Femtio nyanser av mörker (E.L. James)

Det här är den andra boken av trilogin "Femtio nyanser av..." och Anastasia Steele, huvudpersonen, har lämnat den framgångsrike vd:n Christian Grey som på sätt och vis har trollbundit henne totalt. Hon kan inte sluta att tänka på honom, till råga på allt så lämnar han henne inte ifred. Han är kontrollerande, krävande och brottas alltid med sina inre demoner, något som Ana inte är van vid eftersom Christian Grey är hennes första förälskelse. I den här delen så ber han om en andra chans, något som hon inte nekar till. Men nya problem dyker upp: hans gamla ex och dessutom så får hon reda på information som hon helst skulle vilja vara utan.

Det är en djup handling och jag har både skrattat och gråtit mig igenom första och andra delen. Man kan tycka att boken är ganska klyschig på något vis och det är svårt att hitta ett mellanting om man gillar den eller inte. Men jag tycker att det är en riktigt bra bok eftersom känslorna framkommer så tydligt. Den är inte svårläst alls, men det är svårt att lägga ifrån sig boken och inte vara berörd på något vis.

E L James är en brittisk författare och är känd för sin  erotiska trilogi Femtio nyanser. Hon är nog den enda författaren som har gjort ett samarbete med Kappahl och fått en kollektion damunderkläder lanserad. Hon är en samtida författare, handlingen i sig är modern och om boken skulle vara skriven för ungefär 10-20 år sedan så skulle det blivit ett ramaskri bland folket.

/Jennifer

Linda - som i Lindamordet : roman om ett brott av Leif GW Persson

Jag har läst Linda - som i Lindamordet och den börjar med att en ung kvinna hittas mördad i sin lägenhet i Växjö.

Den oerfarna polisen i Växjö får snabbt förstärkning från rikskriminalen med Evert Bäckström i spetsen. Så här introduceras Bäckström i boken: Bäckström var en liten, fet och primitiv men vid behov kunde han vara både listig och långsint. Själv betraktade han sig som en klok karl i sina bästa år. En fri och obunden man som föredrog det lugna livet i stan och eftersom tillräckligt många aptitliga lättklädda damer tycktes ha samma syn på saken fanns det verkligen ingen anledning att beklaga sig. 

Romanen är en skildring över hur en utredning av ett spaningsmord går till.

GW skildrar hur polisen genom DNA-spår, förhör och kartläggning försöker få hitta mördaren. Även medias roll i mordutredningen beskrivs och skillnader mellan landsortspressen och riksmedia.

Jag valde boken eftersom jag läste hans biografi för 1,5 år sedan och blev sugen på att läsa mer av honom och nu var det ett bra tillfälle.

Det här är absolut en av de bästa kriminalromanerna som jag har läst. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken och den blir aldrig tråkig. Det beror väldigt mycket på att Leif GW har ett lättläst språk men samtidigt blir det aldrig platt eller ytligt. Det är väldigt uppenbart att han har unika kunskaper om hur polisen och media jobbar men också hur författare kan göra en intressant berättelse av det.

/Simon

Pink Floyd: Musiken, människorna, myterna

Jag ville läsa denna bok eftersom Pink Floyd är ett band som jag länge tyckt om och velat läsa mer om. Dessutom älskar jag 60-talet och läser gärna böcker från den tiden för att få en större inblick i hur det var. Just denna biografi har varit intressant för att bandmedlemmarna annars har lyckats hålla sina privatliv ganska anonyma.

I boken får man bl.a. läsa om hur bandmedlemmarnas liv såg ut innan Pink Floyd bildades, följa med på deras psykadeliska resor, konflikter och om hur de övergick från ett, så gott som, okänt till ett av de allra kändaste banden i musikhistorien. 

Bokens författare lägger rätt mycket fokus på deras första frontman, Syd Barretts, sorgliga historia. Syd experimenterade väldigt mycket med droger vilket ledde till att han hamnade i psykos till slut. Berättelsen om honom blir bara mer och mer tragisk och till slut måste Roger Waters ta över hans plats. 

