Utrensning av Sofi Oksanen

Jag har läst Utrensning av Sofi Oksanen.

En gammal kvinna hittar en morgon en smutsig och frusen flicka i sin trädgård och berättelse om två helt skilda livsöden som vävs samman och upptäcker att det finns en gemensam historia rullar igång.Väldigt välskriven och intressant att läsa skildringar om livet i Estland efter Sovjetunionens sammanfall och målande beskrivningar både vad gäller personer och miljöer gör att man rycks med och känner sig verkligen på plats när man läser.

”Det var en flicka. Lerig, trasig och smutsig, men i alla fall en flicka. En helt obekant flicka. En människa av kött och blod, inte ett tecken från skyn som varslade om framtiden. Det röda nagellacket flagade. Kinderna var randiga av mascara och halvt raknade lockar med små klumpar av hårgelé och några löv från silverpilen som hade fastnat i dem. Genom den sträva blonderingen kunde man se flottiga mörka hårrötter. Under smutsen var huden i alla fall vit och genomskinlig, som övermogen Transparente blanche, flisor hängde från den torra undre läppen, som annars putade tomatröd, onaturligt klar och blodfylld och den fick smutsen att framstå som en hinna som man borde torka bort likt vax på äpplen som legat länge i kyla. Den violetta färgen hade samlats i rynkorna på ögonlocken, och det hade gått maskor i de svarta genomskinliga strumpbyxorna.”

Det är ingen glad historia, tvärtom, eländet flödar i strida strömmar men det är samtidigt underhållande på ett mysrysligt sätt. Sofi Oksanen fick nordiska kulturrådets litteraturpris för boken 2010, klart välförtjänt enligt mig. Vill man ha en inblick i livet för våra baltiska grannar före, under och efter sovjettiden är det här helt rätt bok.  

Patrik Nilsson 

Nytt läsår - bra boktips!

Hej, här lägger ni in era bokpresentationer och så klart, läser bakåt i tiden för att få tips och tankar om bra (och kanske mindre bra böcker). Kommentera gärna varandras inlägg :)

Tänkte börja med att tipsa om en fantastisk bok jag läste i somras; Majgull Axelssons roman Jag heter inte Miriam.

Miriam, bokens huvudperson,  är en romsk flicka som överlever förintelsen och kommer till Sverige med hjälp av en lånad judisk identitet. Jag heter inte Miriam är en berättelse som tar dig tillbaka till 30-40-talets Jönköping,Sverige och Europa, kriget och koncentrationslägren. Men berättelsen tar dig också in i en människas liv, om överlevnad, osynlig och synlig diskriminering, rädsla och styrka. Boken är också en historia om rasism, "tattarkravallerna" och romernas situation. Skrämmande mycket känns igen - idag.

" – Jag grät själv när jag skrev det sista kapitlet, säger Majgull Axelsson. Boken publicerades förra året, samtidigt som regeringen publicerade sin vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet.Majgull Axelsson är journalist och författare och har skrivit flera böcker om övergrepp och utsatthet. I början av 90-talet läste jag hennes dokumentära roman Rosario är död och det är en oerhört stark och obehaglig berättelse om barnprostitutionen på Filippinerna. Läs den också:

''En liten flicka dör i ett land långt borta. Vad angår det oss? i synnerhet om det har gått mer än ett decennium sedan det hände.
Hon hette Rosario Baluyot. Jag mötte henne aldrig, åndå följer hon mig ständigt. Det händer att jag drömmer att hon inte alls är död, att hon fått växa sig vuxen och vacker. Då går hon i blommig klänning bakom mig och skrattar, hennes ansikte har mjuknat, hungerlinjerna har suddats ut, kroppen har skrubbats ren från smuts och skabb. I sådana drömmar är hon den hon var född att bli.
I andra drömmar är hon den hon verkligen blev: en mager unge med gatubarnets torra hud och hårda hände, en liten flicka med undernäringens svarta streck ristade i ansiktet, ett döende barn med tovigt hår och vilda ögon. Då går hon bakom min rygg - inte bara i drömmen utan också om dagarba - och viskar sina frågor:Vad var det för värld jag föddes till? Vad är det att vara människa om det som hände mig får lov att hända?'' ur förordet, Majgull Axelsson

Hälsningar Christina

Min bästa väns dotter - Dorothy Koomson

Boken är skriven av Dorothy Koomson och ät utgiven 2008 av Bonnierförlagen, originaltiteln är ”My best Friend´s girl” och är utgiven av time warner books 2006.

