Världens äldsta skönlitterära verk, nedskrivet på lertavlor för nästan 4000 år sedan, det är Gilgamesheposet. Det jag har läst är en nytolkning av Lennart Warring och Taina Kantola som är baserad på "The standard babylonian Epic of Gilgamesh" av professor Simon Parpola. Men hur står verket med dagens mått?
Eposet handlar om Gilgamesh. En ung och oerfaren Kung som dessutom är halvgud. På grund av sitt högmod och sitt bryska beteende där han gör som han vill är han inte speciellt omtyckt. Gudarna bestämmer sig därför att skapa en jämlike till Gilgamesh. Så uppstår Enkidu, en man som kan mäta sig med Gilgamesh på alla sätt och vis. Enkidu lever till en början med djuren och det är inte förrän en jägare övertalar en prostituerad att förfara honom som han blir människa. Enkidu reser sedan till staden där Gilgamesh bor och stoppar honom när han går för att spendera bröllopsnatten med en annans mans kvinna. En kraftig strid utbryter mellan dom två var efter dom efter en stund stannar upp. Gilgamesh har nu mätt sin jämnlike och ser honom framöver som sin bror. Så börjar deras äventyr där dom senare ska strida mot jättar och söka efter evigt liv. Deras resa ihop påverkar Gilgamesh att bli en ny man och få insikt om livet.
Historien är som sagt 4000 år gammal och översättningen sätter stor vikt att efterlikna originalet i största möjliga mån. Eposet är skrivet på varannan sida i boken där den andra sidan innehåller förklaringar till ord och meningar som annars hade varit svåra eller omöjliga att förstå. Det är dock inte alltid lätt att hänga med ändå då vi lever i en så annorlunda tid och det som var självklart för dom som levde när eposet skrevs inte är det i dag. Texten innehåller också mycket upprepningar vilket kan vara lite träligt. Ett kapitel eller "Tavla" kan nästan bara våra några meningar som sedan upprepas med nått ord ändrat varje gång. Det för historien framåt men berättartekniken kan i bland få en att känna sig lite vilsen. Utöver det så fattas stora delar av eposet till exempel kan de se ut så här när man läser:
"181 Gilgamesh [...]
182 och Enkidu [...]
25 rader saknas
208 [...]
209 [...]
17 rader saknas
227 [...]"
Detta skapar i bland problem när man försöker hänga med. Men det funkar att förstå Gilgamesh i stora drag vad som händer även för en modern människa. Hela eposet ligger på 230 sidor skrivet på vartannat blad.
Boken innehåller inte bara själva eposet. I slutet så finns även en kortare sammanfattning på lättare svenska. Dessutom en mängd information om eposet och det inflytande det haft över texter skrivna över hela människans historia. Som exempel finns den äldsta kända skildringen av syndafloden i Gilgamesh. Syndafloden som är mest känd från Bibeln är mer eller mindre ett plagiat av den historia som man kan läsa om i Gilgamesh.
Så hur bra är Gilgamesh? Letar du efter den nya spännande romanen att sitta fastklistrat nu vid jul så är nog inte Gilgamesh något för dig. Men har du ett historieintresse så har du chansen att läsa en helt ok berättelse och samtidigt lära dig mer om forntida litteratur. Jag var positivt överraskad av eposet och ger det därför min rekommendation!
/Peter Meisel
tisdag 6 december 2011
måndag 21 november 2011
Bock i örtagård, av Fritiof Nilsson Piraten
Patron Jon Esping, var herre till Gottorps säteri i Tosterup. Han kunde varken läsa eller skriva, och hans verbala förmåga var grovhugget och enkelt.
I ung ålder var Esping biträde till en kringresande kreaturshandlare. Han blev tidigt lärd i affärer. Men framförallt lärde sig Esping att framgång ligger i kombinationen mellan slughet och tilltagsenhet. Sin fru behandlade Esping som vilken piga som helst. Han var också glad i sprit, vilket kunde gå vilt till ibland. Till och med fara för liv och lem.
Esping hade precis avslutat affärsveckan på Hotel Horn i Malmö, tillsammans med affärsvännen, den lönnfete kreaturshandlaren herr Jesperson. Efter smörgåsbordet var det dags för kaffe, konjak och cigarr. Det var då Esping, (glad i hatten), deklarerade att han ämnade bli byns nye kyrkvärd. Jesperson hade först inte uppfattat vad vännen sagt, eftersom han höll på att gräva sig i högra örat med en liten guldspade, (som han för ändamålet ständigt bar på sig i ett läderetui). Men som lämpligt svar på Espings tal, höjde han med vänster hand sitt punschglas mot Esping. Men när det väl uppenbarade sig för Jesperson att Esping faktiskt ville bli kyrkvärd, blev han först så förbluffad att armarna föll slaka ner längs hans sidor och munnen öppnades på vid gavel. Guldspaden satt kvar i örat. Hans häpenhet kunde inte ha varit större, och följdes av ett skrattanfall, så våldsamt att det var nära att kväva honom och fick blodet att stiga upp mot huvudet så kraftigt att hela huvudet svällde upp och fick guldspaden att ploppa ur örat på honom. Nej, Jesperson hade sannerligen svårt att kunna förlika sig med tanken att hans vän ville bli kyrkvärd. Sagt och gjort, parterna ingick ett vad om 100 riksdaler.
Valförberedelserna till kyrkvärdsämbetet var inte särskilt märkvärdigt för Esping. Strax innan kyrkostämman, åkte han hem och hade ett “enskilt samtal” med Nils Åstradsson, äldste son till avlidne kyrkvärden, och som sågs som den självklare efterträdaren. På ett tydligt sätt förklarade Nils sedan för kyrkstämman, att han faktiskt inte längre var intresserad av tjänsten, utan föreslog istället Esping som den självklare efterträdaren. Detta var inte riktigt vad pastorn hade tänkt, men hade för stunden inte så mycket att välja på.
Till en början av Espings karriär som kyrkvärd, var även pastorn nöjd med Espings insatser. Exempelvis begärde Esping barndop för samtliga statarfamiljers barn. Så kom det sig också, att pastorn ville diskutera ett specialfall. Nämligen Vricklund, och Elisa. Dessa var inte vigda, trots att dom varit tillsammans i 13 år och hade fyra barn tillsammans. Pastorn ansåg att detta var en oacceptabel situation, och om kyrkvärden Esping utverkade så att de två gifter sig, så har han utfört ett storverk å kyrkans vägnar. Problemet var bara att Vricklund inte var den som lät sig skrämmas så lätt. Ty, han var känd för sina herkuliska krafter. “Då han spände musklerna i sin väldiga kropp, ville eggjärn ej bita på honom“. Esping kom dock på ett enklare sätt att få Vricklund med sig på banan. Om Vricklund och hans Elisa ville bo kvar på sin gård, som stod på ofri grund, på Espings ägor, så var det bara att göra som Esping säger. Vricklund och hans Elisa fann sig tvungna att låta tvångsgifta sig om dom skulle få bo kvar på gården.