Syd Barrett 

Boken är välskriven och ger mycket känslor. Det finns två scener som jag inte har kunnat sluta tänka på. Den ena scenen berättar om en låts text. Låten beskriver en cykel och är ganska enkel, men om man tänker på hur bandets tillvaro såg ut börjar låten helt plötsligt innehålla så mycket mer känslor. Och den andra scenen handlar om när Syd kommer till bandets replokal efter att ha varit borta under en lång period och frågar dem om de behöver hjälp. Syd beskrivs som vacker i början av boken, men när han kommer till replokalen är han oigenkännlig efter alla droger.

Jag har läst lika många biografier som romaner och jag tycker att båda genren har varit lika intressanta i slutet, men biografier fångar min uppmärksamhet mer. Kanske för att jag alltid är nyfiken på människors historier. Jag rekommenderar denna biografi starkt.

/Andreea

Ego women - Carolina Gynnig

Jag har valt boken ”Ego woman” av Carolina Gynning.

Boken handlar om hennes hektiska liv och om hennes tankar, förklaringar av delar ur livets resa. Jag har läst hennes tidigare bok ”Ego girl” och tyckte den var fascinerande. Var helt enkelt nyfiken på en fortsättning. Hon är en ytlig men samtidigt djup komplex spännande jordnära människa. Man vill leva hennes liv stundtals fast ändå inte. Det är som ett liv i högsta hastighet i en berg och dalbana. Det är som hon är förbannad på omgivningen som inte förstår eller orkar med henne samtidigt som hon ursäktar dem. Man vill dras med och vara lika vild som hon är men ändå inte. Är imponerad av hennes tankenärvaro när hon vill flippa ur och förståelse för att hon är annorlunda. Den komplexa personligheten är det som antagligen fascinerar och lockar en stor beundrarskara.

Hennes beskrivning av reaktionerna vid parmiddagar är härlig. Hon hatar kallprat och lagom om ingenting. Hon vill efter ett tag bara skrika rätt ut eller dra. Har full förståelse för denna reaktionen och hennes hat för tillgjordhet samtidigt som ytan är viktig för henne. Hon är häftig och gör upp med sig själv och till och med opererar bort sin siliconbröst. Det är en Carolina på väg att bli lite vuxen.

Har läst för lite böcker för att ha en åsikt gällande biografier och romanen men lite twist blir det förstås om det är en biografi om en spännande person. Man kan inte låta bli att tycka om Carolina Gynning.


// Alexandra Fihn

Andreas Carlsson - Liv to win.

 

Varför jag har valt just den här biografin:

Jag har valt att läsa biografin om Andreas Carlsson – Liv to win för att jag själv likt han kämpat mig fram och följt mitt hjärta många gånger trots att jag själv tänkt att det kanske inte är det klokaste valen men de har känts rätt.

Jag har sett de dolda blickarna och hört de tysta suckarna i min omgivning som funderar vad man håller på med. Jag känner igen mig väldigt mycket i känslorna Andreas Carlsson beskriver.

Vem boken handlar om och varför dennes historia är spännande:

Boken handlar om Andreas Carlssons personliga resa från botten till toppen. Med fattig uppväxt med en mor som levde på socialbidrag och en misslyckad artistkarriär arbetandes som diskare i Stockholm för att slutligen få in en fot på den världsberömda musikstudion Cheiron på Fridhemsplan som resulterar i att han skrivit låtar till artister som Kate Perry, Bon Jovi, Celine Dion, Britney Spears och backstreet Boys med flera.

Idag har Andreas Carlssons låtar sålt mer än 100 miljoner skivor.

Det jag tycker är spännande med boken är just hur man får följa med genom hans liv när han kämpat och kanske inte alltid tagit de självklara och enkla valen som de flesta andra skulle gjort, utan han har gått sin egen väg hur galet det än må ha varit just då så kan man ändå se i slutändan att det var korrekta val att ta.

Vad tycker jag om boken:

Jag tycker boken är spännande och lättläst, jag tror den kan uppskattas av alla människor oavsett intressen i livet. Som vanligt med biografier så är det spännande att få insikt i någon annans persons vägval, toppar och dalar.

Lyft gärna fram något citat som är represantivt:

Lyssna alltid först och främst på din egen instinkt och magkänsla – din bästa indikation på om du är rätt eller fel ute. Goda råd från andra kommer ofta med en personlig agenda.

Fundera över skillnaden mellan att läsa en biografi eller en roman, blir det mer spännande om det hänt på riktigt eller tvärtom?