Min bästa väns dotter är en rörande bok som handlar om Kamryn som är en framgångsrik PR-manager för en stor varuhuskedja i Storbritannien, vars liv som skulle at en stor vändning när hennes före detta bästa vän Adele går bort i sjukdomen leukemi. Där hon får vårdnaden av Adeles femåriga dotter Tegan, som är orsaken till att dem är före detta bästa vänner.

Eftersom Kamryn är en hårt arbetande kvinna, så har hon egentligen aldrig haft någon dröm om att skaffa familj och speciellt inte att skaffa barn. För en gång för ungefär 5 år sedan, då hade hon fästman vid namn Nate. Dem skulle gifta sig och allt var jätte bra, men den dagen hon fick reda på att det barnet som låg i hennes bästa vän Adeles mage var Nates, bröt hela hennes värld samman. Det var då kontakten bröts mellan henne och Adele och bröllopet blev avblåst.

Men om vi går fram 5 år till den dagen Kamryn fick vårdnaden för Tegan, det var ett beslut som Kamryn egentligen inte ville. Men hon kunde inte lämna henne hos Adeles föräldrar där hon blev misshandlad och där dem svälte henne. Så hur sårad hon än hade blivit den dagen som hon fick reda på att hennes fästman var pappan till hennes bästa väns barn, så kunde hon inte lämna henne för att svälta.

Det var roligt att läsa om hur hon fick ändra sin vardag för att allt skulle fungera med Tegan, hur ett barn kan påverka så mycket. Men det man fick läsa var att hon skötte det bra för att ha gått från att vara en arbetsnarkoman till att bli en mamma för en flicka som inte är ens egen dotter. Tycker även att det är så bra gjort utav Kamryn att lägga undan sina känslor för att hjälpa ett barn, det bevisar att det finns fina människor här i världen. För det är nog egentligen inte många som kan lägga undan sina egna känslor för att hjälpa någon annan som har svikit, så det är en stark sak att göra. Det var det jag mest blev berörd utav.

Alexandra Fihn

"Mor gifter sig"

En recension av boken Mor gifter sig!

”Mor gifter sig” är en bok av Moa Martinson. Den utspelar sig under 1900:-talet i trakterna runt om Norrköping. Boken handlar om en flicka i sjuårsåldern med namnet Mia. Mia levde med sin mamma och styvfar i en väldigt fattig miljö och tvingades flytta omkring hela tiden. Dom hade inte alltid råd att låta Mia gå i skolan så hennes mor fick lära henne mycket, så som att läsa och skriva. Det hade Mia lätt förr, det blev väldigt mycket tid med bara hennes mamma efter som hon inte lärde känna så många barn när hon inte gick i skolan. istället fick hon hjälpa sin mamma mycket med hushållssysslorna, som t.ex. att hämta vatten och handla mat. Så det var ju en ganska tuff uppväxt för ett sjuårigt barn.
Efter ett tag blev Mias mamma gravid med hennes styvfar som hade alkoholproblem och var väldigt opålitlig. Dom visste aldrig om han skulle komma hem när han hade lovat och modern kom på att han var otrogen. på den tiden var kvinnor väldigt beroende av en man som drog in pengar till hushållet för att få det att gå runt.

Moa Martinsson

Jag tycker att det var en väldigt spännande och gripande bok. Jag tror att deras fattiga situationen var en ganska vanlig sits på den tiden. Boken är en sann berättelse och författaren Moa Martinson är Mia i berättelsen. Hon framträdde under 1920-1930 talet men blev ganska fort bortglömd, men blev återupptäckt under 1970 talet av kvinnorörelsen, men då var hon redan död. Moa blev 73 år och dog 1964. Skulle det inte vara för den här uppgiften tror jag att jag aldrig skulle läst boken, speciellt med tanke på namnet på boken kändes det som den skulle kunna vara skriven för nära och kära. men av en slump läste jag baksida texten på boken och då väckte det mitt intresse.

Det är en väldigt lättläst bok och ger en bra inblick hur det kunde vara förr i tiden. Jag föredrar helst verklighetsbaserade böcker, så jag är väldigt nöjd med mitt bokval och skulle rekommendera den.

Av Andreas Magnusson!