Bröllopet arrangerades hemma på Vricklunds och Elinas egna gård. Det ordnades med ett stort öltält med långbord, samt en orkester. Efter vigselakten bjöds det på smörgåsbord, följt av hälleflundra, hönsfrikassé, och avslutningsvis stekt fläsk och bruna bönor. Naturligtvis ingick det med massor av brännvin och öl. Snart blev det dags för prästen att avlägsna sig för kvällen med lite ursäkter om morgondagens förpliktelser. Ingen skulle dock sakna prästen, tvärtom var det skönt att kunna få sträcka ut på benen lite. Brudvalsen avverkades och sedan spelades det upp för dans ute på ängen fram tills det kvällades.
Ute på vägen hade det bildats en folksamling. Människor hade kommit dit för att, enligt seden, ropa fram brudparet. Efter att brudparet ropats fram, började man enligt samma sed låta skotten knalla. Det small från gevär och revolvrar. Även starkare detonationer av sprängd dynamit hördes borta i ängarna. Plötsligt hände det; en dynamitgubbe kreverade alldeles intill trappstenen, som flög i luften med brudparet! Detta fick avrunda kvällens festligheter, ansåg Esping som skickade hem folket genom att bussa hundarna på dem. Flyendes i panik över fältet sprang folk sönder tältslagen, som föll ihop, med följd att lyktor krossades och fattade eld i tältet, som snart stod i ljusan låga.
Det visade sig att brudparet klarat sig hyfsat oskadda från explosionen. Brudens ben fick dock dras tillrätta, då det hoppat ur led. Sedan var det dags för värden själv att avlägsna sig efter kvällens bravader. Nu råkade dock Esping vara rejält på lyset. Men stoltheten hindrade honom från en hjälpande hand fram till kusken. Så från hustrappan, hållandes i en styrlina, tog han sikte på grindhålet. När han så satte igång, så råkade han få något för mycket lutning framåt. Därför var han tvungen att låta benen följa upp så gott det gick, för att ej falla framstupa. Med ett stön nådde han tillslut fram till grinden. Ack, Esping hade under sin färd mot grinden, även tagit vägen genom krusbärshäcken, och där lämnat kvar byxorna som fastnat häcken. Än idag heter det om Vricklunds bröllop, att där fick värden av sig brallorna före brudgummen.
Författaren Fritiof
Fritiof Nilsson Piraten, 1895-1972. Född och uppvuxen i Vollsjö, Skåne.
Skolgången gick till en början inte särskilt bra för Fritiof. På Katedralskolan i Lund, blev han ombed att sluta, på grund av “slarvig skolgång“. På läroverket i Ystad blev han till och med relegerad för bl.a. rymning till Köpenhamn, värdshusbesök med spriförtärning, samt för att ha svara en lärare oförskämt. I relegeringsbeslutet kan man också läsa om att Fritiof också haft opassande kontakter med det motsatta könet. (Han hade tydligen träffat en dansk flicka). Men Fritiof tog sig samman och klarade tillslut sin studentexamen. Han kom att utbilda sig till jurist vid Lunds universitet 1914-1918. Fritiof kom att arbeta som advokat i år Stockholm 1919-1921, därefter som advokat i Tranås 1921-1931. Han ansågs vara en skicklig advokat och mycket underhållande i rätten. 1931-1935 bodde han i Göteborg. Nilssons debut 1932, med boken Bombi Bitt och jag, blev snabbt en succé. 1933 skrev han boken Bock i Örtagård, som också blev en stor succé. 1936-1956 bodde han i Kivik, därefter flyttade han till Malmö där han bodde om vintrarna, medan han var kvar under somrarna i Kivik och skrev sina böcker.
Fritiof författarstil
Efter att ha läst boken “bock i örtagård”, så märker man tydligt hur noga författaren är med detaljer. Han lyfter fram detaljer på ett intresseväckande sätt. (se exemplet med Jespersons guldsked i inledningen). Maträtter med vräkiga smörgåsbord skildrar Fritiof också med stor omtanke. Fritiof är också skicklig på att skildra olika personporträtt. Fritiof var ju också jurist och advokat, vilket lyser igenom ibland i boken. Han framför sig ofta sakligt, neutralt och med fraser och resonemang som påminner om juridiska resonemang. Hans beskrivningar av miljöer, landskap är också mycket detaljerade och “måleriska” och ett rent nöje att ta del av. Efter att ha läst boken så uppfattar jag också att Fritiof på ett skickligt sätt också lyckas linda in det tungrodda, tragiska och det negativa, och istället vrida fram det hela på ett komiskt, positivt och lättsamt sätt. Härlig bok helt enkelt, som man gärna läser igen!
Fritiof Nilsson har skrivit följande böcker;
Bombi Bitt och jag (1932)
Bock i Örtagård (1933)
Småländsk tragedi (1936)
Bokhandlaren som slutade bada (1937)
Historier från Färs (1940)
Tre terminer (1943)
Bombi Bitt och Nick Carter (1946)
Skepparhistorier av mig själv och andra (1952)
I Österlen Bilderbok (1953)
Vänner emellan (1955)
Flickan med bibelspråken (1959)
Prästhistorier av mig själv och andra (1961)
Vers på växel (1964)
Millionären (1965)
Historier från Österlen (1972)
Medaljerna (1973)
Bombi Bitt och hans mor (1974)
Henrik Ö
söndag 13 november 2011
Min Stroke
Författare: Jill Bolte Taylor
Jill Bolte Taylor skriver in hennes bok ”Min Stroke” om sina egna upplevelser om hennes resa igenom en stroke. Boken är en kronologisk dokumentation utav Jill Bolte´s egna erfarenheter, insikter och hennes akademiska perspektiv på en svår hjärnblödning som skede 1996 och som tog 8 år för henne att bli helt återställd.
Innan denna livsförändrande händelse arbetade Jill Bolte som forskare vid Harvard Medical School och undervisade unga läkare om den mänskliga hjärnan.
Boken är uppdelar i fyra delar: Livet före stroken, som går in på vem och hur författaren var innan stroken. Som följs utav en sammanfattning av lättbegriplig vetenskap av vad som skede rent biologiskt den morgonen stroken slog till. Beskrivningen utav vad som hände när stroken slog till är en stor del utav boken, där upplevelsen beskrivs väldigt detaljerat av hur det var för Jill Bolte att vakna upp en morgon med en ovanligt smärta i huvudet. En smärta som visade sig vara en hjärnblödning i vänstra hjärnhalva, som förvärrades för varje stund och bidrog till en märkvärdig resa från en forskares perspektiv som beskriver hur hennes egna kognitiva funktioner gradvis försämrades. I och med att stora delar utav hennes vänstra hjärnhalva ”stängdes av” upplevde hon sitt sinne, sin kropp och världen utanför henne igenom hennes högra hjärnhalva. Som förde med sig att alla hennes sinnen påverkades kraftig och en oförmåga att läsa, tala, skriva, att tänka i linjär logisk ordning och hennes uppfattning om både tid och rum försvann. Hon berättar om hur hon inte längre uppfattade gränser i mellan hennes egna kropp och det som var omkring henne, att avstånd försvann och allt flöt ihop till ett.
