Killing Yourself To Live (85% av en sann historia)

Jag har bestämt mig för att recensera min favoritbok genom tiderna, men min favoritförfattare (jag älskar alla hans böcker), nämligen

Killing Yourself To Live 85% av en sann historia
av Chuck Klosterman.

Chuck Klosterman är en amerikansk journalist, som har skrivit flera böcker. Just Killing Yourself To Live är en bok med inriktning på populärkultur och är skriven i egenskap av hans yrke som journalist. Hans chef ger honom i uppgift att åka genom USA och besöka platser där kända rockstjärnor har dött. Och under denna resa får vi dela både bra och dåliga stunder med författaren.

Chuck Klosterman hyr en silvergrå Ford Taurus och kör i över tusen mil genom USA för att inspektera olika platser där olika rockstjärnor sägs ha dött. Han lyssnar på musik hela tiden och låter oss veta varför han väljer att lyssna på den plattan han lyssnar på. Han intervjuar människor på vägen. Han knarkar. Han älskar kvinnor. Han får sällan kvinnorna han älskar. Han anser att varje relation till en människa bör ha ett eget soundtrack och om man inte tycker att musik är särskilt intressant så är detta förmodligen inte en bok för dig. Till exempel så finns det ett kapitel där han resonerar med sig själv över vilka av sina 2233 cd-skivor han ska ta med sig på sin tre veckors bilfärd, eftersom han inte förstår hur han ska koppla sin iPod till bilstereon.
Märkligt nog är det väldigt svårt för mig att recensera min favoritbok, då den innehåller så mycket, men samtidigt inte särskilt mycket alls. Det jag kan säga om den är att jag finner den lite sorglig, ganska rörande och otroligt rolig. Det är definitivt en bok man bör ha läst innan man dör.

Författaren själv beskriver boken på följande vis:
"Detta är en bok om kärlek, död, bilkörning, narcissism, Amerika, mindre välbetänkt glorifiering av festknarkande, att inte ha sex, att äta brödpinnar på Olive Garden, att tala med främlingar, att känna nostalgi för det nyligen förflutna, filmer du inte har sett, KISS, Radiohead, Rod Stewart och - i mindre utsträckning - förhistoriska elefanter på slätter i Mellanvästern. Om det inte är saker som intresserar dig, läs inte den här boken. Det journalistiska innehållet i boken är, efter bästa förmåga, helt korrekt. Sakerna om mitt privatliv är helt enkelt så som jag minns dem, eftersom jag inte har för vana att banda alla mina samtal jag för varje dag. Det förekommer också lite tidsmanipulation och en scen nära slutet ägde i själva verket rum på Nya Zeeland."

Hanna Medin