Allan Karlsson från Flen var en hejare på dynamit. Som tonåring experimenterade han flitigt med provsprängningar hemma i grusgropen. Av en olyckshändelse råkade han även spränga grosshandlaren i luften, varpå Allan spärrades in i 4 år. När han släpptes fri, begav han sig till Spanien och deltog i revolutionen, där han sprängde broar och andra infrastrukturella konstruktioner i luften. Därefter bar det iväg till Amerika och Los Alamos-basen där han lärde upp chefsfysikern Oppenheimer hur man bäst kontrollerade kärnklyvning. I Kina befriade Allan kommunistledarens fru, Jiang Qing. Sedan begav han sig iväg på kamel över Himalaya. I Iran hamnade Allan i klammeri med polischefen för säkerhetstjänsten. Mot att Allan släpptes fri, skulle han i gengäld sprängda Winston Churchill i luften vid ett statsbesök. Men Allan kom att irritera sig på att polischefen hela tiden fimpade sin cigarett i Allans kaffekopp. Så kom det sig att Allan istället sprängde polischefen och dennes högkvarter i luften. Vid en parkbänk i Stockholm träffade Allan den vänlige Julij Borisovitj, chefsforskare för Sovjets innersta atomforskningsgrupp. Julij bad om Allans hjälp att lära ut hur man konstruerar atombomber. Utanför Dalarö väntade en rysk ubåt, och i Kreml väntade kamrat Stalin. Men när Allan vid middagen råkade citera fel poet, blev Stalin så förbannad att han istället sände Allan till trettio år i gulaglägret i Vladivostok. Men Allan kom att sätta eld på hela staden. Därefter blev det långsemester i Bali, för att sedan bli CIA-agent, med uppdrag att inhämta information om Sovjets kärnvapenutveckling. Efter ett antal år som spion var det dags för Allan, 80 år, att dra sig tillbaka till Sverige och sin hemby.
Väl hemma slog sig Allan ner i en stuga och levde i stillsamhet, fram till att räven hade ihjäl Allans katt. Då blev Allan, 99 år sur, och riggade upp en fälla vid hönshuset, som avsåg spränga räven i bitar. Men Allan hade glömt bort att hela hans dynamitförråd låg i närheten. Så kom det sig att det i skymningen small till i den delen av Sörmlandsskogen, värre än det någonsin gjort. Räven flög i luften, tillsammans med hönorna. Även Allan lyfte iväg i sin fåtölj och landade i en snödriva utanför potatiskällaren. Utan hem, fick Allan flytta in på äldrecentret i Malmköping. På sin hundraårsdag tröttnade Allan och klev ut genom fönstret i sina tofflor och försvann. På bussterminalen snodde Allan gängmedlemmen “bultens” väska eftersom denne var otrevlig. I Byringe träffade Allan den 70 årige bondtjuven Julius, och dom fann varandra snabbt. Men den argsinte bulten fann också snabbt upp Allan för att slå ihjäl honom. Men Allan lyckades övermanna bulten och låste in honom i ett frysrum, där han råkade frysa ihjäl. I bultens väskan hittade Allan och Julius 50 miljoner kronor i femhundringar. På en dressin bar det iväg, rullandes genom Sörmlandsskogen. Vid Åkers bruk dumpades bultens kropp i en container, (som sedan kom att fraktas till Afrika). Vid närmaste gatukök, träffade dom Benny, vars gatukök gick dålig. Benny var inte svår att övertala att bli deras privatchaufför. Färden bar iväg till småländska Rottne där dom träffade den vackra, men svärandes Gunilla, som hade en egen elefant i ladan, (förrymd från cirkus). Nu började chefen för mc-klubben Never Again, “gäddan” undra vart hans väska med colombianska kokainpengar tagit vägen. Så han skickade iväg “hinken” för att söka rätt på “bulten” och väskan. Men denne “råkade” också bli mördad av att elefanten Sonja satte sig på honom. Därefter blev han instuvad i sin egen bil för att sedan dumpas på lämpligt ställe. Men vid en bensinmack råkade några biltjuvar stjäla bilen, (som sedan kom att fraktas till Riga). Med en ombyggd flyttbus, anpassad för elefanten Sonja, bar det sedan iväg mot Falköping där Bosse, Bennys bror bodde. På vägen dit råkade dom “stöta ihop” med gäddan, som nu personligen var på jakt efter sin väska. Väl framme i Bosses gård, lyckades gäddan med sin pistol övermanna Allan och hans vänner. Men så visade det sig att gäddan och Bosse var gamla polare. Gäddan som inte hade några medlemmar kvar i sitt gäng, övergick nu till Allans gäng istället.
