De skamlösa är en bok om tjejerna Tito och Nathalie som jobbar på en tidningsredaktion. Boken handlar om deras relationer på både arbetet och på ett vänskapligt plan. En av dom drömmer om ett fantastiskt bröllop med den där drömprinsen som alla kvinnor vill ha. En drömprins som visar sig fantisera väldigt mycket om sin första kärlek, som inte alls passar in på hur hans urtyp av kvinna borde vara.
Den andra drömmer om att producera porrfilm tillsammans med kvinnor från öst, som hon ser sig "rädda" från misär och eskortfirmor.
Boken i sig är skriven i jag-form, oavsett vilken karaktär det handlar om. Alla får sina kapitel. Det är en rätt rolig grej och jag gillar att läsa böcker i jag-form, för det känns som om man verkligen får tränga in i hjärnan på karaktären.
Det är svårt att säga vad historien i boken egentligen är. Det tycks vara en sån där bok som inte direkt handlar om nånting. Man har bara börjat skriva nånstans mitt i någons liv och sen avslutar ungefär lika abrupt som man börjat.
Recensionerna kring denna boken har mestadels varit lovord till höger och vänster och självklart har man använt sig av titeln för detta. Till exempel: "Mitt i skamlöshetens prick" och "Skamlös satir". Själv förstår jag inte alls varför boken ens blivit omdiskuterad. Jag tyckte att den saknade kärna, glöd och vissa kapitel känns som om dom var där bara för att fylla ut sidorna i boken.
Hanna Medin
1 kommentar:
Hanna, man blir ju onekligen nyfiken på vad just "de skamlösa" syftar på? Är det det romantiska frosseriet eller att göra porrfilm? Tråkigt så klart när en bok inte lever upp till förväntningarna, men å andra sidan blir ju förmågan att uttrycka sin egna åsikter desto bättre ;-)
Tack för ditt inlägg/Christina
Skicka en kommentar