tisdag 27 september 2011

Bokrecension "Imamens dotter"

Jag har valt att läsa Imamens dotter då det handlar om en muslimsk pakistanisk flicka som bor i England. Jag valde den för att jag aldrig har läst en verklighetsbaserad bok om en muslim och jag tyckte att det skulle vara intressant och givande både att förstå deras kultur och för att boken i sig verkade intressant. Det är lite luddigt när det här utspelade sig men det mesta tror jag ägde rum runt 1990 till en bit in på 2000talet.

Det mesta utspelar sig på East streat i norra England där flickan, Hannah växte upp. Hannah var fjärde barnet och den äldsta dottern i sin familj där hennes mamma var hemmafru och hennes pappa var Imam, en framstående man som lärt sig Koranen utantill och som alla muslimer bad om råd och såg upp till. Han försörjde sig på gåvor som detta gav och även socialbidrag och bostadsbidrag som den brittiska staten gav honom då de trodde han var arbetslös. Hannahs hem var strikt och glädjelöst då hennes far hade ett dåligt temperament och slog sin fru över petitesser som att maten var kall. När Hannah var 5 år gick hon i mellan när hennes pappa slog hennes mamma och det var startskottet för åratal av misshandel och vanvård. Under flera års tid blev hon hunsad med, slagen, kränkt och våldtagen av sin egen far från att hon var 5 år. På ytan låtsas alla som ingenting händer men under ytan blir hon inlåst i källaren i flera dagar åt gången. Hannah försöker i liten mån göra revolt ur sin stränga vardag, hon smiter iväg nån timme för att umgås med två vita flickor vilket hennes far egentligen inte tillåter eftersom han säger att det är skamligt.

Med tiden mår Hannah sämre och sämre och en lärare till henne får efter många om och men reda på en del av det som är Hannahs vardag. Hon tillkallar socialstyrelsen och efter en del övertalning går Hannah med på att prata med mannen. När hon kommer in på kontoret tvärstannar hon och bleknar till ett spöke. Mannen är pakistanier, en muslimsk pakistanier men efter lite övertalning så berättar hon lite för mannen, hon berättar att hennes pappa slår henne och att hon är orolig över att hennes föräldrar tänker tvinga henne att gifta sig med någon hon inte känner.
Till hennes fasa sitter socialarbetaren i deras soffa när hon kommer hem, han har berättat allt för hennes far om vad hon har sagt och försäkrar henne nu att hennes pappa inte tänker gifta bort henne utan att rådfråga henne först och hennes pappa säger att han aldrig har slagit sina döttrar. Socialarbetaren är nöjd och går leende därifrån. Efter detta får Hannah en rejäl bestraffning och hennes pappa hotar med att döda henne om hon någonsin säger något till någon igen.

Hannah känner sig alltid förföljd och hon vet inte hur hon ska klara sig ur sin situation. En kväll hör hon sin pappa prata i telefon ”Ja,ja vi flyger i övermorgon och kommer till Karachi på eftermiddagen. Du möter oss där, är det så? Är allt klart inför bröllopet?” Hannah blir förskräckt och ringer en vän som hon själv hjälpt fly från ett arrangerat äktenskap och dom planerar hennes flykt. Hon får hjälp av sin lärare Mrs. Jones och får bo hos henne under några månader, i den vevan fortsätter det och hon flyttar gång på gång eftersom hennes familj och släkt är på jakt efter henne och har sagt att hon skall dö.
Efter år av att ständigt flytta till nya rum och olika vänner flyr hon till södra England där hon börjar känna sig hemma. Vid det här laget har hon konverterat till kristendomen och börjat se på världen med andra ögon. Hon möter knäppgöken Tom som hon blir förälskad i och tillslut gifter sig med och hon hjälper andra flickor och kvinnor som är i samma situation som hon själv varit i. Hon går ut i media och berättar hur det ligger till och hur vanligt det är och tillslut skrev hon den här boken.


Jag måste säga att den här boken var oerhört bra! Den var hemsk men inte såpass detaljrik att man hade svårt att sova vilket jag är glad för. Hon tar med så mycket som får en att förstå henne, hon får med sina vita vänners reaktion på att hon inte får titta på kyssar i serier och att hon inte får visa benen och massor av annat. Den är hemsk men har ett lyckligt slut och man blir så glad över att hon lyckades ta sig ur allt samtidigt som hon lär sig se på världen och på människor med kärlek och tillit, helt underbart!