Den avslutande delen handlar om hennes egna insikter som stroken förde med sig. Om allt som hon lärde sig om hennes egna hjärna. Men boken handlar egentligen inte om stroke utan snarare vad stroken som en dramatiska händelsen gav med sig – om vår mänskliga hjärnas skönhet och dess förmåga att återhämta sig genom att den hela tiden naturligt anpassar sig till förändringar och lyckas återvinna förlorade funktioner.
Jätte intressant bok tycker jag, framför att läsa om dom intensiva upplevelserna utav författarens skiftande medvetande-tillstånd. Från att leva ur en dominerande vänster hjärnhalva till enbart den högra halvan och sedan hur hon lärde sig och öva upp alla dom förmågor som försvann under stroken till att bli helt återställd.
/ Ulf Fredriksson
lördag 12 november 2011
High Voltage Tattoo
Kat Von D föddes i Mexico men växte upp i Kalifornien. Redan i unga år ställde hon till med problem men tack vare sin mormor fick hon lära sig att man måste kämpa för det man vill ha och att träning ger färdighet.
Kats historia handlar om allt från barndom och uppväxt till vad man ska tänka på innan man skaffar en tatuering och hur man ska sköta den för att den inte ska bli förstörd.
Kat var bara 14 år när hon gjorde sin första tatuering och upptäckte då att hon hade talang för att tatuera. Och efter många år av träning började hon 1998 sin första profesionella anställning som tatuerare på Sin City Tattoo. Hon jobbade hos många tatuerare för att lära sig nya saker och 2007 öppnade hon äntligen sin egna shop som också blev en tv-serie.
Kat var bara 14 år när hon gjorde sin första tatuering och upptäckte då att hon hade talang för att tatuera. Och efter många år av träning började hon 1998 sin första profesionella anställning som tatuerare på Sin City Tattoo. Hon jobbade hos många tatuerare för att lära sig nya saker och 2007 öppnade hon äntligen sin egna shop som också blev en tv-serie.
Tyngdpunkten i boken ligger på hennes synpunkt på tatueringar nu. Det arbetet som inspererar henne och tidigare och nuvarande tatuerings konstnärer som hon ser upp till.
Jag tycker boken är bra man får inte bara läsa om Kats liv utan också om många andra saker vilket jag tycker gör boken mycket intressant.
/Emma Jonsson
Gaius Julius Ceaser - En biografi
Jag har läst en biografi om Ceaser, roms första kejsare. Jag valde en biografi om Ceasar just för att jag ville förbättra på mina historiekunskaper och passade då på att läsa en biografi om en historisk person. Ceasar är en historisk person som alla åtminstone känner till vid namn men jag kände att det skulle vara kul att få reda på lite mer detaljer om hans liv. Hur var han och exakt vad var det han gjorde som gav han sin plats i historien.
Boken är skriven av Adrian Goldsworthy. En välkänd Brittisk militärhistoriker. Biografin ligger på 600 sidor med liten text och jag skulle säga att den är medium-svårläst. Adrian gör ett bra jobb med skrivandet men det faktum att det är en oerhörd många namn och personer som är inblandande i event i boken gör att det är mycket att hålla red på och vem som är vem.. Boken börjar med en beskrivning av den romerska byråkratin som är allt annat än lätt att hålla koll på och utöver detta är författaren en militärhistoriker, vilket man märker på hans ingående beskrivningar av diverse bataljer Ceasar var inblandad i. Uppskattningsvis är 150-200 sidor av bokens 600 sidor rena beskrivningar av Ceasars krigsföring i varje slag.
Jag tyckte boken var bra. Även om den var lite tung för en nybörjare av denna typ av böcker som mig. Det var oerhört intressant att läsa om Ceasar och den antika Romerska kulturen. Mitt mål med att läsa bocken var att förbättra mina historiekunskaper och det kan ju utan tvekan säga att jag gjort. Det var i bland lite träligt att läsa igenom sida på sida om detaljer i romersk krigsföring likväl om den oerhörda romerska byråkratin. Men på sätt och vis var det även en fördel då boken övergriper ett väldigt stort spektrum och du lär dig inte bara om Ceasar utan om väldigt mycket mer. Jag skulle vilja lyfta fram ett citat om Ceasars oerhörda förmåga att övertala och manipulera sina armeér men eftersom boken är 600 sidor lång och jag inte markerat något i förväg så har jag kunnat hitta något. Ceasar hade dock en förmåga att spela till folks stolthet och få dom att göra som han ville vilket jag fann väldigt intressant att läsa.
Skillnaden på att läsa en roman och en biografi märktes definitivt på det sättet att jag aldrig fastnade i boken på det sättet att jag inte kunde sluta läsa. Det ska dock sägas att jag inte tyckte det var tråkigt heller. Jag känner också att jag lärt mig något efter att ha läst boken vilket jag inte alltid kan säga efter ha läst en vanlig roman. Överlag var det en väldigt positiv upplevelse och jag skulle defitivt kunna tänka mig att läsa fler böcker i samma ådra. Jag rekommenderar boken till alla som har intresse för historia. Och speciellt om du är intresserad av krigsföring.
Boken är skriven av Adrian Goldsworthy. En välkänd Brittisk militärhistoriker. Biografin ligger på 600 sidor med liten text och jag skulle säga att den är medium-svårläst. Adrian gör ett bra jobb med skrivandet men det faktum att det är en oerhörd många namn och personer som är inblandande i event i boken gör att det är mycket att hålla red på och vem som är vem.. Boken börjar med en beskrivning av den romerska byråkratin som är allt annat än lätt att hålla koll på och utöver detta är författaren en militärhistoriker, vilket man märker på hans ingående beskrivningar av diverse bataljer Ceasar var inblandad i. Uppskattningsvis är 150-200 sidor av bokens 600 sidor rena beskrivningar av Ceasars krigsföring i varje slag.
