Mina drömmars stad
Mina drömmars stad är den fjärde boken ur Per Anders Fogelströms serie om Stockholm. Boken utspelar sig under 1860-1880. Henning Nilsson har lämnat sin barndoms stad för att bege sig till den förväntansfulla storstaden ihop om en bättre tillvaro. Han kämpar i den nya tillvaron om hans existens i fattigdomen. Han sliter med sitt mödosamma arbete i hamnen och försöker att försörja sin familj som han skaffat. Hans vän Tummen drömmer om revolution och försöker skapa intresse. Socialismen och arbetarnas rättigheter finns bakom hörnet men är fortfarande för nytt och okänt för folket i staden. Några få kraftansträngningar lyckas ändå skapas och några av de första strejkarna bryter ut ihop om bättre arbetsvillkor. Annika som var dotter till mannen som Henning var inneboende hos hade andra knep för att slippa fattigdomen, hon skrapade ihop sina få slantar till fina kläder som hon tjänade på värdshuset. När hon gick prydligt klädd på värdshuset skulle någon rik man komma och rädda henne från fattigdom och smuts. Andra gick de inte lika bra för de fick leva på prostitution och hårt arbete.
Om man jämför de första tre böckerna med denna blev jag en anning besviken eftersom jag tycker att de andra böckerna hade fått med mycket mer. De andra böckerna var mer detaljerade och hämdelserika. Boken var trots det ändå inte dålig. Boken skulle ändå få en 4a av en 5a av mig men de andra böckerna är verkligen en stor 5a för mig. Helt enkelt toppen. Boken jag läst nu handlade mer om några specifika människors vardag och innehöll inte så mycket av vad som hände runt omkring dem. Jag tycker Fogelström fick med de fattigas vardag trots att de första tre böckerna var händelserikare. De fyra sista böckerna kommer jag också att läsa under sommaren. Tack Christina för ett strålande tips av författare, de passade mig.
Av Cecilia Ekman
onsdag 7 maj 2008
måndag 5 maj 2008
Diamantsvärdet och Träsvärdet
Svärdens Väktare: Diamant svärdet och träsvärdet - Nick Perumov
Recension av: Jennifer Laében Rosén
Författaren Nick Perumov är Rysslands främste fantasy författare och han har även fått priser för sitt författarskap internationellt.
Människorasen, eller ”hunnerna” som de annars heter, har sedan länge erövrat världen och har slagit de flesta icke-människorna (alver och gnomer etc) i spillror och styr över världen med en järnhand från staden Melin. Många av de andra folken (förutom i vissa fall de ”friborna) lever, när boken utspelar sig, förtryckt och de flesta i slaveri. Dankernas orakel, Ilejna, förutspådde cirka 300 år tidigare förloppet i boken om Dankernas totala förlust och i en profetia siar hon om de båda svärden som ska ”stoppa tiden” och att när Dankerna befinner sig vid utplåningens rand ska deras vedergällning komma. När danker slaven Agata blir lurad att mottaga det ena av dessa svärd, Träsvärdet Immelstorn, och hennes husbonde tar den i besittning för att sedan lämna henne att dö så börjar jakten på svärdet och de flesta börjar förbereda för krig.
Boken började på ett sätt som jag ofta hatar i just fantasy böcker, en förtryckt alvflicka hamnar av slumpen i något större som kommer omvälva världen. Många av sidokaraktärerna, fast de kan ju likväl kallas delade huvudkaraktärer, tilltalade mig ofta mer såsom den hämndlystna kungen som anar en konspiration från de som ska beskyda honom, eller spionen som mest verkar vilja hem. Det var ofta svårt att veta vad som skulle hända härnäst och världen kändes mindre glorifierad som i många andra fantasy böcker, vilket är ett stort plus från min sida. Jag kan tycka att det är irriterande när den svenska översättningen skriver ut ryska alfabetet när de pratar dankernas språk och att Perumov är väldigt mån om att påpeka om någon uttalar med brytning,vilket Agata såklart alltid måste irritera sig på, eller när en människa pratar som en riktig danker, som Agata alltid måste hänföras av. För att vara en person som säger att hennes motto i livet är att ”där det finns liv – finns det hopp” så är hon väldigt mån om att be folk att ta livet av henne, tänka att slutet är kommet och hon orkar inte mer etc. En sak jag stör mig på, som är en petetess men jag har grubblat på det en del, är när det dras ”inside skämt” inom fantasy böcker som t.ex. när de refererar talesätt som om en svensk skulle säga ”Lika som bär” till en amerikan utan att förklara i en fotnot eller liknande. En annan sak jag ogillar är när karaktärerna ofta har en suveränt klar uppfattning om vad allting är, om något är gjord av en viss textilsort eller vad en basilika liknande ört är... Och oftast är det någon högst ovanlig eller lyxig variant av något. Boken var ju dock inte helt värdelös, mestadels inte min kopp té. Boken slutade ju såklart precis när det precis kändes som att den började bli intressant och fartfylld.
