En otroligt gripande, tårdrypande bok som helt klart gett mig magknip ett flertal gånger. Denna kvinna blir satt i ett främmande land, blir mycket illa behandlad utav den person som borde värdera, respektera och älska henne för den hon är mest utav alla, och värst utav allt så blir hon fråntagen sin älskade dotter. Kan man föreställa sig något värre?
Redan när Betty förbereder sig och familjen för den resa de ska göra till Iran för att hälsa på hennes makes släkt i 2 veckor så har hon onda aningar. Men varför hade hon det? Moody var ju en respekterad läkare och en underbar man. Varför inbillade hon sig dumheter och varför hade hon onda känningar?
Allt eftersom hon märker hur Moody förändras väl nere i Iran så blir situationen bara värre. Snart inser hon att han bestämt att de ska stanna, att hon ska lära sig att vara en representativ islamsk hustru och att familjen ska komma in i de seder man lever efter där. Moodys familj står bakom honom i den hemska behandling han ger henne för att hon inte "aklimatiserar sig", misshandel både fysiskt och psykiskt, låser in henne och för bort deras dotter ifrån henne. Andra människor som verkar bry sig om Betty vågar ändå inget göra utav så kallad respekt för hennes man Moody.
Personligen kan jag inte föreställa mig värre än detta. Hur den man älskar, valt att leva med, valt att bilda familj med, vänder sig emot en och behandlar en som om man inte vore värd att vara en människa. Dessutom se hur denne behandlar ens gemensamma barn som vore det något katten släpat in. Att se hur ens barn blivit apatiskt, få veta att barnet är illa sjukt och inte bli tillåten att hålla det, eller ens se barnet. Det gör ont i mig bara jag tänker tanken. Värre tortyr finns inte. Som man ser hur Betty helt släpper tanken på sig själv och sin välfärd för att få tillbaka sin dotter.
Frågor som jag ställt mig dock är, varför hade Betty misstankar redan innan de for till Iran om nu deras förhållande var fint? Hur kan en människa sjunka så lågt att man helt tappar känslan, kärleken, vettet när det gäller hur man behandlar inte bara sin livspartner utan mest utav allt, sitt barn? Jag ska helt klart läsa nästa bok snart.
Malin Skoglund, Helliden - Distans
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Malin, det här är verkligen en av storsäljarna i slutet av 80-talet (1987). Boken startade en debatt om rasism och fördomar, varför man skriver och om hur självbiografisk den var... osv. Du presenterar boken och dess innehåll, vad du själv tycker om den och vad i boken som engagerar dig - bra!
Här har du ett klipp från svt om boken, kan vara kul att se:
http://svtplay.se/v/1371343/oppet_arkiv/betty_mahmoody_del_ett?cb,a1364145,1,f,103201/pb,a1596757,1,f,/pl,v,,1371343/sb,k103200,1,f,103201
Kolla gärna in det :)
Tack för dina tankar/Christina
Skicka en kommentar