Jag tyckte boken var bra. Även om den var lite tung för en nybörjare av denna typ av böcker som mig. Det var oerhört intressant att läsa om Ceasar och den antika Romerska kulturen. Mitt mål med att läsa bocken var att förbättra mina historiekunskaper och det kan ju utan tvekan säga att jag gjort. Det var i bland lite träligt att läsa igenom sida på sida om detaljer i romersk krigsföring likväl om den oerhörda romerska byråkratin. Men på sätt och vis var det även en fördel då boken övergriper ett väldigt stort spektrum och du lär dig inte bara om Ceasar utan om väldigt mycket mer. Jag skulle vilja lyfta fram ett citat om Ceasars oerhörda förmåga att övertala och manipulera sina armeér men eftersom boken är 600 sidor lång och jag inte markerat något i förväg så har jag kunnat hitta något. Ceasar hade dock en förmåga att spela till folks stolthet och få dom att göra som han ville vilket jag fann väldigt intressant att läsa.
Skillnaden på att läsa en roman och en biografi märktes definitivt på det sättet att jag aldrig fastnade i boken på det sättet att jag inte kunde sluta läsa. Det ska dock sägas att jag inte tyckte det var tråkigt heller. Jag känner också att jag lärt mig något efter att ha läst boken vilket jag inte alltid kan säga efter ha läst en vanlig roman. Överlag var det en väldigt positiv upplevelse och jag skulle defitivt kunna tänka mig att läsa fler böcker i samma ådra. Jag rekommenderar boken till alla som har intresse för historia. Och speciellt om du är intresserad av krigsföring.
tisdag 8 november 2011
14 år till salu
Boken jag läste heter "14 år till salu" och handlar om den fjortonåriga tjejen Tessan ifrån Surahammar.
Tessan älskade att vara i stallet men en kväll på väg hem därifrån blev hon våldtagen av en jämnårig kille. Istället för att berätta om det tog hon på sig all skuld för våldtäkten och mådde allt sämre.
När en kompis föreslog att de skulle "hora" för att tjäna pengar tvekade hon inte.Tessan drogs snabbt in i en ond cirkel av självförnedring och prostitution i jakt på bekräftelse. Genom att sälja sin kropp gång på gång straffar hon sig själv och försöker ta kontroll över situationen.
När hon senare lämnar Surahammar för att komma bort ifrån männen hittar de henne och övergreppen fortsätter.
Jag tycker att boken är bra men många gånger upprepades vissa meningar som gjorde att det blev tråkigt att läsa och jag vart irriterad. Tycker att det är lite äckligt att det var "här i krokarna" då Surahammar och Västerås inte alls ligger långt ifrån Köping och jag brukar vara där rätt ofta.
Författaren heter Caroline Engvall och bor i ett hus strax söder om Stockholm.Rådjur i trädgården och Globen runt knuten. Bor också i Thailand när vintern är för obarmhärtig.
Hon lever med en fantastisk man och väldigt söt son som är född i Oktober 2008. Hon har dessutom en grå mellanpudel vid namn Hugo som hon säger vara ouppfostrad.
Förutom att skriva tycker hon om att göra vackra kort tillsammans med sin mamma.
Tessan och Caroline fick kontakt när Tessan fortfarande var 16 år och ville sluta sälja sig,men inte förmådde.När Tessan,sommaren 2007 hörde av sig till Caroline med rubriken "Hej,minns du mig?" hade ingen utav dom kunnat ana att Tessans historia skulle bli så stor.
/Nathalie Blomander
Tessan älskade att vara i stallet men en kväll på väg hem därifrån blev hon våldtagen av en jämnårig kille. Istället för att berätta om det tog hon på sig all skuld för våldtäkten och mådde allt sämre.
När en kompis föreslog att de skulle "hora" för att tjäna pengar tvekade hon inte.Tessan drogs snabbt in i en ond cirkel av självförnedring och prostitution i jakt på bekräftelse. Genom att sälja sin kropp gång på gång straffar hon sig själv och försöker ta kontroll över situationen.
När hon senare lämnar Surahammar för att komma bort ifrån männen hittar de henne och övergreppen fortsätter.
Jag tycker att boken är bra men många gånger upprepades vissa meningar som gjorde att det blev tråkigt att läsa och jag vart irriterad. Tycker att det är lite äckligt att det var "här i krokarna" då Surahammar och Västerås inte alls ligger långt ifrån Köping och jag brukar vara där rätt ofta.
Författaren heter Caroline Engvall och bor i ett hus strax söder om Stockholm.Rådjur i trädgården och Globen runt knuten. Bor också i Thailand när vintern är för obarmhärtig.
Hon lever med en fantastisk man och väldigt söt son som är född i Oktober 2008. Hon har dessutom en grå mellanpudel vid namn Hugo som hon säger vara ouppfostrad.
Förutom att skriva tycker hon om att göra vackra kort tillsammans med sin mamma.
Tessan och Caroline fick kontakt när Tessan fortfarande var 16 år och ville sluta sälja sig,men inte förmådde.När Tessan,sommaren 2007 hörde av sig till Caroline med rubriken "Hej,minns du mig?" hade ingen utav dom kunnat ana att Tessans historia skulle bli så stor.
/Nathalie Blomander
söndag 6 november 2011
Louis Armstrong
Författare: James Lincoln Collier
Louis Armstrong såg sig själv aldrig som en utövare av jazz, ändå är han en av de mest betydande personligheterna för musikgenren. Han ansågs senare svika den konstform han varit med och utvecklat, av jazzkännarna, men som författaren James Lincoln Collier till boken “Louis Armstrong” antyder kan man inte förvänta sig något annat av en människa som själv inte såg sig som jazzutövare. En människa som istället såg sig som underhållare och dessutom var besatt av publikens bekräftelse. Som Armstrong själv uttryckte det: “... det är det jag vill ha, en publik. Jag vill höra den där applåden...”
Jag bestämde mig för att läsa biografin om Louis Armstrong efter att fått mitt intresse för jazzen återuppväckt och tidigare i höstas läst den intressanta sammansättningen “Jam Session”. En skildring av jazzens tillkomst och framväxt under början av 1900-talet genom artisterna själva. Jag insåg snart att Armstrong var en viktig del av jazzens historia och bestämde mig för att fördjupa mig i dennes liv.
“Louis Armstrong” är ett välskrivet och omfattande verk om den stora artisten. Dessvärre lämnar skildringen om Armstrongs liv ett flertal frågetecken. Inte p.g.a. författarens brist på efterforskning eller oförmåga att förmedla. Efterforskningen är välgjord och utan kritik, men tyvärr finns det många frågor som inte går att få fram svar på. T.ex. tar Collier upp Armstrongs födelsedatum. Ett datum som Armstrong själv menade var den 4 juli år 1900 men som inte kan stämma enligt Colliers efterforskningar. Samma sak gäller uppväxten. Armstrongs erinringar är motsägelsefulla och har varit avvikande i tidigare utgivna biografier.
Verket innehåller likaså en skildring av de svartas ställning i 1900-talets USA. Vilket är väsentligt för att förstå den fantastiska resa Armstrong gjorde, från samhällets bottenskikt till celebritet. Man förstår således den extraordinära begåvning som Armstrong besatt.