Liza Marklund

Eva Elisabeth "Liza" Marklund, född 9 september 1962 i Pålmark i Piteå, är en svensk författare och journalist samt UNICEF-ambassadör sedan november 2004. Hennes första deckare, Sprängaren, kom ut 1998 och med den etablerade hon sig som en av Skandinaviens mest säljande författare.

Liza Marklund är författaren  till Nobels Testamente en kriminalroman som gavs ut 2006 och filmatisers 2012. Liza Marklund skriver sin sjätte bok om journalisten Annika Bengtzon, Hon inspirerades av pjäsen Nemesis, som är skriven av Alfred Nobel.

Annika Bengtzon dras in i ett morddrama då hon befinner sig i stadshuset för att bevaka Nobelfesten, mitt framför ögonen blir Nobelkommitténs ordförande, Caroline von Behring ihjälskjuten av en kvinna i aftonklänning. Annika Bengtzon beläggs med yppandeförbud av polisen eftersom hennes reportage kan störa polisens jakt på mördaren. Annika Bengtzon fortsätter att undersöka fallet, som leder osökt till en man Alfred Nobel. Självklart får vi följa intriger och problem i hennes familj och bekantskapskrets.

En mycket spännande bok, och om jag hade kunnat sträckläsa boken så hade jag gjort det. Jag tycker att denna bok är en av de bästa böckerna i serien.

Källa: wikipedia

Böcker om Annika Bengtzon

·         Sprängaren (1998) (filmatiserades 2001, se vidare Sprängaren)

·         Studio sex (1999) (filmatiserades 2012, se vidare Studio Sex (film))

·         Paradiset (2000) (filmatiserades 2003, se vidare Paradiset (2003))

·         Prime time (2002) (filmatiserades 2012, se vidare Prime Time (film))

·         Den röda vargen (2003) (filmatiserades 2012, se vidare Den röda vargen (film))

·         Nobels testamente (2006) (filmatiserades 2012, se vidare Nobels testamente (film))

·         Livstid (2007) (filmatiserades 2012, se vidare Livstid (film))

·         En plats i solen (2008) (filmatiserades 2012, se vidare En plats i solen (2012))

·         Du gamla du fria (2011)

·         Lyckliga gatan (2013)

/Mårten Johnsson

Jag heter Isbjörg jag är ett lejon

Jag heter Isbjög jag är ett lejon av Vigdis Grimsdottir

Jag har läst några av Vigdis böcker tidigare,
de jag har läst har jag läst om, även denna bok.

Boken är inte uppdelad i kapitel utan i timmar, 12 timmar som utspelar sig inne i en polis cell.

Hela boken är ett samtal eller rättare sagt en monolog. Isbjörg, kvinnan i cellen berättar under tolv timmar sin livshistoria för sin advokat.

Talar direkt till honom. Vilket får mig som läsare ibland att tro att hon talar direkt till mig.

Isbjörg är inte intresserad av att berätta om brottet hon är misstänkt för än mindre förklara sig skyldig till det. Hon har Petur advokaten i sin grepp eller sin ägo i tolv timmar, hon vill fånga honom ta en bit av, honom, hans själ, hon säger att det är det hon gör, fångar in människor med sin röst sina berättelser. Blir oförglömliga. Isbjörg börjar sin berättelse i barndomen.

Historien är mörk, språket är rått men på ett vackert sätt.

Isbjörgs familj är liten och trasig, i centrum står hennes pappa. En casinospelare med fokus på casino bonusar. Han är färgstark, manodepresiv, excentrisk,k känslig patriark både Isbjörg och hennes mammas liv cirklar kring pappan, både när han har bra dagar och dålig. Och om än mer när han tidigt i boken begår självmord.

Han är ständigt med i deras liv bilden av honom går aldrig att riktigt fånga, den blandas med bilder av en man som misshandlar sin fru låser, in sig i dagar i rad med varma minnen av en vis och kärleksfull pappa. Efter pappans död, bryter mamman ihop, blir ett vrak och Isbjörg räddar sig ännu mer in i sin egen fantasi och sin egen uppfattning om världen.

Hennes fantasi är något hon talar om redan från början. Hon talar om den som ett väsen eller som någon.En vän.

Min fantasi var levande, reslig, föränderlig. Den var kamp glad. Jag saknar den mycket nu.

De alldagligaste händelser iscensatte den i en uppdiktad magisk teater. Och i den virvlande massan av vågor överraskade det mesta mig. Men fantasin släppte mig när den fann att det var nog. Såg till att jag aldrig förlorade ur sikte vad som var verkligt.