Manda Martinsson

måndag 26 september 2011

Biografi

“Min vän Stieg Larsson“,
av Kurdo Baksi, 2010


Stieg Larsson gjorde världssuccé med sin Millenniumtrilogi, vilket omfattade tre deckare, Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden, samt Luftslottet som sprängdes. Alla tre böckerna skrev han i ett svep, och kom att sälja i 60 miljoner exemplar, i över 50 länder. Tyvärr avled Stieg efter en hjärtinfarkt, november 2004, innan ens första boken hann släppas ut. Jag har läst trilogin, därav det naturliga valet av denna biografi.

Kurdo Baksi, biografins författare, upptar själv en ganska så stor plats i boken. Bägge var journalister. Deras första möte skedde 1992, med anledning av att Stieg kontaktade Kurdo som satt med i Kommittén för den s.k. 21 februaristrejken mot rasism. Stieg ifrågasatte Kurdo varför endast invandrare bjöds in till strejken. Stieg menade att rasism inte var ett invandrarproblem utan ett samhällsproblem. Det var här deras vägar gick ihop och kom att bestå i ett nära samarbete. Både Stieg och Kurdo var utgivare för varsin antirasistisk tidskrift. Kurdos tidning heter Svartvit, och Stiegs heter Expo.

Stiegs Faktaböcker
Stieg var en antirasist. Han såg högerextremismen i samhället som ett stort hot. Han var medförfattare till ett flertal faktaböcker om rasism och nazism och kartlade dessa i samhället. Flertalet av hans faktaböcker riktades särskilt mot Sverigedemokraterna och dess utveckling i samhället. Stieg skrev också ofta debattartiklar om högerextrema krafter i hopp av att väcka politisk debatt. Stiegs engagemang härav, kommer från hans morfar som var en utmärkande antinazist. Att Stieg blev deckareförfattare beror på, att han helt enkelt ville kunna få in pengar för att kunna fortsätta sin kamp mot, och bevaka högerextrema rörelser i samhället. Med hjälp av en god ekonomi ville Stieg förändra världen

Stiegs Deckarböcker
Uppenbarligen utgjorde rollfigurerna i Stiegs böcker, från personer i Stiegs närhet och särskilt från personer som arbetade på redaktionen Expo. Om man ska söka ett fokus i Stiegs författarskap så är det med kvinnan i fokus. Mer eller mindre allt han skrev skildrar kvinnor som på olika sätt blir utsatta för våld och övergrepp. Anledningen tros bero på att Stieg en sommardag 1969 på en campingplats, blott femton år gammal, såg på när tre av hans vänner våldtog en flicka. Stiegs lojalitet mot vännerna gjorde att han inte ingrep. Svårt plågad av skuldkänslor kontaktade Stieg flickan i efterhand, för att be flickan om förlåtelse för sin passivitet. Flickan ska ha svarat med sammanbiten röst att hon aldrig kommer att förlåta honom för sin feghet. Läser man Stiegs deckare så kan man ana att denna ångest löper som ett mörkt ledmotiv genom Stiegs böcker.

Personen Stieg
Stieg var prestigelös, empatisk och full av energi. Han var gladlynt, och gestikulerande ofta vilt med händerna när han talade. Stieg hade alltid många järn i elden, Han gick hela tiden på högvarv. Han hade en extrem drivkraft och han absorberades fullständigt i det han höll på med. Med detta medföljde också sömnlöshet. Inte bättre blev det av hans ovana att dricka runt 20 koppar kaffe, och kedjeröka runt 2-3 packet om dagen. Han arbetade alltid fram till 5-6 på morgonen, helt enkelt tills han somnade av fullständig utmattning. Av detta kan man förstå att Stiegs hälsotillstånd inte var den bästa, vilket också kom som ett kvitto i november 2004, då han drabbades av en hjärtinfarkt, och gick bort, alldeles för tidigt, blott 50 år gammal. Stieg fick aldrig uppleva sin egen världsberömmelse.


Henrik Ö