Collier är själv jazzmusiker och detta är något som framgår av boken. Uppskattningsvis består en fjärdedel av boken av beskrivningar av Louis Armstrongs spel. Vilka innefattar bl.a. teknik och uppfinningsrikedom. Beskrivningarna är välgjorda men kan lätt bli lite långrandiga. För att ta del av dessa beskrivningar krävs musikteoretisk förkunskap.
Författaren beskriver ingående de uppsättningar som Armstrong varit del av. En mängd uppsättningar med ett ännu större antal musiker. Detta innebär en massa name-dropping. Är man inte bekant med namnen sedan tidigare kan det vara svårt att hänga med.
“Louis Armstrong” är som tidigare nämnt ett välskrivet och omfattande verk. Vill man ta del av Armstrongs liv och betydelse för musiken under 1900-talet, är detta informationen med stort i. Det krävs emellertid, i min mening, musikteoretiska förkunskaper samt viss kännedom om de betydande personligheterna för att fullt ut kunna tillgodose sig detta verk.
Jag bestämde mig för att läsa biografin om Louis Armstrong efter att fått mitt intresse för jazzen återuppväckt och tidigare i höstas läst den intressanta sammansättningen “Jam Session”. En skildring av jazzens tillkomst och framväxt under början av 1900-talet genom artisterna själva. Jag insåg snart att Armstrong var en viktig del av jazzens historia och bestämde mig för att fördjupa mig i dennes liv.
“Louis Armstrong” är ett välskrivet och omfattande verk om den stora artisten. Dessvärre lämnar skildringen om Armstrongs liv ett flertal frågetecken. Inte p.g.a. författarens brist på efterforskning eller oförmåga att förmedla. Efterforskningen är välgjord och utan kritik, men tyvärr finns det många frågor som inte går att få fram svar på. T.ex. tar Collier upp Armstrongs födelsedatum. Ett datum som Armstrong själv menade var den 4 juli år 1900 men som inte kan stämma enligt Colliers efterforskningar. Samma sak gäller uppväxten. Armstrongs erinringar är motsägelsefulla och har varit avvikande i tidigare utgivna biografier.
Verket innehåller likaså en skildring av de svartas ställning i 1900-talets USA. Vilket är väsentligt för att förstå den fantastiska resa Armstrong gjorde, från samhällets bottenskikt till celebritet. Man förstår således den extraordinära begåvning som Armstrong besatt.
Collier är själv jazzmusiker och detta är något som framgår av boken. Uppskattningsvis består en fjärdedel av boken av beskrivningar av Louis Armstrongs spel. Vilka innefattar bl.a. teknik och uppfinningsrikedom. Beskrivningarna är välgjorda men kan lätt bli lite långrandiga. För att ta del av dessa beskrivningar krävs musikteoretisk förkunskap.
Författaren beskriver ingående de uppsättningar som Armstrong varit del av. En mängd uppsättningar med ett ännu större antal musiker. Detta innebär en massa name-dropping. Är man inte bekant med namnen sedan tidigare kan det vara svårt att hänga med.
“Louis Armstrong” är som tidigare nämnt ett välskrivet och omfattande verk. Vill man ta del av Armstrongs liv och betydelse för musiken under 1900-talet, är detta informationen med stort i. Det krävs emellertid, i min mening, musikteoretiska förkunskaper samt viss kännedom om de betydande personligheterna för att fullt ut kunna tillgodose sig detta verk.
/
Marcus Blomqvist
torsdag 3 november 2011
Ingrid Betancourt - Även tystnaden har ett slut
Oj, är det en bibel jag har framför mig? Över 600 sidor tjock ligger Ingrid Betancourts vittnesmål och tornar upp sig framför mig på bordet. Men 1 vecka senare kan jag konstatera att boken är fantastisk. Den känns privat, närgången, intressant och spännande. Och den griper tag i något hos mig som stannar kvar - vad är det att vara människa?
Ingrid Betancourts bok handlar om hennes 6 år som gisslan hos FARC-gerillan i den colombianska djungeln. Hur orkar man leva vidare i ovisshet, år efter år, utan att veta när man blir frigiven, om man blir det? Ingrid Betancourt föddes i Colombia, men växte upp i Frankrike. När hon i trettioårsåldern återvänder till Colombia och blir politisk ledare för det gröna partiet där, kidnappas hon av den marxistiska gerillan FARC.
Boken handlar om makt och mänsklighet, om den på samma gång avskyvärda och vackra Amazonas, om hur upprepade flyktförsök gör situationen värre och värre och slutligen om hur man kan överleva, känna kärlek och glädje, efter att ha kedjats fast vid ett träd med ett hänglås om halsen, utan mat och vatten, utan möjlighet att sitta eller gå på toaletten trots misshandel och sjukdomar.
Ett mycket starkt personporträtt om och av en mycket stark kvinna. 600 sidor var lätta att läsa.
/boktips av Christina
måndag 3 oktober 2011
Scar Tissue
Biografi av Anthony Kiedis (med Larry Sloman)
Jag hade ganska stora förväntningar på boken, då jag personligen är ett stort fan av Red Hot Chili Peppers tidigare skivor. Dock blev jag besviken över hur lite boken faktiskt handlade om musiken och Kiedis liv som sångare i ett av musikscenens mest fantastiska liveband. Nog för att det självklart var en viktig aspekt i boken, men främst var det drogerna och kvinnorna som dominerade. Att i varje kapitel få läsa hur Kiedis gjorde allt för att få sitt rus, för att sen få dåligt samvete och återigen kämpade för att bli ren, blev långtråkigt och ointressant.
Det finns delar i boken som handlar om resor, möten med andra människor/musiker (som har haft stor inverkan på mig) och känslor som jag älskade att läsa om, så därför är jag väldigt kluven i hur jag ställer mig till boken i stort.
(Red Hot Chili Peppers med Anthony Kiedis längst till vänster.)
Hanna Medin
tisdag 27 september 2011
Bokrecension "Imamens dotter"
Jag har valt att läsa Imamens dotter då det handlar om en muslimsk pakistanisk flicka som bor i England. Jag valde den för att jag aldrig har läst en verklighetsbaserad bok om en muslim och jag tyckte att det skulle vara intressant och givande både att förstå deras kultur och för att boken i sig verkade intressant. Det är lite luddigt när det här utspelade sig men det mesta tror jag ägde rum runt 1990 till en bit in på 2000talet.
