onsdag 12 november 2014

Utrensning av Sofi Oksanen

Jag har läst Utrensning av Sofi Oksanen.



En gammal kvinna hittar en morgon en smutsig och frusen flicka i sin trädgård och berättelse om två helt skilda livsöden som vävs samman och upptäcker att det finns en gemensam historia rullar igång.Väldigt välskriven och intressant att läsa skildringar om livet i Estland efter Sovjetunionens sammanfall och målande beskrivningar både vad gäller personer och miljöer gör att man rycks med och känner sig verkligen på plats när man läser.

”Det var en flicka. Lerig, trasig och smutsig, men i alla fall en flicka. En helt obekant flicka. En människa av kött och blod, inte ett tecken från skyn som varslade om framtiden. Det röda nagellacket flagade. Kinderna var randiga av mascara och halvt raknade lockar med små klumpar av hårgelé och några löv från silverpilen som hade fastnat i dem. Genom den sträva blonderingen kunde man se flottiga mörka hårrötter. Under smutsen var huden i alla fall vit och genomskinlig, som övermogen Transparente blanche, flisor hängde från den torra undre läppen, som annars putade tomatröd, onaturligt klar och blodfylld och den fick smutsen att framstå som en hinna som man borde torka bort likt vax på äpplen som legat länge i kyla. Den violetta färgen hade samlats i rynkorna på ögonlocken, och det hade gått maskor i de svarta genomskinliga strumpbyxorna.”


Det är ingen glad historia, tvärtom, eländet flödar i strida strömmar men det är samtidigt underhållande på ett mysrysligt sätt. Sofi Oksanen fick nordiska kulturrådets litteraturpris för boken 2010, klart välförtjänt enligt mig. Vill man ha en inblick i livet för våra baltiska grannar före, under och efter sovjettiden är det här helt rätt bok.  

Patrik Nilsson