Gustavs grabb av Leif GW Persson

Jag valde Gustavs grabb för att jag tycker att Leif GW alltid har något intressant att säga men jag har i ärlighetens namn inte läst någon av hans kriminalromaner. 
När boken kom ut fick jag intrycket att den skulle vara väldigt fokuserad på hans svåra förhållande till sin Mamma.
Men det dröjer inte länge innan den visar sig vara en hel livsberättelse, med fokus på allt möjligt.


Han skriver på ett väldigt lätt sätt och han blir aldrig långrandig, han är rakt igenom intressant. 
I boken får man verkligen följa med honom från när han födds tills där han befinner sig nu. 
Genom hans arbetaruppväxt, hur han tidigt lärde sig att läsa tack vare att hans pappa läste för och med honom. 
Att han var en av de första i hans släkt som läste vidare och hur svårt det var att passa in med sin arbetaruppväxt i skolor som mest innehöll överklassungdomar och när han började på rikspolisstyrelsen.
Men också hur han i tonåren smugglade svartsprit och cigaretter.
Han tar upp mer svåra ämnen också och inte bara om sitt minst sagt problematiska förhållande till hans mamma. Om hans frånvaro som pappa, hur han först i nutid fått en bra kontakt med sin syster och hans ”inblandning” i Geijeraffären som nästan drev honom till självmord.
Just Geijeraffären är det enskilda ämnet som han uppehåller sig längst vid.


Jag är väldigt nöjd med att jag valde den här boken och jag kommer att börja läsa hans kriminalromaner för att se om de är lika bra som den här.
Rekommenderar att läsa den här till de flesta. 
Både fans av GW och de som inte är det, ni kanske ändrar uppfattning om honom efter att ha läst den.

 Avslutar med några rader ur prologen:

När jag beskriver min klassresa har jag givetvis försökt att undvika att ljuga rakt upp och ner. Försökt att inte förtiga det elände som jag vållat andra genom slarv eller allt ont som jag har gjort dem genom att jag ibland har förhärdat mig och plockat fram det sämsta inom mig.

/ Simon Andersson