Recension av: Jennifer Laében Rosén
Författaren Nick Perumov är Rysslands främste fantasy författare och han har även fått priser för sitt författarskap internationellt.
Människorasen, eller ”hunnerna” som de annars heter, har sedan länge erövrat världen och har slagit de flesta icke-människorna (alver och gnomer etc) i spillror och styr över världen med en järnhand från staden Melin. Många av de andra folken (förutom i vissa fall de ”friborna) lever, när boken utspelar sig, förtryckt och de flesta i slaveri. Dankernas orakel, Ilejna, förutspådde cirka 300 år tidigare förloppet i boken om Dankernas totala förlust och i en profetia siar hon om de båda svärden som ska ”stoppa tiden” och att när Dankerna befinner sig vid utplåningens rand ska deras vedergällning komma. När danker slaven Agata blir lurad att mottaga det ena av dessa svärd, Träsvärdet Immelstorn, och hennes husbonde tar den i besittning för att sedan lämna henne att dö så börjar jakten på svärdet och de flesta börjar förbereda för krig.
Boken började på ett sätt som jag ofta hatar i just fantasy böcker, en förtryckt alvflicka hamnar av slumpen i något större som kommer omvälva världen. Många av sidokaraktärerna, fast de kan ju likväl kallas delade huvudkaraktärer, tilltalade mig ofta mer såsom den hämndlystna kungen som anar en konspiration från de som ska beskyda honom, eller spionen som mest verkar vilja hem. Det var ofta svårt att veta vad som skulle hända härnäst och världen kändes mindre glorifierad som i många andra fantasy böcker, vilket är ett stort plus från min sida. Jag kan tycka att det är irriterande när den svenska översättningen skriver ut ryska alfabetet när de pratar dankernas språk och att Perumov är väldigt mån om att påpeka om någon uttalar med brytning,vilket Agata såklart alltid måste irritera sig på, eller när en människa pratar som en riktig danker, som Agata alltid måste hänföras av. För att vara en person som säger att hennes motto i livet är att ”där det finns liv – finns det hopp” så är hon väldigt mån om att be folk att ta livet av henne, tänka att slutet är kommet och hon orkar inte mer etc. En sak jag stör mig på, som är en petetess men jag har grubblat på det en del, är när det dras ”inside skämt” inom fantasy böcker som t.ex. när de refererar talesätt som om en svensk skulle säga ”Lika som bär” till en amerikan utan att förklara i en fotnot eller liknande. En annan sak jag ogillar är när karaktärerna ofta har en suveränt klar uppfattning om vad allting är, om något är gjord av en viss textilsort eller vad en basilika liknande ört är... Och oftast är det någon högst ovanlig eller lyxig variant av något. Boken var ju dock inte helt värdelös, mestadels inte min kopp té. Boken slutade ju såklart precis när det precis kändes som att den började bli intressant och fartfylld.