Talade om det för mig med en vänlig knackning varge gång den tyckte att jag förirrade mig riskabelt långt bort. Gjorde mig uppmärksam på det med ett lätt tryck som jag kände när jag skakade på huvudet. På det viset var den också min beskyddare.

Liksom du är nu. Och jag kom till besinning. Gladde mig.En stor del av lyckan bestod nämligen av att veta att jag ensam ägde den magiska teatern. Att det aldrig blev någon föreställning för andra på den. Att den aldrig skulle tas i från mig därför att den helt enkelt inte existerade.

Isbjörg är stark och stolt, även om hennes berättelse är en hård och ensam väg låter hon sig aldrig knäckas. Hon är på någotsätt mycket av det mörka i m nniskor, alla de tankar jag tror många har men aldrig berättar om, dem talar hon om.

   Vigdis Grimsdottir

Vigdis Föddes 1959 i Reykjavik . Hon berättar i en intervju att hon alltid har skrivit, redan som fyra åring skrev hon poetiska små lappar till sin pappa, och lite senare noveller. Långt in i vuxenlivet hade ingen annan än hennes familj och framför allt hennes två barn fått höra hennes berättelser.

Det var hennes bror som skickade in hennes texter till ett förlag till slut, Du ska sluta att vara så förbaskat blyg ska han ha sagt.

I en intervju i Dast magazine får hon frågan om vart ifrån hon får sina berättelser

Hon berättar då att hon spionerar på folk. Följer efter människor hon tycker ser intressanta ut och hittar sedan på berättelser som hon tycker skulle passa in på dem. Hon säger att problemet för mig är inte att jag saknar idéer, snarare att jag har alldeles för många.



Zam Helliden Folkhögskola

Tatuerad Torso - Helene Tursten

Helene Tursten:

Hon är född den 17 februari 1954 i Göteborg, skriver svenska kriminalromaner. Hennes mest kända böcker är böckerna om Irene Huss, som även filmatiserats ett flertal gånger.

Blivit nominerad flera gånger till årets författare av Västsvenska författarsällskapet.

Kort om boken:

Boken är utgiven 2001-05-01. Den handlar om huvudpersonen, Irene Huss. En kvinna i 40 års åldern som arbetar som polis. Hon är gift och har två barn, bor i ett hus och har en hund. Hela boken utgår ifrån henne och henns perspektiv. Boken handlar om en nekrofil, som under bokens gång mördar flera människor. Det första mordoffret har en koppling till Danmark, så Irene och hennes kolega Johnny åker till Danmark för att reda ut saker och ting. I Danmark kommer de inte så bra överens med den danska polisen och vid ett tillfälle misstänker Irene Huss att den danska polisen har mer med mordutredningen att göra än enbart som poliser.

Jag tycker:

Jag gillar den här boken starkt! Den har även gjorts till en film, Irene Huss – Tatuerad torso. Boken innehåller fler detaljer än vad filmen gör. Jag anser att boken är mer spännande. Boken är välskriven och den är väl värd att läsa.
/ Frida Adolfsson, a-distans år2

Femtio nyanser av mörker (E.L. James)

Det här är den andra boken av trilogin "Femtio nyanser av..." och Anastasia Steele, huvudpersonen, har lämnat den framgångsrike vd:n Christian Grey som på sätt och vis har trollbundit henne totalt. Hon kan inte sluta att tänka på honom, till råga på allt så lämnar han henne inte ifred. Han är kontrollerande, krävande och brottas alltid med sina inre demoner, något som Ana inte är van vid eftersom Christian Grey är hennes första förälskelse. I den här delen så ber han om en andra chans, något som hon inte nekar till. Men nya problem dyker upp: hans gamla ex och dessutom så får hon reda på information som hon helst skulle vilja vara utan.

Det är en djup handling och jag har både skrattat och gråtit mig igenom första och andra delen. Man kan tycka att boken är ganska klyschig på något vis och det är svårt att hitta ett mellanting om man gillar den eller inte. Men jag tycker att det är en riktigt bra bok eftersom känslorna framkommer så tydligt. Den är inte svårläst alls, men det är svårt att lägga ifrån sig boken och inte vara berörd på något vis.