Jag tycker inte att det generellt behöver bli mer spännande enbart för att det är en verklig händelse. För mig är det viktigare hur det är skrivet.

Personligen kan jag tycka att en bok som till exempel Sagan om ringen känns som att det skulle kunna vara en sann berättelse. Detta trots att vi talar om trollkarlar och orcher.

/Kenneth Flodström

Led Zeppelin - En biografi av Mick Wall

Originaltitel: When giants walk the earth - A biography of Led Zeppelin

Översättning: Niclas Nilsson

Anledningen att jag valde boken var för att jag är en Zeppelinfan(atiker) och den här boken har fått bra kritik.

Bandet var ju självklart fantastiskt musikaliskt men levde verkligen ut sex, drugs & rock n' roll myten. 

Led Zeppelin var också intressanta genom att de var så skickliga på att marknadsföra sig hos publiken trots att kritikerna inte tyckte om dem under stora delar av deras storhetstid.

Mick Wall tar tid att beskriva bandmedlemmarna: Jimmy Page (gitarr) som grundade bandet, Robert Plant (sång), John Bonham (trummor), John Paul Jones (Bass & Keyboard) men också deras manager Peter Grant. Läsaren får följa med från deras uppväxt, hur bandet bildades, hur de blev så stora och deras nedgång och fall som blev totalt med John Bonhams död 1980.

Författaren fokuserar mycket på Jimmy Page och Peter Grant.

Just Jimmy Page besatthet och studier om svart magi och ockultism tar mycket plats i boken men också Peter Grants hårdföra metoder för att Zeppelin skulle bli störst, bäst och rikast. Wall har en diger lista av referenser och har intervjuat bandmedlemmarna, vänner, släktingar, managers & turnépersonal.   

Ibland blir det lite väl mycket info som ska tas upp, personer i bandets närhet som ska få sin historia berättad.

Men överlag tycker jag det är en mycket intressant, informativ och bra biografi.

Här är ett stycke från boken som jag tycker sammanfattar deras storhetstid:

De var miljonärer och så berömda att de nu gömde sig bakom beväpnade vakter, anställde egna knarklangare och reste med privatplan, men det var också under den här perioden som de stod i sitt kreativa zenit och tog sin musik långt bortom de flesta andra rockbands gränser.

Jag tycker om både biografier och romaner. Allt beror ju på om personen/personerna är intressanta. 

I det här fallet blir ju biografin nästan som en fiktion. 70-talets rockband levde verkligen långt ifrån alla andra människor och mycket i en egen sfär. 

/Simon Andersson

Den långa vägen ut ur helvetet - Marilyn Manson

Jag har läst boken "Den långa vägen ut ur helvetet" av Marilyn Manson (Brian Warner). Jag valde den just för att han är en fängslande person med häpnadsväckande bakgrund. Det är lätt att vara dömande efter hur hans image är, men det är sällan man får läsa så djupt och lära sig om en person som i den här boken.

"... Det var som ett möte hos Anonyma Satanister. Efteråt skulle alla böja sina huvuden och be. Om ingen frivilligt blivit frälst vid det laget brukade den misslyckade pastor som höll i samlingen ta upp folk på scenen för att hålla händer och få syndernas förlåtelse. Varenda gång kände jag mig kallad att gå upp på den där scenen, men var för generad för att stå där inför hela skolan." (s. 20)

Man får följa hans uppväxt och hur han gick i en kristen skola, där han började att tvivla på vem han var. Efter att ha läst den här boken så kändes det som att jag fått ett nytt perspektiv på vem "Marilyn Manson" egentligen är och hur han blev den här personen. Vem kunde tro att en less rockjournalist som egentligen var poetiskt lagd skulle spela något som blev kallat "snuskrock" i gummikalsonger och ändå bli så stor som han är idag?

Jag uppskattar biografier mer än romaner bara för att man får se in i en annan persons liv. De utlämnar sitt inre av en anledning: för att vi ska förstå, bli inspirerade eller kanske till och med för att vi ska börja agera. Men självklart är det skönt att bara slå sig ned med en roman, man kan bli påverkad ändå. Ibland är det dessutom skönt att veta att det hela inte är på fullaste allvar.

/Jennifer Suomalainen