Levande Musik
Levande Musik (Skivvärlden) av Terry Pratchett
Recension av Jennifer Laében-Rosén
Efter att döden varit tvungen att skörda sin adoptivdotters liv går han ut på en resa för att glömma. Och senast döden tog ledigt så slutade folk att dö, vilket visade sig inte vara det trevligaste som kunde hända, men den här gången fortsätter folk att dö vilket tyder på att någon annan kan fylla ut rocken och utföra jobbet. Och denna någon annan heter 'Susan', dödens adoptivdotters dotter. Susan har länge sedan glömt bort allt om hennes morfar med de beniga knäna och den stora vita hästen Binky, och i sant skolat manér förnekar hon att det existerar även fast hon kan försvinna med vilja och har andra oförklarliga gåvor. Tillslut går hon med på att utföra uppdraget med hjälp av en talande Korp och Råttdöden, det går dock snett när barden Imp, som ser misstänkt Älvisk ut, är menad att dö men i sista sekund räddas, dock inte av Susan utan av något annat. Denna bard och hans två musikkompanjoner trollet Lias och dvärgen Glud åker på turné med ”Stenhård Musik” och charmar hela skivvärlden så mycket att inte ens de gamla trollkarlarna kan låta bli att dras med. Med hämndlystna musikergillet och dödens barnbarn hack i häl är det bara en tidsfråga innan lyckan och berömmelsen vänder...
Efter att ha läst en lite tyngre fantasy bok, eller snarare en dyster en, ville jag läsa en lite muntrare och roligare. Jag har läst boken förut men efter att ha läst uppföljare, på engelska och nyare böcker i serien var det roligt att få återkomma med nya ögon. Jag gillar fortfarande idén om en platt värld på ryggen av en sköldpadda, uppburen av fyra elefanter (tekniskt sett fem), som förmodligen är påväg för att träffa fler sköldpaddor och ”The big bang”. Även fast fantasy element såsom dvärgar och alver är väldigt uttjatat och det mesta känns som bleka kloner av Tolkiens verk känns Skivvärlden ganska livfull och frisk, med allt från dvärgflickan som knyter rosetter i skägget för att se ”kvinnlig” ut till trollen som inte kan ränka till tre. Även fast vissa delar i skivvärlden känns mindre aktuella så tycker jag att ”Dödens Trilogi” absolut förtjänar att läsas. Vissa saker i boken känns lite konstigt på svenska, såsom det faktum att många misstar Imp för att vara ”älvisk” vilket på engelska blir ”Are you elvish?” vilket såklart refererar till Elvis (tänka sig!). Men i det stora hela fungerar den svensköversatta bra, inga namn känns våldförda och Josh Kirbys vackra illustrationer har fått stanna på omslagen.
Recension av Jennifer Laében-Rosén
Efter att döden varit tvungen att skörda sin adoptivdotters liv går han ut på en resa för att glömma. Och senast döden tog ledigt så slutade folk att dö, vilket visade sig inte vara det trevligaste som kunde hända, men den här gången fortsätter folk att dö vilket tyder på att någon annan kan fylla ut rocken och utföra jobbet. Och denna någon annan heter 'Susan', dödens adoptivdotters dotter. Susan har länge sedan glömt bort allt om hennes morfar med de beniga knäna och den stora vita hästen Binky, och i sant skolat manér förnekar hon att det existerar även fast hon kan försvinna med vilja och har andra oförklarliga gåvor. Tillslut går hon med på att utföra uppdraget med hjälp av en talande Korp och Råttdöden, det går dock snett när barden Imp, som ser misstänkt Älvisk ut, är menad att dö men i sista sekund räddas, dock inte av Susan utan av något annat. Denna bard och hans två musikkompanjoner trollet Lias och dvärgen Glud åker på turné med ”Stenhård Musik” och charmar hela skivvärlden så mycket att inte ens de gamla trollkarlarna kan låta bli att dras med. Med hämndlystna musikergillet och dödens barnbarn hack i häl är det bara en tidsfråga innan lyckan och berömmelsen vänder...