E L James är en brittisk författare och är känd för sin  erotiska trilogi Femtio nyanser. Hon är nog den enda författaren som har gjort ett samarbete med Kappahl och fått en kollektion damunderkläder lanserad. Hon är en samtida författare, handlingen i sig är modern och om boken skulle vara skriven för ungefär 10-20 år sedan så skulle det blivit ett ramaskri bland folket.

/Jennifer

Linda - som i Lindamordet : roman om ett brott av Leif GW Persson

Jag har läst Linda - som i Lindamordet och den börjar med att en ung kvinna hittas mördad i sin lägenhet i Växjö.

Den oerfarna polisen i Växjö får snabbt förstärkning från rikskriminalen med Evert Bäckström i spetsen. Så här introduceras Bäckström i boken: Bäckström var en liten, fet och primitiv men vid behov kunde han vara både listig och långsint. Själv betraktade han sig som en klok karl i sina bästa år. En fri och obunden man som föredrog det lugna livet i stan och eftersom tillräckligt många aptitliga lättklädda damer tycktes ha samma syn på saken fanns det verkligen ingen anledning att beklaga sig. 

Romanen är en skildring över hur en utredning av ett spaningsmord går till.

GW skildrar hur polisen genom DNA-spår, förhör och kartläggning försöker få hitta mördaren. Även medias roll i mordutredningen beskrivs och skillnader mellan landsortspressen och riksmedia.

Jag valde boken eftersom jag läste hans biografi för 1,5 år sedan och blev sugen på att läsa mer av honom och nu var det ett bra tillfälle.

Det här är absolut en av de bästa kriminalromanerna som jag har läst. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken och den blir aldrig tråkig. Det beror väldigt mycket på att Leif GW har ett lättläst språk men samtidigt blir det aldrig platt eller ytligt. Det är väldigt uppenbart att han har unika kunskaper om hur polisen och media jobbar men också hur författare kan göra en intressant berättelse av det.

/Simon

Pink Floyd: Musiken, människorna, myterna

Jag ville läsa denna bok eftersom Pink Floyd är ett band som jag länge tyckt om och velat läsa mer om. Dessutom älskar jag 60-talet och läser gärna böcker från den tiden för att få en större inblick i hur det var. Just denna biografi har varit intressant för att bandmedlemmarna annars har lyckats hålla sina privatliv ganska anonyma.

I boken får man bl.a. läsa om hur bandmedlemmarnas liv såg ut innan Pink Floyd bildades, följa med på deras psykadeliska resor, konflikter och om hur de övergick från ett, så gott som, okänt till ett av de allra kändaste banden i musikhistorien. 

Bokens författare lägger rätt mycket fokus på deras första frontman, Syd Barretts, sorgliga historia. Syd experimenterade väldigt mycket med droger vilket ledde till att han hamnade i psykos till slut. Berättelsen om honom blir bara mer och mer tragisk och till slut måste Roger Waters ta över hans plats. 

Syd Barrett 

Boken är välskriven och ger mycket känslor. Det finns två scener som jag inte har kunnat sluta tänka på. Den ena scenen berättar om en låts text. Låten beskriver en cykel och är ganska enkel, men om man tänker på hur bandets tillvaro såg ut börjar låten helt plötsligt innehålla så mycket mer känslor. Och den andra scenen handlar om när Syd kommer till bandets replokal efter att ha varit borta under en lång period och frågar dem om de behöver hjälp. Syd beskrivs som vacker i början av boken, men när han kommer till replokalen är han oigenkännlig efter alla droger.

Jag har läst lika många biografier som romaner och jag tycker att båda genren har varit lika intressanta i slutet, men biografier fångar min uppmärksamhet mer. Kanske för att jag alltid är nyfiken på människors historier. Jag rekommenderar denna biografi starkt.

/Andreea

Ego women - Carolina Gynnig

Jag har valt boken ”Ego woman” av Carolina Gynning.

Boken handlar om hennes hektiska liv och om hennes tankar, förklaringar av delar ur livets resa. Jag har läst hennes tidigare bok ”Ego girl” och tyckte den var fascinerande. Var helt enkelt nyfiken på en fortsättning. Hon är en ytlig men samtidigt djup komplex spännande jordnära människa. Man vill leva hennes liv stundtals fast ändå inte. Det är som ett liv i högsta hastighet i en berg och dalbana. Det är som hon är förbannad på omgivningen som inte förstår eller orkar med henne samtidigt som hon ursäktar dem. Man vill dras med och vara lika vild som hon är men ändå inte. Är imponerad av hennes tankenärvaro när hon vill flippa ur och förståelse för att hon är annorlunda. Den komplexa personligheten är det som antagligen fascinerar och lockar en stor beundrarskara.

