Salka Valka, skriven av Halldór Laxness

Salvör Valgerd Jónsdóttir har en mamma men ingen pappa. De är en fattig liten enhet och de ska skämmas – för det finns inget mer skamligt än fattigdom och svaghet och just födslar utom äktenskapet är ett tecken på intet annat än svaghet. Sigurlína och hennes dotter Salvör beger sig söderut. Till en början vet man inte varför. Det är svårt att förstå varför denna utfattiga kvinna iklädd uttjänta kläder att likna vid trasor och så gott som inga tillgångar på fickan, plötsligt dyker upp i Óseyri vid Axlarfjörd, men så småningom förstår man. Och visst är det kanske så, att man måste vara stark och enveten och kanske rent av rätt lagd för att klara av ett fattigt liv i en liten isolerad by som Gud tycks ha förträngt.

Det är ett mycket svårt, kargt och kallt liv de för, folket i Óseyri. Havet och vinden tar och kylan tar lilllebror som förmodligen också har fått alldeles för dåligt med näring. Havet tar männen på sjön. Det är kanske allt det svåra som skapar den hårda stämningen och är man inte hård så är man svag. Men folket har inte glömt Gud. Hos Frälsningsarmén är alla välkomna och här förenas många i stora sånger. Det känns faktiskt lite varmt. Och är man Gud trogen så finns det kanske hopp. Sigurlína finner frälsning och med det blir hon också mer accepterad i byn. Hon må vara svag och fattig men hon är i alla fall "Gudi" trogen.

Salvör Valgerd, Salka Valka, är en enveten person. Hon är mycket klar över vad hon tycker om saker om ting och är inte rädd för att svara för sig. Snart inser Salka att hon är flicka och allt vad det innebär, kanske är hon påväg att bli kvinna - att de är två flickor förstår hon genom sin blivande styvfars beteende. Han gör någonting med henne som man inte får och samtidigt blir hon sin mammas rival. Med detta inser Salka att hon är ensam i världen, förnekar bestämt att hon är kvinna och bestämmer sig för att, så fort hon får möjlighet, köpa sig ett par byxor. Hon bryter sig loss från sin och moderns enhet för att bli sin egen. Salka upptäcker att för att få det bättre måste hon arbeta och hon är bara barnet när hon tecknar konto hos Jóhann Bogesen, köpmannen i byn.

Som vuxen blir Salka en betydelsefull kvinna då hon är med i att starta en sjömannaförening som konkurrerar med köpmannen, vilken tidigare ensam fått styra över all handel på platsen i någon form av envälde. På grund av klimatet och landets geografiska lokalisering är man på Island mycket beroende av import – än idag – men på Salkas tid hade industrialiseringen ännu inte fått stadiga rötter och beroendet av importen var således större. Därav hade köpmännen mycket stor makt, och på mindre orter ofta ett monopol, som kom att styra människors liv öerhört. De var förmögna män i jämförelse med befolkningen i övrigt, hade inte sällan anknytning till Danmark - såsom Jóhann Bogesen som åtminstone har ett danskt efternamn - och hade goda kontakter med såväl utlandet som bankväsendet. Fenomenet med folkets beroendeställning gentemot köpmannen var ett faktum som livet i Óseyri vid Axlarfjörd mycket tydligt kretsar kring. Det var av stor vikt att hålla sig väl med köpmannen.

Under tidsperioden då historien utspelar sig, vilket - med tanke på förekomsten av en motorbåt på ett ställe i boken - torde vara som tidigast tidigt 1900-tal, hörde Island till Danmark men styrdes inrikespolitiskt via en egen islandsminister. Det var också främst till Danmark som man åkte om man skulle utbilda sig, något Salkas barndomsvän Arnaldur kommer att göra, precis som Laxness själv gjorde i unga år. Arnaldur kommer sedan tillbaks som en lärd man och socialistkämpe med glödande engagemang. Rykten om bolsjevismens förskräckliga framfart har nyligen nått Óseyri när denna stiliga unga man som Salka knappt känner igen stiger i land i byn. Plötsligt är det till Salka köpmannen sätter sitt hopp om att rädda byn från den samhälleliga farsot som hotar att bräcka hans livslånga maktposition. Återigen blir jag påmind om fattigdomen på platsen. Trots att Salka har gått från utfattig fiskeflicka i trasor till en självständig och i byn respektabel ung kvinna med andel i båt och ordförandeskap i sjömannaföreningen, så är hon långt ifrån sin barndomsväns status och bildning, trots att tyget i hans kavaj har slitningen av en ung socialists. En fackförening bildas i byn och så småningom förstår hon mer av vad denna socialism, om vilken hon bara hört om brand och död, går ut på. Även inslaget av socialism är något som påminner mig om författaren själv och jag tänker att Arnaldur har mycket gemensamt med Laxness som ung man.

Salka är ensam stark. Hon är med om många svek, i slutet av berättelsen även Arnalds, hennes hemliga, stora, livslånga kärlek. Det är oerhört sorgligt att uppleva alla dessa människoöden, inte minst Salkas, men hennes kamp är vacker, genomsyrad av en osvikbar känsla av självklarhet utan martyrskapet hos ett offer och utan rimlig möjlighet eller ens tanke på att ge upp.
Det här är en socialrealistisk berättelse som för eftervärlden dokumenterar en svår tid i Islands historia. Jag ser likheter med Sveriges Harry och Moa Martinsson, Rysslands Maxim Gorkij och Turkiets Yasar Kemal. Vad jag förstår har dock Laxness fått helt andra möjligheter till bildning och resande och jag tycker att han på det viset inte kan anses vara en arbetarförfattare i lika hög grad som de övriga nämnda. Laxness möjligheter att åka utomlands för att utbilda sig är något som förenar honom med Arnaldur men väl tillbaka i Óseyri upplever Arnaldur efter en tid alienation. Jag upplever att han under sin utomlandsvistelse bygger upp något närmast liknande ett luftslott som så småningom rasar när han varit i Óseyri en tid. Arnaldur flyr tillbaks till Kalifornien. Laxness stannar kvar.

Laxness var bland de första isländska författare som uppmärksammades internationellt och är än idag Islands absolut mest kända moderna författare. Laxness föddes 1904 och då han i början av 1930-talet fick sitt stora genombrott med Salka Valka höll hans åsikter i högsta grad på att formas. Via folket i boken, Arnaldur i synnerhet, går han igenom många element som han själv gått igenom i sitt eget liv. Bland det kan nämnas religionen. Under en period av sitt liv intresserade sig Laxness härvid, han befann sig i olika religiösa sammanhang i Europa och runt 20 års ålder konverterade han till katolicism. Det var också vid den här tiden han tog sitt mellannamn Kiljan, efter den irländska biskopen Sankt Kilian. Inte alltför långt senare kommer han att lämna katolicismen och under ett besök i USA blir han övertygad socialist. Alla dessa läror och trossatser som han tar sig an kommer att förekomma mycket i hans skrifter men senare i livet avsäger han sig alla dogmer med undantag för taoismen. Han spenderade även tid i Ryssland under Stalin och tar i sin pacifistiskt präglade roman ”Gerpla, en kämpasaga”, vilken utkom tre år efter Orwells 1984, men även i ”Skaldetid” som utkom 1963, avstånd från totalitära politiska regimer. Halldór Laxness mottog många pris, bland dem Nobelpriset.

Íris Kristjánsdóttir