Jag har läst Linda - som i Lindamordet och den börjar med att en ung kvinna hittas mördad i sin
lägenhet i Växjö.
Den oerfarna polisen i Växjö får snabbt förstärkning från rikskriminalen
med Evert Bäckström i spetsen. Så här introduceras Bäckström i boken: Bäckström var en liten, fet och primitiv men vid behov kunde han vara både listig och långsint. Själv betraktade han sig som en klok karl i sina bästa år. En fri och obunden man som föredrog det lugna livet i stan och eftersom tillräckligt många aptitliga lättklädda damer tycktes ha samma syn på saken fanns det verkligen ingen anledning att beklaga sig.
Romanen är en skildring över hur en utredning av ett spaningsmord går till.
GW skildrar hur polisen genom DNA-spår, förhör och
kartläggning försöker få hitta mördaren. Även medias roll i mordutredningen beskrivs och skillnader mellan landsortspressen och riksmedia.
Jag valde boken eftersom jag läste hans biografi för 1,5 år
sedan och blev sugen på att läsa mer av honom och nu var det ett bra tillfälle.
Det här är absolut en av de bästa kriminalromanerna som jag
har läst. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken och den blir aldrig
tråkig. Det beror väldigt mycket på att Leif GW har ett lättläst språk men
samtidigt blir det aldrig platt eller ytligt. Det är väldigt uppenbart att han har unika kunskaper om hur
polisen och media jobbar men också hur författare kan göra en intressant berättelse av det.
/Simon
2 kommentarer:
Simon, kul att du gillade boken. Du presenterar den så lockande, så att man verkligen blir sugen på att läsa den. Det har aldrig hänt mig förut med Leif G W Perssons böcker ;-) Underbart att du får med Bäckströms person och hur han beskrivs. Det är en tradition inom deckargenren att huvudpersonen gärna får vara någon som har ganska många fel och brister, som på så sätt också blir lättare att tycke om - för vem gillar någon som är perfekt?
Tack för en välskriven och lockande presentation/Christina
Skicka en kommentar