Efter att ha läst en lite tyngre fantasy bok, eller snarare en dyster en, ville jag läsa en lite muntrare och roligare. Jag har läst boken förut men efter att ha läst uppföljare, på engelska och nyare böcker i serien var det roligt att få återkomma med nya ögon. Jag gillar fortfarande idén om en platt värld på ryggen av en sköldpadda, uppburen av fyra elefanter (tekniskt sett fem), som förmodligen är påväg för att träffa fler sköldpaddor och ”The big bang”. Även fast fantasy element såsom dvärgar och alver är väldigt uttjatat och det mesta känns som bleka kloner av Tolkiens verk känns Skivvärlden ganska livfull och frisk, med allt från dvärgflickan som knyter rosetter i skägget för att se ”kvinnlig” ut till trollen som inte kan ränka till tre. Även fast vissa delar i skivvärlden känns mindre aktuella så tycker jag att ”Dödens Trilogi” absolut förtjänar att läsas. Vissa saker i boken känns lite konstigt på svenska, såsom det faktum att många misstar Imp för att vara ”älvisk” vilket på engelska blir ”Are you elvish?” vilket såklart refererar till Elvis (tänka sig!). Men i det stora hela fungerar den svensköversatta bra, inga namn känns våldförda och Josh Kirbys vackra illustrationer har fått stanna på omslagen.
måndag 10 mars 2008
Marian Keyes - Är det någon där?
Marian är född 1963 och är en av Irlands mest framgångsrika författare. Hennes böcker har sålt i flera miljoner exemplar världen över, på 30 olika språk. Är det någon där? är hennes åttonde roman.
Hon började skiriva 1993 och hennes första bok, Vattenmelonen, publicerades 1995.
Är det någon där? Är fjärde boken Marian skriver om familjen Walsh. Jag har läst de tre tidigare (Vattenmelonen, En oväntad semester och Änglar). Denna boken handlar om Anna Walsh, som mår fysiskt och psykiskt dåligt. För att inte avslöja förmycket om bokens handling, kan jag inte säga mer än så.
Jag blev lite besviken för jag upplevde denna boken som långtråkig. Det tog tid att ta sig igenom den, till skillnad från de andra böckerna jag läst av Marian, som jag inte kunde lägga i från mig.
Varför jag tycker så här har till stor del med att göra att hon drog ut onödigt länge på att berätta vart Annas man Aidan tagit vägen. Det gjorde att jag självklart blev nyfiken och var tvungen att läsa tills jag fick reda på det. Men efter det så var mitt intresse att läsa vidare borta.
Jag läste färdigt boken, men var irriterad över att jag inte fick samma upplevelse som jag brukar få av att läsa Marians böcker. Men man kan inte lyckas jämt.
Även om jag tycker att denna boken inte var något att ha, så ser jag fram emot att läsa fler böcker av Marian. Att jag tycker 1 av 4 böcker var dålig är ju faktiskt väldigt bra betyg ändå.
/ Zara Johansson A2
Hellidens Folkhögskola VT08
Hon började skiriva 1993 och hennes första bok, Vattenmelonen, publicerades 1995.
Är det någon där? Är fjärde boken Marian skriver om familjen Walsh. Jag har läst de tre tidigare (Vattenmelonen, En oväntad semester och Änglar). Denna boken handlar om Anna Walsh, som mår fysiskt och psykiskt dåligt. För att inte avslöja förmycket om bokens handling, kan jag inte säga mer än så.
Jag blev lite besviken för jag upplevde denna boken som långtråkig. Det tog tid att ta sig igenom den, till skillnad från de andra böckerna jag läst av Marian, som jag inte kunde lägga i från mig.
Varför jag tycker så här har till stor del med att göra att hon drog ut onödigt länge på att berätta vart Annas man Aidan tagit vägen. Det gjorde att jag självklart blev nyfiken och var tvungen att läsa tills jag fick reda på det. Men efter det så var mitt intresse att läsa vidare borta.
Jag läste färdigt boken, men var irriterad över att jag inte fick samma upplevelse som jag brukar få av att läsa Marians böcker. Men man kan inte lyckas jämt.
Även om jag tycker att denna boken inte var något att ha, så ser jag fram emot att läsa fler böcker av Marian. Att jag tycker 1 av 4 böcker var dålig är ju faktiskt väldigt bra betyg ändå.