Det mesta utspelar sig på East streat i norra England där flickan, Hannah växte upp. Hannah var fjärde barnet och den äldsta dottern i sin familj där hennes mamma var hemmafru och hennes pappa var Imam, en framstående man som lärt sig Koranen utantill och som alla muslimer bad om råd och såg upp till. Han försörjde sig på gåvor som detta gav och även socialbidrag och bostadsbidrag som den brittiska staten gav honom då de trodde han var arbetslös. Hannahs hem var strikt och glädjelöst då hennes far hade ett dåligt temperament och slog sin fru över petitesser som att maten var kall. När Hannah var 5 år gick hon i mellan när hennes pappa slog hennes mamma och det var startskottet för åratal av misshandel och vanvård. Under flera års tid blev hon hunsad med, slagen, kränkt och våldtagen av sin egen far från att hon var 5 år. På ytan låtsas alla som ingenting händer men under ytan blir hon inlåst i källaren i flera dagar åt gången. Hannah försöker i liten mån göra revolt ur sin stränga vardag, hon smiter iväg nån timme för att umgås med två vita flickor vilket hennes far egentligen inte tillåter eftersom han säger att det är skamligt.
Med tiden mår Hannah sämre och sämre och en lärare till henne får efter många om och men reda på en del av det som är Hannahs vardag. Hon tillkallar socialstyrelsen och efter en del övertalning går Hannah med på att prata med mannen. När hon kommer in på kontoret tvärstannar hon och bleknar till ett spöke. Mannen är pakistanier, en muslimsk pakistanier men efter lite övertalning så berättar hon lite för mannen, hon berättar att hennes pappa slår henne och att hon är orolig över att hennes föräldrar tänker tvinga henne att gifta sig med någon hon inte känner.
Till hennes fasa sitter socialarbetaren i deras soffa när hon kommer hem, han har berättat allt för hennes far om vad hon har sagt och försäkrar henne nu att hennes pappa inte tänker gifta bort henne utan att rådfråga henne först och hennes pappa säger att han aldrig har slagit sina döttrar. Socialarbetaren är nöjd och går leende därifrån. Efter detta får Hannah en rejäl bestraffning och hennes pappa hotar med att döda henne om hon någonsin säger något till någon igen.
Hannah känner sig alltid förföljd och hon vet inte hur hon ska klara sig ur sin situation. En kväll hör hon sin pappa prata i telefon ”Ja,ja vi flyger i övermorgon och kommer till Karachi på eftermiddagen. Du möter oss där, är det så? Är allt klart inför bröllopet?” Hannah blir förskräckt och ringer en vän som hon själv hjälpt fly från ett arrangerat äktenskap och dom planerar hennes flykt. Hon får hjälp av sin lärare Mrs. Jones och får bo hos henne under några månader, i den vevan fortsätter det och hon flyttar gång på gång eftersom hennes familj och släkt är på jakt efter henne och har sagt att hon skall dö.
Efter år av att ständigt flytta till nya rum och olika vänner flyr hon till södra England där hon börjar känna sig hemma. Vid det här laget har hon konverterat till kristendomen och börjat se på världen med andra ögon. Hon möter knäppgöken Tom som hon blir förälskad i och tillslut gifter sig med och hon hjälper andra flickor och kvinnor som är i samma situation som hon själv varit i. Hon går ut i media och berättar hur det ligger till och hur vanligt det är och tillslut skrev hon den här boken.
Jag måste säga att den här boken var oerhört bra! Den var hemsk men inte såpass detaljrik att man hade svårt att sova vilket jag är glad för. Hon tar med så mycket som får en att förstå henne, hon får med sina vita vänners reaktion på att hon inte får titta på kyssar i serier och att hon inte får visa benen och massor av annat. Den är hemsk men har ett lyckligt slut och man blir så glad över att hon lyckades ta sig ur allt samtidigt som hon lär sig se på världen och på människor med kärlek och tillit, helt underbart!
Manda Martinsson
Det mesta utspelar sig på East streat i norra England där flickan, Hannah växte upp. Hannah var fjärde barnet och den äldsta dottern i sin familj där hennes mamma var hemmafru och hennes pappa var Imam, en framstående man som lärt sig Koranen utantill och som alla muslimer bad om råd och såg upp till. Han försörjde sig på gåvor som detta gav och även socialbidrag och bostadsbidrag som den brittiska staten gav honom då de trodde han var arbetslös. Hannahs hem var strikt och glädjelöst då hennes far hade ett dåligt temperament och slog sin fru över petitesser som att maten var kall. När Hannah var 5 år gick hon i mellan när hennes pappa slog hennes mamma och det var startskottet för åratal av misshandel och vanvård. Under flera års tid blev hon hunsad med, slagen, kränkt och våldtagen av sin egen far från att hon var 5 år. På ytan låtsas alla som ingenting händer men under ytan blir hon inlåst i källaren i flera dagar åt gången. Hannah försöker i liten mån göra revolt ur sin stränga vardag, hon smiter iväg nån timme för att umgås med två vita flickor vilket hennes far egentligen inte tillåter eftersom han säger att det är skamligt.
Med tiden mår Hannah sämre och sämre och en lärare till henne får efter många om och men reda på en del av det som är Hannahs vardag. Hon tillkallar socialstyrelsen och efter en del övertalning går Hannah med på att prata med mannen. När hon kommer in på kontoret tvärstannar hon och bleknar till ett spöke. Mannen är pakistanier, en muslimsk pakistanier men efter lite övertalning så berättar hon lite för mannen, hon berättar att hennes pappa slår henne och att hon är orolig över att hennes föräldrar tänker tvinga henne att gifta sig med någon hon inte känner.
Till hennes fasa sitter socialarbetaren i deras soffa när hon kommer hem, han har berättat allt för hennes far om vad hon har sagt och försäkrar henne nu att hennes pappa inte tänker gifta bort henne utan att rådfråga henne först och hennes pappa säger att han aldrig har slagit sina döttrar. Socialarbetaren är nöjd och går leende därifrån. Efter detta får Hannah en rejäl bestraffning och hennes pappa hotar med att döda henne om hon någonsin säger något till någon igen.
Hannah känner sig alltid förföljd och hon vet inte hur hon ska klara sig ur sin situation. En kväll hör hon sin pappa prata i telefon ”Ja,ja vi flyger i övermorgon och kommer till Karachi på eftermiddagen. Du möter oss där, är det så? Är allt klart inför bröllopet?” Hannah blir förskräckt och ringer en vän som hon själv hjälpt fly från ett arrangerat äktenskap och dom planerar hennes flykt. Hon får hjälp av sin lärare Mrs. Jones och får bo hos henne under några månader, i den vevan fortsätter det och hon flyttar gång på gång eftersom hennes familj och släkt är på jakt efter henne och har sagt att hon skall dö.
Efter år av att ständigt flytta till nya rum och olika vänner flyr hon till södra England där hon börjar känna sig hemma. Vid det här laget har hon konverterat till kristendomen och börjat se på världen med andra ögon. Hon möter knäppgöken Tom som hon blir förälskad i och tillslut gifter sig med och hon hjälper andra flickor och kvinnor som är i samma situation som hon själv varit i. Hon går ut i media och berättar hur det ligger till och hur vanligt det är och tillslut skrev hon den här boken.
