måndag 26 september 2011

Biografi

“Min vän Stieg Larsson“,
av Kurdo Baksi, 2010


Stieg Larsson gjorde världssuccé med sin Millenniumtrilogi, vilket omfattade tre deckare, Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden, samt Luftslottet som sprängdes. Alla tre böckerna skrev han i ett svep, och kom att sälja i 60 miljoner exemplar, i över 50 länder. Tyvärr avled Stieg efter en hjärtinfarkt, november 2004, innan ens första boken hann släppas ut. Jag har läst trilogin, därav det naturliga valet av denna biografi.

Kurdo Baksi, biografins författare, upptar själv en ganska så stor plats i boken. Bägge var journalister. Deras första möte skedde 1992, med anledning av att Stieg kontaktade Kurdo som satt med i Kommittén för den s.k. 21 februaristrejken mot rasism. Stieg ifrågasatte Kurdo varför endast invandrare bjöds in till strejken. Stieg menade att rasism inte var ett invandrarproblem utan ett samhällsproblem. Det var här deras vägar gick ihop och kom att bestå i ett nära samarbete. Både Stieg och Kurdo var utgivare för varsin antirasistisk tidskrift. Kurdos tidning heter Svartvit, och Stiegs heter Expo.

Stiegs Faktaböcker
Stieg var en antirasist. Han såg högerextremismen i samhället som ett stort hot. Han var medförfattare till ett flertal faktaböcker om rasism och nazism och kartlade dessa i samhället. Flertalet av hans faktaböcker riktades särskilt mot Sverigedemokraterna och dess utveckling i samhället. Stieg skrev också ofta debattartiklar om högerextrema krafter i hopp av att väcka politisk debatt. Stiegs engagemang härav, kommer från hans morfar som var en utmärkande antinazist. Att Stieg blev deckareförfattare beror på, att han helt enkelt ville kunna få in pengar för att kunna fortsätta sin kamp mot, och bevaka högerextrema rörelser i samhället. Med hjälp av en god ekonomi ville Stieg förändra världen

Stiegs Deckarböcker
Uppenbarligen utgjorde rollfigurerna i Stiegs böcker, från personer i Stiegs närhet och särskilt från personer som arbetade på redaktionen Expo. Om man ska söka ett fokus i Stiegs författarskap så är det med kvinnan i fokus. Mer eller mindre allt han skrev skildrar kvinnor som på olika sätt blir utsatta för våld och övergrepp. Anledningen tros bero på att Stieg en sommardag 1969 på en campingplats, blott femton år gammal, såg på när tre av hans vänner våldtog en flicka. Stiegs lojalitet mot vännerna gjorde att han inte ingrep. Svårt plågad av skuldkänslor kontaktade Stieg flickan i efterhand, för att be flickan om förlåtelse för sin passivitet. Flickan ska ha svarat med sammanbiten röst att hon aldrig kommer att förlåta honom för sin feghet. Läser man Stiegs deckare så kan man ana att denna ångest löper som ett mörkt ledmotiv genom Stiegs böcker.

Personen Stieg
Stieg var prestigelös, empatisk och full av energi. Han var gladlynt, och gestikulerande ofta vilt med händerna när han talade. Stieg hade alltid många järn i elden, Han gick hela tiden på högvarv. Han hade en extrem drivkraft och han absorberades fullständigt i det han höll på med. Med detta medföljde också sömnlöshet. Inte bättre blev det av hans ovana att dricka runt 20 koppar kaffe, och kedjeröka runt 2-3 packet om dagen. Han arbetade alltid fram till 5-6 på morgonen, helt enkelt tills han somnade av fullständig utmattning. Av detta kan man förstå att Stiegs hälsotillstånd inte var den bästa, vilket också kom som ett kvitto i november 2004, då han drabbades av en hjärtinfarkt, och gick bort, alldeles för tidigt, blott 50 år gammal. Stieg fick aldrig uppleva sin egen världsberömmelse.


Henrik Ö

2 kommentarer:

Om böcker sa...

Henrik, tack för din presentation av biografin om Stieg Larsson. Jag blir nyfiken på att läsa mer om denna eldsjäl. Ännu mer anmärkningsvärt är att han skrev Millienumtrilogin "bara" för att få ihop pengar till annat, viktigare :) Du lägger upp presentationen på ett tydligt och överskådligt sätt och det är lättläst och intressant. En undran jag fortfarande har kvar är: vad tyckte du själv om boken? Tog Kurdo Baksi för stor plats? Är boken ett hyllande porträtt? Kritiskt? Vad tycker du?
Vänligen Christina

Om böcker sa...

Författaren skriver proffsigt. Det svänger bra och är genomtänkt.

Möjligen kan jag tycka att författaren, när han hyllar Stieg, samtidigt hissar upp sig själv också. Men detta kan nog uppfattas lite olika beroende på hur läsaren väljer att tolka.

Men överlag tycker jag att boken är bra. Har man läst Stiegs Milleniumtrilogi så är den ännu bättre eftersom det förekommer en massa kopplingar mellan Stiegs privatliv med närstående, och rollfigurerna i hans böcker, vilket gör läsningen intressant och givande.
/Henrik