Hennes beskrivning av reaktionerna vid parmiddagar är härlig. Hon hatar kallprat och lagom om ingenting. Hon vill efter ett tag bara skrika rätt ut eller dra. Har full förståelse för denna reaktionen och hennes hat för tillgjordhet samtidigt som ytan är viktig för henne. Hon är häftig och gör upp med sig själv och till och med opererar bort sin siliconbröst. Det är en Carolina på väg att bli lite vuxen.

Har läst för lite böcker för att ha en åsikt gällande biografier och romanen men lite twist blir det förstås om det är en biografi om en spännande person. Man kan inte låta bli att tycka om Carolina Gynning.


// Alexandra Fihn

Andreas Carlsson - Liv to win.

 

Varför jag har valt just den här biografin:

Jag har valt att läsa biografin om Andreas Carlsson – Liv to win för att jag själv likt han kämpat mig fram och följt mitt hjärta många gånger trots att jag själv tänkt att det kanske inte är det klokaste valen men de har känts rätt.

Jag har sett de dolda blickarna och hört de tysta suckarna i min omgivning som funderar vad man håller på med. Jag känner igen mig väldigt mycket i känslorna Andreas Carlsson beskriver.

Vem boken handlar om och varför dennes historia är spännande:

Boken handlar om Andreas Carlssons personliga resa från botten till toppen. Med fattig uppväxt med en mor som levde på socialbidrag och en misslyckad artistkarriär arbetandes som diskare i Stockholm för att slutligen få in en fot på den världsberömda musikstudion Cheiron på Fridhemsplan som resulterar i att han skrivit låtar till artister som Kate Perry, Bon Jovi, Celine Dion, Britney Spears och backstreet Boys med flera.

Idag har Andreas Carlssons låtar sålt mer än 100 miljoner skivor.

Det jag tycker är spännande med boken är just hur man får följa med genom hans liv när han kämpat och kanske inte alltid tagit de självklara och enkla valen som de flesta andra skulle gjort, utan han har gått sin egen väg hur galet det än må ha varit just då så kan man ändå se i slutändan att det var korrekta val att ta.

Vad tycker jag om boken:

Jag tycker boken är spännande och lättläst, jag tror den kan uppskattas av alla människor oavsett intressen i livet. Som vanligt med biografier så är det spännande att få insikt i någon annans persons vägval, toppar och dalar.

Lyft gärna fram något citat som är represantivt:

Lyssna alltid först och främst på din egen instinkt och magkänsla – din bästa indikation på om du är rätt eller fel ute. Goda råd från andra kommer ofta med en personlig agenda.

Fundera över skillnaden mellan att läsa en biografi eller en roman, blir det mer spännande om det hänt på riktigt eller tvärtom?

Jag tycker inte att det generellt behöver bli mer spännande enbart för att det är en verklig händelse. För mig är det viktigare hur det är skrivet.

Personligen kan jag tycka att en bok som till exempel Sagan om ringen känns som att det skulle kunna vara en sann berättelse. Detta trots att vi talar om trollkarlar och orcher.

/Kenneth Flodström

Led Zeppelin - En biografi av Mick Wall

Originaltitel: When giants walk the earth - A biography of Led Zeppelin

Översättning: Niclas Nilsson

Anledningen att jag valde boken var för att jag är en Zeppelinfan(atiker) och den här boken har fått bra kritik.

Bandet var ju självklart fantastiskt musikaliskt men levde verkligen ut sex, drugs & rock n' roll myten. 

Led Zeppelin var också intressanta genom att de var så skickliga på att marknadsföra sig hos publiken trots att kritikerna inte tyckte om dem under stora delar av deras storhetstid.

Mick Wall tar tid att beskriva bandmedlemmarna: Jimmy Page (gitarr) som grundade bandet, Robert Plant (sång), John Bonham (trummor), John Paul Jones (Bass & Keyboard) men också deras manager Peter Grant. Läsaren får följa med från deras uppväxt, hur bandet bildades, hur de blev så stora och deras nedgång och fall som blev totalt med John Bonhams död 1980.

Författaren fokuserar mycket på Jimmy Page och Peter Grant.

