Louis Armstrong såg sig själv aldrig som en utövare av jazz, ändå är han en av de mest betydande personligheterna för musikgenren. Han ansågs senare svika den konstform han varit med och utvecklat, av jazzkännarna, men som författaren James Lincoln Collier till boken “Louis Armstrong” antyder kan man inte förvänta sig något annat av en människa som själv inte såg sig som jazzutövare. En människa som istället såg sig som underhållare och dessutom var besatt av publikens bekräftelse. Som Armstrong själv uttryckte det: “... det är det jag vill ha, en publik. Jag vill höra den där applåden...”
Jag bestämde mig för att läsa biografin om Louis Armstrong efter att fått mitt intresse för jazzen återuppväckt och tidigare i höstas läst den intressanta sammansättningen “Jam Session”. En skildring av jazzens tillkomst och framväxt under början av 1900-talet genom artisterna själva. Jag insåg snart att Armstrong var en viktig del av jazzens historia och bestämde mig för att fördjupa mig i dennes liv.
“Louis Armstrong” är ett välskrivet och omfattande verk om den stora artisten. Dessvärre lämnar skildringen om Armstrongs liv ett flertal frågetecken. Inte p.g.a. författarens brist på efterforskning eller oförmåga att förmedla. Efterforskningen är välgjord och utan kritik, men tyvärr finns det många frågor som inte går att få fram svar på. T.ex. tar Collier upp Armstrongs födelsedatum. Ett datum som Armstrong själv menade var den 4 juli år 1900 men som inte kan stämma enligt Colliers efterforskningar. Samma sak gäller uppväxten. Armstrongs erinringar är motsägelsefulla och har varit avvikande i tidigare utgivna biografier.
Verket innehåller likaså en skildring av de svartas ställning i 1900-talets USA. Vilket är väsentligt för att förstå den fantastiska resa Armstrong gjorde, från samhällets bottenskikt till celebritet. Man förstår således den extraordinära begåvning som Armstrong besatt.
Collier är själv jazzmusiker och detta är något som framgår av boken. Uppskattningsvis består en fjärdedel av boken av beskrivningar av Louis Armstrongs spel. Vilka innefattar bl.a. teknik och uppfinningsrikedom. Beskrivningarna är välgjorda men kan lätt bli lite långrandiga. För att ta del av dessa beskrivningar krävs musikteoretisk förkunskap.
Författaren beskriver ingående de uppsättningar som Armstrong varit del av. En mängd uppsättningar med ett ännu större antal musiker. Detta innebär en massa name-dropping. Är man inte bekant med namnen sedan tidigare kan det vara svårt att hänga med.
“Louis Armstrong” är som tidigare nämnt ett välskrivet och omfattande verk. Vill man ta del av Armstrongs liv och betydelse för musiken under 1900-talet, är detta informationen med stort i. Det krävs emellertid, i min mening, musikteoretiska förkunskaper samt viss kännedom om de betydande personligheterna för att fullt ut kunna tillgodose sig detta verk.
Jag bestämde mig för att läsa biografin om Louis Armstrong efter att fått mitt intresse för jazzen återuppväckt och tidigare i höstas läst den intressanta sammansättningen “Jam Session”. En skildring av jazzens tillkomst och framväxt under början av 1900-talet genom artisterna själva. Jag insåg snart att Armstrong var en viktig del av jazzens historia och bestämde mig för att fördjupa mig i dennes liv.
“Louis Armstrong” är ett välskrivet och omfattande verk om den stora artisten. Dessvärre lämnar skildringen om Armstrongs liv ett flertal frågetecken. Inte p.g.a. författarens brist på efterforskning eller oförmåga att förmedla. Efterforskningen är välgjord och utan kritik, men tyvärr finns det många frågor som inte går att få fram svar på. T.ex. tar Collier upp Armstrongs födelsedatum. Ett datum som Armstrong själv menade var den 4 juli år 1900 men som inte kan stämma enligt Colliers efterforskningar. Samma sak gäller uppväxten. Armstrongs erinringar är motsägelsefulla och har varit avvikande i tidigare utgivna biografier.
Verket innehåller likaså en skildring av de svartas ställning i 1900-talets USA. Vilket är väsentligt för att förstå den fantastiska resa Armstrong gjorde, från samhällets bottenskikt till celebritet. Man förstår således den extraordinära begåvning som Armstrong besatt.
Collier är själv jazzmusiker och detta är något som framgår av boken. Uppskattningsvis består en fjärdedel av boken av beskrivningar av Louis Armstrongs spel. Vilka innefattar bl.a. teknik och uppfinningsrikedom. Beskrivningarna är välgjorda men kan lätt bli lite långrandiga. För att ta del av dessa beskrivningar krävs musikteoretisk förkunskap.
Författaren beskriver ingående de uppsättningar som Armstrong varit del av. En mängd uppsättningar med ett ännu större antal musiker. Detta innebär en massa name-dropping. Är man inte bekant med namnen sedan tidigare kan det vara svårt att hänga med.
“Louis Armstrong” är som tidigare nämnt ett välskrivet och omfattande verk. Vill man ta del av Armstrongs liv och betydelse för musiken under 1900-talet, är detta informationen med stort i. Det krävs emellertid, i min mening, musikteoretiska förkunskaper samt viss kännedom om de betydande personligheterna för att fullt ut kunna tillgodose sig detta verk.
/
Marcus Blomqvist
1 kommentar:
Marcus, tack för en mycket bra och utförlig bokpresentation. Du skriver om både form och innehåll. Du lyfter också en intressant frågeställning: hur ska en författare av någons biografi förhålla sig till det en person säger? Om det som här, visar sig att bokens huvudperson inte talade sanning...? Biografin som genre var länge helt utdöd inom litteraturvetenskapen, då den aldrig ansågs berätta sanningen, alltid ansågs tendensiös osv. Nu på senare år har den återvunnit sin forna glans och är åtminstone populärare än någonsin.
Tack för dina tankar/Christina
Skicka en kommentar