/ Zara Johansson A2
Hellidens Folkhögskola VT08
söndag 24 februari 2008
Vita bergens barn
Vita bergens barn
Vita bergens barn (1821-1860) är den tredje boken i Per Anders Fogelströms serie om Stockholm. Inga mer krig utkämpas under Sveriges fana under den här perioden men andra oroligheter är mycket stora. Mycket bränder och sjukdomar framför allt koleran sprider sig i Stockholm. Den mest drabbade gruppen människor är de fattiga som bor i skitiga och dåliga kvarter. Man får följa deras kamp i överlevnaden om hur de utelämnas och utnyttjas av de högre klasserna. Under ytan bubblar ett politiskt motstånd men inte utav de allra fattigaste för de har nog att klara sin egen vardag, men utav borgare och framför allt gesäller. De influeras av olika kommunistiska tidningar från bla Frankrike. Liberalismen och prat om mer frihet i samhället är också uppe på tapeterna i den svenska riksdagen. Reformer inom fattigvården och skola var på väg att växa fram. Boken passar dem som vill veta hur vårt svenska samhälle började utvecklas till de det är idag och hur de fattiga hade de det under denna perioden. Jag tycker de var intressant att läsa om hur de olika reformerna och de politikska motståndet växte fram i Sverige och hur den omtalade koleran spred sig i Europa och Sverige ur ett mer personligt perspektiv.
Cecilia Ekman
Vita bergens barn (1821-1860) är den tredje boken i Per Anders Fogelströms serie om Stockholm. Inga mer krig utkämpas under Sveriges fana under den här perioden men andra oroligheter är mycket stora. Mycket bränder och sjukdomar framför allt koleran sprider sig i Stockholm. Den mest drabbade gruppen människor är de fattiga som bor i skitiga och dåliga kvarter. Man får följa deras kamp i överlevnaden om hur de utelämnas och utnyttjas av de högre klasserna. Under ytan bubblar ett politiskt motstånd men inte utav de allra fattigaste för de har nog att klara sin egen vardag, men utav borgare och framför allt gesäller. De influeras av olika kommunistiska tidningar från bla Frankrike. Liberalismen och prat om mer frihet i samhället är också uppe på tapeterna i den svenska riksdagen. Reformer inom fattigvården och skola var på väg att växa fram. Boken passar dem som vill veta hur vårt svenska samhälle började utvecklas till de det är idag och hur de fattiga hade de det under denna perioden. Jag tycker de var intressant att läsa om hur de olika reformerna och de politikska motståndet växte fram i Sverige och hur den omtalade koleran spred sig i Europa och Sverige ur ett mer personligt perspektiv.
Cecilia Ekman
fredag 15 februari 2008
Korpen
Korpen
Edgar Allan Poe
Korpen är ett av Edgars mer känader verk. Den handlar om en gubbe som hör en knackning på sin dörr.
När det har knackat ett par gånger så ser han att det är en korp och korpen kan prata men det ända han säger är förbi
Sen sitter gubben och snackar med korpen som bara svarar förbi. tänkte skriva ett stycke ur boken så ni förstår hur han skriver.
Vad? jag tror hans besatta uppsyn lockar mig att skratta. Visdomdryg syns han sig skratta läk då min melankoli!
sändebud från nattens länder, dit du kanske återvänder., gamle korp från stygens stränder, säg, då du min gäst vill bli,
säg ditt namn i underjorden, säg, hur nämns du däri?
korpen svarar Förbi.
Så forstätter styckena rätt svårlästa å svårbegripliga så jag får skriva mer om Edgar istället. Den boken som jag hitta Korpen i heter
All världens lyrik översatt av Anders Österling
Edgar Allan Poe. Född 1809 i Boston, ses väl som en av dom som la grunden för science fiction.
Han gifte sig med sin 13 åriga kusin Virginia Clemm. Han dog endast 40 år gammal och vad han dog av är
inte uppklarat han hittades yrande på en gata och han inte berätta vad som hänt honom.
Men det som folk tror är rabies narkotika självmord alkohol. Även hans grav är lite osäker ingen som vet exakt vart den ligger.
Andreas Trybom A2
Edgar Allan Poe
Korpen är ett av Edgars mer känader verk. Den handlar om en gubbe som hör en knackning på sin dörr.
När det har knackat ett par gånger så ser han att det är en korp och korpen kan prata men det ända han säger är förbi
Sen sitter gubben och snackar med korpen som bara svarar förbi. tänkte skriva ett stycke ur boken så ni förstår hur han skriver.