Just Jimmy Page besatthet och studier om svart magi och ockultism tar mycket plats i boken men också Peter Grants hårdföra metoder för att Zeppelin skulle bli störst, bäst och rikast. Wall har en diger lista av referenser och har intervjuat bandmedlemmarna, vänner, släktingar, managers & turnépersonal.   

Ibland blir det lite väl mycket info som ska tas upp, personer i bandets närhet som ska få sin historia berättad.

Men överlag tycker jag det är en mycket intressant, informativ och bra biografi.

Här är ett stycke från boken som jag tycker sammanfattar deras storhetstid:

De var miljonärer och så berömda att de nu gömde sig bakom beväpnade vakter, anställde egna knarklangare och reste med privatplan, men det var också under den här perioden som de stod i sitt kreativa zenit och tog sin musik långt bortom de flesta andra rockbands gränser.

Jag tycker om både biografier och romaner. Allt beror ju på om personen/personerna är intressanta. 

I det här fallet blir ju biografin nästan som en fiktion. 70-talets rockband levde verkligen långt ifrån alla andra människor och mycket i en egen sfär. 

/Simon Andersson

Den långa vägen ut ur helvetet - Marilyn Manson

Jag har läst boken "Den långa vägen ut ur helvetet" av Marilyn Manson (Brian Warner). Jag valde den just för att han är en fängslande person med häpnadsväckande bakgrund. Det är lätt att vara dömande efter hur hans image är, men det är sällan man får läsa så djupt och lära sig om en person som i den här boken.

"... Det var som ett möte hos Anonyma Satanister. Efteråt skulle alla böja sina huvuden och be. Om ingen frivilligt blivit frälst vid det laget brukade den misslyckade pastor som höll i samlingen ta upp folk på scenen för att hålla händer och få syndernas förlåtelse. Varenda gång kände jag mig kallad att gå upp på den där scenen, men var för generad för att stå där inför hela skolan." (s. 20)

Man får följa hans uppväxt och hur han gick i en kristen skola, där han började att tvivla på vem han var. Efter att ha läst den här boken så kändes det som att jag fått ett nytt perspektiv på vem "Marilyn Manson" egentligen är och hur han blev den här personen. Vem kunde tro att en less rockjournalist som egentligen var poetiskt lagd skulle spela något som blev kallat "snuskrock" i gummikalsonger och ändå bli så stor som han är idag?

Jag uppskattar biografier mer än romaner bara för att man får se in i en annan persons liv. De utlämnar sitt inre av en anledning: för att vi ska förstå, bli inspirerade eller kanske till och med för att vi ska börja agera. Men självklart är det skönt att bara slå sig ned med en roman, man kan bli påverkad ändå. Ibland är det dessutom skönt att veta att det hela inte är på fullaste allvar.

/Jennifer Suomalainen

Så dumt - Mia Törnblom

Jag valde boken Så Dumt som är skriven av Mia Törnblom, eftersom att min mamma rekommenderade mig att läsa den. Hon har läst många av Mias olika böcker och ansåg att denna var ett bra val. Mia Törnblom är en före detta narkoman som har skrivit flera olika ”hjälp-dig-själv” böcker, exempelvis ”du äger!”. Jag tycker att den här boken var ganska seg men ändå så berör den ett intressant ämne. Mia har levt ett enligt mig hemskt liv och lyckats ta sig ur det, vilket är väldigt bra gjort. Det är en bok som jag rekommenderar andra att läsa. Några intressanta citat ur boken:

Mia 18år, ”Hur ska jag kunna uttala mig om droger om jag aldrig provat?”

Mia 19år, ”Jag kan inte bli beroende, jag är ju oxe-envis, trygg, stark och stabil.”

Mia 25år, ”Jag är en tuff partytjej som stil. Knarkare? Är du dum i huvudet?”

Mia idag, ”Mitt första drogfria år var det allra svåraste, men också mitt mest framgångsrika någonsin”.

Jag tycker att dessa citat lyfter fram förnekelsen i att vara narkoman. Men även lättnaden att ta sig ur det. Jag anser personligen att biografier är mer intressanta än vad andra böcker är. Med tanke på att jag kan koppla det jag känner till att någon annan verkligen har gått igenom det. På något sätt anser jag att det blir mer troligt och dramatiskt om man vet om att det verkligen har hänt. 

/Frida Adolfsson, 2året a-distans