Åklagare Ranelid hade svårt att få ihop sina åtalspunkter. Problemet var att dom döda kropparna återfanns i olika delar av världen. Än värre blev det när Allan och hans vänner presenterade sin bild av händelseförloppet; I sak handlade det om att gäddan bestämt sig för att ändra inriktning för mc-klubben, som nu istället skulle följa den kristna läran. Bulten hade då satt sig på tvären, och ringt upp gäddan från bussterminalen och sagt upp sitt medlemskap i klubben. Dessutom hade han hotat med elda upp gäddans väska som var fylld med biblar. Allans uppgift var att försöka komma åt och rädda biblarna i tid. Åklagaren fann sig tvungen att häva sina idéer om åtal i brist på bevisning. Allan och hans vänner hyrde därefter ett stort jumboplan så att även elefanten Sonja skulle kunna få följa med på semester i Bali. Väl där väntade ett nytt uppdrag för Allan..
Författaren Jonas Jonasson
Jonas Jonasson, ursprungligen Pär-Ola Jonasson, född 6 juli 1961 i Växsjö. Efter språkstudier i Göteborg blev han journalist på Smålandsposten, och sedan Expressen. Därefter startade han det framgångsrika medieföretaget OTW. Men efter 20 år ryckte han upp sig själv, efter att ha drabbats av en allvarlig utbrändhet. Han sålde allt han ägde och flyttade till Schweiz för att fortsätta skriva på sin andra roman. Romanen “Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann“, hade han skrivit för länge sedan, men legat i byrålådan i många år. Boken kom att bli 2010 års mest sålda bok i Sverige. Boken är har getts ut i tjugo länder och ska bli film. Efter en nyligen uppslitande skilsmässa med vårdnadstvist, där Jonasson tilldömdes rätten till ensam vårdnad om sin son, flyttade han 2010 tillbaka till Sverige och bosatte sig på Gotland för att fortsätta med sitt författande. Jonas har sökt juridiskt skydd enligt lagen om olaga förföljelse efter att hans förra fru via internet bedrivit stalking som nått enorma proportioner. Hans advokat är Thomas Bodström.
Reflexion om boken
Allan Karlsson är fullständigt sorglös och naiv. Han väljer att hela tiden att gå vidare i nya äventyr. Allan är också svag för brännvin, vilket verkar påverka riktning i många sammanhang. En grogg eller två kan få Allan till att acceptera det mesta. Boken är en tillbakablick genom 1900-talets stora händelser, där Allan själv varit med och påverkat viktiga historiska händelser, exempelvis atombombutvecklingen och dess avveckling mellan Sovjet och USA. Bokens innehåll är skickligt upplagd, från att den anspråkslöse Allan klev ut genom fönstret, och händelseutvecklingen därefter i nutid, vilket varvas om vartannat med Allans tidigare upplevelser i livet och genom historien. Boken skulle kunna skiljas i två olika böcker; Allan i dåtid - samt nutid, men har slagits ihop och utgör istället spännande växlingar mellan dåtid och nutid. Boken är en rejäl tegelsten som är mycket spännande och rolig att läsa.
Henrik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Henrik, kul att du läst förra årets (nej förrförra årets) storsäljare. Nu blir jag också sugen att läsa den, jag har den liggande i bokhyllan men det har liksom inte blivit av...
Fantastiskt vindlar sig historien om Allan och hans äventyr. Kanske kan genren beskrivas som surrealistisk realism? De mest surrealistiska sakerna händer som om det vore det mest naturliga i världen... Tack för en omfattande och mycket läsvärd bokpresentation.
/Christina
Skicka en kommentar