Jag måste säga att den här boken var oerhört bra! Den var hemsk men inte såpass detaljrik att man hade svårt att sova vilket jag är glad för. Hon tar med så mycket som får en att förstå henne, hon får med sina vita vänners reaktion på att hon inte får titta på kyssar i serier och att hon inte får visa benen och massor av annat. Den är hemsk men har ett lyckligt slut och man blir så glad över att hon lyckades ta sig ur allt samtidigt som hon lär sig se på världen och på människor med kärlek och tillit, helt underbart!
Manda Martinsson
måndag 26 september 2011
Biografi
“Min vän Stieg Larsson“,
av Kurdo Baksi, 2010
Stieg Larsson gjorde världssuccé med sin Millenniumtrilogi, vilket omfattade tre deckare, Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden, samt Luftslottet som sprängdes. Alla tre böckerna skrev han i ett svep, och kom att sälja i 60 miljoner exemplar, i över 50 länder. Tyvärr avled Stieg efter en hjärtinfarkt, november 2004, innan ens första boken hann släppas ut. Jag har läst trilogin, därav det naturliga valet av denna biografi.
Kurdo Baksi, biografins författare, upptar själv en ganska så stor plats i boken. Bägge var journalister. Deras första möte skedde 1992, med anledning av att Stieg kontaktade Kurdo som satt med i Kommittén för den s.k. 21 februaristrejken mot rasism. Stieg ifrågasatte Kurdo varför endast invandrare bjöds in till strejken. Stieg menade att rasism inte var ett invandrarproblem utan ett samhällsproblem. Det var här deras vägar gick ihop och kom att bestå i ett nära samarbete. Både Stieg och Kurdo var utgivare för varsin antirasistisk tidskrift. Kurdos tidning heter Svartvit, och Stiegs heter Expo.
Stiegs Faktaböcker
Stieg var en antirasist. Han såg högerextremismen i samhället som ett stort hot. Han var medförfattare till ett flertal faktaböcker om rasism och nazism och kartlade dessa i samhället. Flertalet av hans faktaböcker riktades särskilt mot Sverigedemokraterna och dess utveckling i samhället. Stieg skrev också ofta debattartiklar om högerextrema krafter i hopp av att väcka politisk debatt. Stiegs engagemang härav, kommer från hans morfar som var en utmärkande antinazist. Att Stieg blev deckareförfattare beror på, att han helt enkelt ville kunna få in pengar för att kunna fortsätta sin kamp mot, och bevaka högerextrema rörelser i samhället. Med hjälp av en god ekonomi ville Stieg förändra världen
Stiegs Deckarböcker
Uppenbarligen utgjorde rollfigurerna i Stiegs böcker, från personer i Stiegs närhet och särskilt från personer som arbetade på redaktionen Expo. Om man ska söka ett fokus i Stiegs författarskap så är det med kvinnan i fokus. Mer eller mindre allt han skrev skildrar kvinnor som på olika sätt blir utsatta för våld och övergrepp. Anledningen tros bero på att Stieg en sommardag 1969 på en campingplats, blott femton år gammal, såg på när tre av hans vänner våldtog en flicka. Stiegs lojalitet mot vännerna gjorde att han inte ingrep. Svårt plågad av skuldkänslor kontaktade Stieg flickan i efterhand, för att be flickan om förlåtelse för sin passivitet. Flickan ska ha svarat med sammanbiten röst att hon aldrig kommer att förlåta honom för sin feghet. Läser man Stiegs deckare så kan man ana att denna ångest löper som ett mörkt ledmotiv genom Stiegs böcker.
Personen Stieg
Stieg var prestigelös, empatisk och full av energi. Han var gladlynt, och gestikulerande ofta vilt med händerna när han talade. Stieg hade alltid många järn i elden, Han gick hela tiden på högvarv. Han hade en extrem drivkraft och han absorberades fullständigt i det han höll på med. Med detta medföljde också sömnlöshet. Inte bättre blev det av hans ovana att dricka runt 20 koppar kaffe, och kedjeröka runt 2-3 packet om dagen. Han arbetade alltid fram till 5-6 på morgonen, helt enkelt tills han somnade av fullständig utmattning. Av detta kan man förstå att Stiegs hälsotillstånd inte var den bästa, vilket också kom som ett kvitto i november 2004, då han drabbades av en hjärtinfarkt, och gick bort, alldeles för tidigt, blott 50 år gammal. Stieg fick aldrig uppleva sin egen världsberömmelse.
Henrik Ö
av Kurdo Baksi, 2010
Stieg Larsson gjorde världssuccé med sin Millenniumtrilogi, vilket omfattade tre deckare, Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden, samt Luftslottet som sprängdes. Alla tre böckerna skrev han i ett svep, och kom att sälja i 60 miljoner exemplar, i över 50 länder. Tyvärr avled Stieg efter en hjärtinfarkt, november 2004, innan ens första boken hann släppas ut. Jag har läst trilogin, därav det naturliga valet av denna biografi.
Kurdo Baksi, biografins författare, upptar själv en ganska så stor plats i boken. Bägge var journalister. Deras första möte skedde 1992, med anledning av att Stieg kontaktade Kurdo som satt med i Kommittén för den s.k. 21 februaristrejken mot rasism. Stieg ifrågasatte Kurdo varför endast invandrare bjöds in till strejken. Stieg menade att rasism inte var ett invandrarproblem utan ett samhällsproblem. Det var här deras vägar gick ihop och kom att bestå i ett nära samarbete. Både Stieg och Kurdo var utgivare för varsin antirasistisk tidskrift. Kurdos tidning heter Svartvit, och Stiegs heter Expo.
Stiegs Faktaböcker
Stieg var en antirasist. Han såg högerextremismen i samhället som ett stort hot. Han var medförfattare till ett flertal faktaböcker om rasism och nazism och kartlade dessa i samhället. Flertalet av hans faktaböcker riktades särskilt mot Sverigedemokraterna och dess utveckling i samhället. Stieg skrev också ofta debattartiklar om högerextrema krafter i hopp av att väcka politisk debatt. Stiegs engagemang härav, kommer från hans morfar som var en utmärkande antinazist. Att Stieg blev deckareförfattare beror på, att han helt enkelt ville kunna få in pengar för att kunna fortsätta sin kamp mot, och bevaka högerextrema rörelser i samhället. Med hjälp av en god ekonomi ville Stieg förändra världen
Stiegs Deckarböcker
Uppenbarligen utgjorde rollfigurerna i Stiegs böcker, från personer i Stiegs närhet och särskilt från personer som arbetade på redaktionen Expo. Om man ska söka ett fokus i Stiegs författarskap så är det med kvinnan i fokus. Mer eller mindre allt han skrev skildrar kvinnor som på olika sätt blir utsatta för våld och övergrepp. Anledningen tros bero på att Stieg en sommardag 1969 på en campingplats, blott femton år gammal, såg på när tre av hans vänner våldtog en flicka. Stiegs lojalitet mot vännerna gjorde att han inte ingrep. Svårt plågad av skuldkänslor kontaktade Stieg flickan i efterhand, för att be flickan om förlåtelse för sin passivitet. Flickan ska ha svarat med sammanbiten röst att hon aldrig kommer att förlåta honom för sin feghet. Läser man Stiegs deckare så kan man ana att denna ångest löper som ett mörkt ledmotiv genom Stiegs böcker.