Vad? jag tror hans besatta uppsyn lockar mig att skratta. Visdomdryg syns han sig skratta läk då min melankoli!
sändebud från nattens länder, dit du kanske återvänder., gamle korp från stygens stränder, säg, då du min gäst vill bli,
säg ditt namn i underjorden, säg, hur nämns du däri?
korpen svarar Förbi.
Så forstätter styckena rätt svårlästa å svårbegripliga så jag får skriva mer om Edgar istället. Den boken som jag hitta Korpen i heter
All världens lyrik översatt av Anders Österling
Edgar Allan Poe. Född 1809 i Boston, ses väl som en av dom som la grunden för science fiction.
Han gifte sig med sin 13 åriga kusin Virginia Clemm. Han dog endast 40 år gammal och vad han dog av är
inte uppklarat han hittades yrande på en gata och han inte berätta vad som hänt honom.
Men det som folk tror är rabies narkotika självmord alkohol. Även hans grav är lite osäker ingen som vet exakt vart den ligger.
Andreas Trybom A2
torsdag 14 februari 2008
1984
1984 av Georg Orwell
Den här boken handlar om Winston Smith och utspelar sig i ett framtida London där storebror ser allt.
Winston är en liten mager man med ett bensår och han bor i en liten grå lägenhet. Han jobbar på något som heter
sanningsminsteriets arkivbyrå. Winston bestämmer sig för att skriva lite som typ en dagbok och detta kan straffas med döden.
Boken är lite skum såhär tänker Winston om en tjej "han skulle prygla ihjäl henne med en gummibatong.
Han skulle kunda binda henne naken vid en påle å skjuta henne full med pilar som den helige Sebastian.
Han skulle våldta henne och skära halsen av henne i orgasmens ögonblick." Winston gillar inte tjejer men senare i boken
träffar han en tjej som heter Julia och dom blir kära men måste hålla sin kärlek hemlig för storbror.Hans hat för partiet blir allt starkare
och han har hört talas om brödraskapet som vill störta storebror. Han försöker kontakta likasinade på jobbet och träffar O Brian som senare söker upp
Winston. Men O Brian är en bluff och Julia och Winston skils åt. Så ska väl inte avslöja hela boken och vad som händer.
Jag tyckte boken var väldigt nästan överdrivet beskrivaden så det kändes tungt och läsa den imellan. men jag blev imponerad över
att han lyckas beskriva dom gammla hedliga komuniststaterna innan dom ens hade börjat blomma ut. Sen använder han en blanding av vanligt språk
och sitt egna nyspråk rätt störande. men gillar man beskrivningar och en grå vardag så är denna boken nått för dig trevlig läsning.
Andreas Trybom A2
Den här boken handlar om Winston Smith och utspelar sig i ett framtida London där storebror ser allt.
Winston är en liten mager man med ett bensår och han bor i en liten grå lägenhet. Han jobbar på något som heter
sanningsminsteriets arkivbyrå. Winston bestämmer sig för att skriva lite som typ en dagbok och detta kan straffas med döden.
Boken är lite skum såhär tänker Winston om en tjej "han skulle prygla ihjäl henne med en gummibatong.
Han skulle kunda binda henne naken vid en påle å skjuta henne full med pilar som den helige Sebastian.
Han skulle våldta henne och skära halsen av henne i orgasmens ögonblick." Winston gillar inte tjejer men senare i boken
träffar han en tjej som heter Julia och dom blir kära men måste hålla sin kärlek hemlig för storbror.Hans hat för partiet blir allt starkare
och han har hört talas om brödraskapet som vill störta storebror. Han försöker kontakta likasinade på jobbet och träffar O Brian som senare söker upp
Winston. Men O Brian är en bluff och Julia och Winston skils åt. Så ska väl inte avslöja hela boken och vad som händer.
Jag tyckte boken var väldigt nästan överdrivet beskrivaden så det kändes tungt och läsa den imellan. men jag blev imponerad över
att han lyckas beskriva dom gammla hedliga komuniststaterna innan dom ens hade börjat blomma ut. Sen använder han en blanding av vanligt språk
och sitt egna nyspråk rätt störande. men gillar man beskrivningar och en grå vardag så är denna boken nått för dig trevlig läsning.
