tisdag 1 december 2009

Inte som andra döttrar - Deborah Spungen


Deborah Spungen kom 1983 ut med sin bok om sin dotter Nancy. Boken heter 'Inte som andra döttrar' och är en utav de bästa böcker jag läst.

Enda sedan Nancy var liten har hon aldrig varit som andra barn. Hon var psykiskt sjuk enda sedan tidig barndom och längtade alltid starkt efter döden som hon senare i sina år bedövade med droger. Om Nancys liv får man veta en hel del igenom denna boken eftersom mamma Debbie var egentligen den enda familjemedlem som Nancy egentligen drog sig till men hur det gick till när Nancy dog får vi aldrig veta.

Nancy föddes fem veckor för tidigt och led av cyanos, en sjukdom som orsakas av syrebrist i blodet och som gjorde henne blå. Hon hade även gulsot. Som barn var hon väldigt hyperaktiv och raseriattackerna var ett faktum. Ibland var hon också våldsam mot sina yngre syskon och försökte alltid hålla isär dem och särbehandla dem. När hon var fem år hotade hon att döda en barnvakt och hon attackerade sin mor med en hammare.

När hon var elva år blev hon relegerad från skolan och gick i terapi eftersom hon led av depression. Det var nu i denna åldern hon för första gången försökte begå självmord. Hon skickades till ett behandlingshem eftersom Nancy höll på att splittra hela familjen med sitt beteende och när hon var runt 13-14 års åldern började hennes drogmissbruk. Hon fick lämna sina olika behandlingshem när hon var 16 och sökte till ett college i Colorado där hon försökte leva ett normalt liv, till en början gick det bra men efter en tid så hamnade hon i trubbel så hon fick flytta hem igen. Familjen var utom sig och bestämde sig att hyra en lägenhet åt henne i New York.

Så när Nancy var 17 år flyttade hon hemifrån till New York. Det sägs att hon var vän med Debbie Harry och band som Aerosmith, New York Dolls och The Ramones.
På grund utav sitt heroinmissbruk så försörjde hon sig först som strippa. Men efter en tid så tröttnade hon på New York och vädjade att få åka till London eftersom alla hennes vänner inom musikvärlden flyttade dit. Så hon flyttade dit och på en fest hos en vännina träffade Nancy Sex Pistols och träffade Johnny Rotten som presenterade henne för deras basist Sid Vicious som hon föll pladaskt för och flyttade ihop med. De hade ett kärleksfullt förhållande som varade i 11 månader men Sid ökade hennes drogmissbruk och det var ett väldigt våldsamt förhållande, båda två var oförmögna till att vistas i den verkliga världen.

Efter några månader tillsammans skulle Sex Pistols ut på turné i USA och Nancy flyttade tillbaka till USA med sin älskade Sid Vicious. Dom flyttade in på rum 100 på Chelsea Hotel och det var där Nancy hittades död i badrummet under ett tvättställ, den 12 oktober 1978. En cirka 18 cm lång jaktkniv hade huggts in i hennes mage och hon förblödde till döds. Det var Nancy som hade köpt kniven åt Sid på Times Square och han anklagades senare för mordet på Nancy trots att Neon Leon (musiker) vittnade om att det fortfarande fanns en langare kvar när han och de sista gick. Sid hade tuppat av tidigare den kvällen efter att ha tagit en stor mängd tabletter och alkohol. Det enda hon bar var svarta spetsunderkläder när man hittade henne. Det tros att hon fick kniven i magen mellan klockan sex och sju på morgonen och dog mellan klockan nio och tio på morgonen. Vittnen på hotellet har vittnat om att Sid och Nancy skulle ha haft ett hundratal dollar att slösa på enbart droger den kvällen så de var båda höga på ett okänt antal droger.

Polisen grep Sid för mordet men han släpptes mot borgen och dog några månader senare av en heroinöverdos. Man tror att det var antingen ett självmord eller att det hans egen mor som överdoserade heroinet.

Nancy blev bara 20 år gammal och hennes grav finns på en judisk begravningsplats i Philadelphia, USA förutom hennes namn och födelse- och dödsdatum står det även en mening som väldigt bra sammanfattar hennes liv: ”Your Odyssey is over – sleep in peace.”.


- Jonna Jonsson.

1 kommentar:

Christina sa...

Jonna, det känns verkligen att du har tyckt om boken :) du skriver engagerat och det är nästan som att kliva in i Nancys värld, fastän du bara skriver en sammanfattning - bra! Ett ruskigt och gripande människoöde som får en våldsam död. Bra presenterat!