Alla kungens hästar av Emelie Cajsdotter

Jag tänkte att jag skall börja med att berätta om mitt val att plocka upp just denna boken, det hela började med att min granne berättade om att de fått hjälp med sin ponny av en lite underlig kvinna som talade med hästar, namnet var Cajsdotter men jag lade inte särskilt stor vikt vid det hela tills plötsligt en kväll jag fick för mig att kolla upp vem den här Cajsdotter var så jag googlade henne helt enkelt och till min förvåning fick jag se att det var en kvinna som jag tidigare kännt en viss samhörighet med då jag kring år 2000 läst en bok som heter ”De ovanliga” där det finns ett stycke om denna Emelie och jag blev helt till mig då jag tog fram den boken igen och läste om stycket och fick återuppleva allt det jag då kännt. Detta var nämligen en tid tillbaka då allt inte var så lätt i mitt liv och genom Emelies berättelse fick jag hopp och nu äntligen så har jag fått träffa henne vilket var en fantastisk upplevelse eftersom jag redan visste att jag tyckte om denna människa och jag blev verkligen inte besviken vid vårat möte, då denna kvinna många gånger tittade på mig där jag stod så hände någonting, jag insåg att hon inte bara tittade på mig utan faktist såg mig vilket är någonting väldigt sällsynt bland människor så jag beslöt mig för att läsa hennes bok ”alla kungens hästar” och för att kontakta henne för mina egna hästar.

Om boken
”Lyssna, sade den tyste mannen. Lyssna, så att ni kan höra vad jag säger.”

I den här boken berättar Emelie om sitt liv och hur hon efter drömmar om natten kom att resa till Jordanien och Amman där hon kom att ta hand om just kungens hästar. Hon berättar också om andra resor hon gjort på grund av sina drömmar, om sitt liv i den svenska skogen och så redogör hon för sina samtal med djur och växter.

Ett vackert smakprov ur boken
”Den allra första rörelsen var friktionen mellan himmel och jord, så lyder den maoriska skapelseberättelsen. I vibrationen som uppstod, skapades ett ljud. En våglängd, som sedan spred sig för att anta nya och åter nya former.
En sten, ett gruskorn. Den första materian rörde sig mycket långsamt. Vågorna sköljde över sanden och skapade en rytm. Ur den rytmen föddes glädjen, den allra första känslan, ur glädjen föddes viljan att röra sig. Dansen var den första rörelsen, som skapades av fri vilja.”

Boken är trots sitt lite knepiga sätt och kanske just därför en väldigt vacker historia, av vilken man med någorlunda öppet synsätt kan lära sig mycket om sig själv och sin omgivning. Även om boken kan kännas aningen svårläst till en början, dels för alla namn från fjärran länder och för det lite hoppiga framläggandet av historien, så förstår man efter hand att ett kronologiskt upplägg inte är av någon betydelse, det viktiga är inte att veta vad som kom först eller sist i händelseförloppet utan bara att det kom.
Den här boken gav mig en uppsjö av känslor och fick mig stundtals att sitta i tårar utan någon till synes egentlig förklaring och det är en bok jag faktist tänker läsa om, och om inte det är ett gott betyg så vet jag inte vad.

Och till sist så vill jag ge ett litet stycke till dig Christina och detta angående våra otaliga diskussioner kring språkets betydelse vid upplevelsen ; )
”Någon som är nyfödd, fortsatte hon, ser utan att förstå. Och har på det viset förstått allting, eftersom det inte finns någon begränsning. Men saknar förmåga att utrycka det med ord, då även uttrycket hade varit en begränsning”
Detta förmedlat av Kajsa en ung schäfertik.

Ronja Risberg