Andreas Trybom A2
tisdag 12 februari 2008
DOPPLER
Erlend Loe
Född 1969. Trondheim.
Skriver mer om loe när jag läst ut dem andra böckerna.
Vill få en egen bild av honom.
DOPPLER
DOPPLER handlar om "duktigheten" och ironiserar hela iden med framgång och samhällsstatus.
Andreas Doppler får en dag nog av all duktighet och lämnar sitt ordnade familjeliv för att leva i skogen. Där han hittar frid och slipper det han avskyr mest. - Människor.
Ute i skogen får man följa dopplers resa ifrån duktigheten fylld av incidenter som påverkar honom och flyttar hans denstinationsmål längre och längre bort. Men han är inte ensam, som följeslagare och bäste vän har han Bongo. En älgkalv vars mamma blivit jaktoffer av doppler själv
Boken är kort =)! Men fylld av humor och sköna dialoger karaktärerna emellan.
Rekomenderar boken till dig som tycker om ironi och "skratta högt för dig själv"
Räcker det så här?
av Gus
Född 1969. Trondheim.
Skriver mer om loe när jag läst ut dem andra böckerna.
Vill få en egen bild av honom.
DOPPLER
DOPPLER handlar om "duktigheten" och ironiserar hela iden med framgång och samhällsstatus.
Andreas Doppler får en dag nog av all duktighet och lämnar sitt ordnade familjeliv för att leva i skogen. Där han hittar frid och slipper det han avskyr mest. - Människor.
Ute i skogen får man följa dopplers resa ifrån duktigheten fylld av incidenter som påverkar honom och flyttar hans denstinationsmål längre och längre bort. Men han är inte ensam, som följeslagare och bäste vän har han Bongo. En älgkalv vars mamma blivit jaktoffer av doppler själv
Boken är kort =)! Men fylld av humor och sköna dialoger karaktärerna emellan.
Rekomenderar boken till dig som tycker om ironi och "skratta högt för dig själv"
Räcker det så här?
av Gus
måndag 21 januari 2008
Krigens barn
Krigens barn
Krigens barn är uppföljaren på vävarnas barn av Per Anders Fogelström. Boken sträcker sig mellan perioden år 1788-1814. I denna bok får vi följa hur krigen under denna period upplevdes av folket. Boken handlar om hur krigsförhållandena är och hur de är för dem som befinner sig i krigets alla olika befattningar. Man får fortsätta att följa några utav de familjer som fanns med i den förra boken om hur deras barn och barnbarn växer upp. Tidsepoken i boken är en orolig tid för Sverige med mycket krig, missväxt och avsatta/mördade kungar m.m. Mycket av oron beror bl.a på franska revolutionens framfart i Europa. Jag tycker även att denna bok av Per Anders Fogelström är mycket bra och intressant, kan tycka att den blev något långsam i slutet men de här var den längsta bok jag läst så kan bero på de. Jag rekommenderar boken starkt till de som är intresserade av människors förhållanden under krig och oro samt de som gillar historia kombinerat med människors tankar och känslolägen.
Cecilia Ekman
Krigens barn är uppföljaren på vävarnas barn av Per Anders Fogelström. Boken sträcker sig mellan perioden år 1788-1814. I denna bok får vi följa hur krigen under denna period upplevdes av folket. Boken handlar om hur krigsförhållandena är och hur de är för dem som befinner sig i krigets alla olika befattningar. Man får fortsätta att följa några utav de familjer som fanns med i den förra boken om hur deras barn och barnbarn växer upp. Tidsepoken i boken är en orolig tid för Sverige med mycket krig, missväxt och avsatta/mördade kungar m.m. Mycket av oron beror bl.a på franska revolutionens framfart i Europa. Jag tycker även att denna bok av Per Anders Fogelström är mycket bra och intressant, kan tycka att den blev något långsam i slutet men de här var den längsta bok jag läst så kan bero på de. Jag rekommenderar boken starkt till de som är intresserade av människors förhållanden under krig och oro samt de som gillar historia kombinerat med människors tankar och känslolägen.
Cecilia Ekman
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)