Personen Stieg
Stieg var prestigelös, empatisk och full av energi. Han var gladlynt, och gestikulerande ofta vilt med händerna när han talade. Stieg hade alltid många järn i elden, Han gick hela tiden på högvarv. Han hade en extrem drivkraft och han absorberades fullständigt i det han höll på med. Med detta medföljde också sömnlöshet. Inte bättre blev det av hans ovana att dricka runt 20 koppar kaffe, och kedjeröka runt 2-3 packet om dagen. Han arbetade alltid fram till 5-6 på morgonen, helt enkelt tills han somnade av fullständig utmattning. Av detta kan man förstå att Stiegs hälsotillstånd inte var den bästa, vilket också kom som ett kvitto i november 2004, då han drabbades av en hjärtinfarkt, och gick bort, alldeles för tidigt, blott 50 år gammal. Stieg fick aldrig uppleva sin egen världsberömmelse.
Henrik Ö
torsdag 17 mars 2011
Bokrecension :Michael Connelly – Räven
Michael Connelly tar oss åter med till Los Angeles och hans huvudperson Harry Bosch.
Numer så arbetar Bosch på Cold Case avdelningen dit han kom tillbaks efter att ha provat på tiden som pensionär ett tag. Titeln på boken syftar på den man som Bosch har jagat i 13 år och som nu åter blir aktuell i en cold case utredning.
Det är ett av dom fall som Bosch inte har kunnat släppa under sina år som mordutredare. En kvinna, Marie Gesto 22-år försvann oförklarligt och det hamnade på Boschs bord när det gick från ett vanligt försvinnande till ett mordcase.
Connelly har som vanligt skrivit en fängslande bok där intrigen stegras och får iallafall mig att längta in i boken och vilja hänga med som Boschs kollega. Connelley skriver väldigt målande och det är lätt att ”se” dom olika miljöerna framför sig.
Boken drar igång på riktigt när polisen av en slump stannar en bil sent en kväll och i den gör ett makabert fynd. Bak i bilen upptäcker man två styckade människokroppar.
Det här blir starten på en historia där Bosch kastas mellan hopp och förtvivlan på väg mot sanningen och där Connelly sveper in läsaren i illussioner om vem gärningsmannen är.
Michael Connelly som har ett förflutet som kriminalreporter på Los Angeles Times fortsätter med denna bok sin framgångsrika författarkarriär. Han har givit ut en rad kriminalromaner och jag kan verkligen rekommendera hans böcker.
Peter Ström
tisdag 22 februari 2011
Bokrecension: Domen - John Grisham
Året är 1970 och boken utspelar sig i Mississippi. En 23 årig WillieTraynor som nyligen hoppat av från college får chansen att köpa en konkursad tidning, The Ford County Times, och det gör han. Strax efter detta utspelar sig ett dramatiskt våldtäcktsmord på en kvinna som var en ensamstående mamma med två små barn.
Pakter och grannsämja, fiendskapen mellan svarta och vita, rättegångar som efter mångt om mycket dömmer den skyldige till fängelse i stället för avrättning. Vad händer då sedan när den skyldige kommer ut igen?
Man får verkligen resa med den nye unge ägaren av The Ford County Times på hans äventyr. Uppleva dåtidens Mississippi, uppleva den atmosfär som förekom i din lilla byn där allt utspelar sig, lära sig de läxor unge Willie fick lära sig som ung och starkt engagerad. Men framför allt den spänning som hela utredningen, rättegången, och frisläppandet av den skyldige innebar.
Detta är normalt inte min typ utav bok, men när man väl kom in i den, så kunde jag inte sluta läsa. Otroligt välskriven och spännande. Man kände nästan doften av den goda praktmiddagen som bjöds den unge mannen hos den trevliga svarta äldre damen som inget hellre ville än att få dela med sig av sin familjs livshistoria till denne törstande journalist. Det var verligen hårda tider då på gränsen när de svarta enligt lagen kom sig mer och mer in i samhället. Tyvärr delade inte alltid folket den entusiasmen som man kunde hoppats på. Men Willie gjorde verkligen sitt för att bidra med sin bit genom sin tidning.
-Malin-
Bokrecension: Äcklig - Constance Briscoe
Detta är en otroligt känslostark och laddad bok som säkerligen kan få vem som helst att känna avsky, sorg, medlidande och många andra mycket gripande känslor. Redan från första sidan var jag fast i handlingen, och som mor själv blir man arg och uppretad över att detta faktiskt är en sann historia.
Boken handlar om en svart liten flickas uppväxt i ett hem med en mamma som behandlar henne som om hon vore smuts, lort, något som borde städas bort. Varav orsaken till att hon själv sätter i sig rengöringsmedel redan i början av boken som mycket ung flicka. Smutsen måste ju bort har mamma sagt. Att dessutom ha en styvpappa som gör saken ännu värre späder verkligen på alltihopa.
Som 13 åring blir hon lämnad själv och får helt och hållet ta hand om försörjning vid sidan av skolan. Hon arbetar hårt för att försöka nå fram till sitt mål - att bli en advokat.
Lilla Constance har verkligen fått gå igenom motgångar genom hela sin uppväxt. Boken slutade aldrig att överaska mig, gripa tag om mig, få mig att gråta. Det är hemskt att läsa om sådana grymheter, men ännu värre är att de sker i verkligheten.
Constance jobbade sig hårt fram genom livet, men hon lyckades till och med nå så långt som att bli Storbritanniens första svarta domare. Hon är verkligen ett sant bevis på att motgångar som till och med håller på att sänka en totalt, kan stärka en och man kan lyckas nå dit man vill här i livet.
-Malin-
Alfred Jarrys Övermannen
Det här var en bok som fick mig både att fnittra förtjust och att skratta högt, en roman med tvära kast om människa, maskin, cykling, alkohol och framförallt sex.
Med den inledande meningen "Kärleksakten är en handling utan betydelse, eftersom man kan upprepa den i oändlighet." Så har man här satt ribban och egentligen sagt allt om vad den här boken kommer att handla om, nämligen en mans försök att utföra kärleksakten 82 gånger på ett dygn.
Alfred Jarry som levde mallan 1873 - 1907 var en fransk författare, dramatiker och poet som även lanserade en egen vetenskap, nämligen patafysiken vilket är läran om lagarna som styr undantagen och just denna patafysik är någonting man känner av boken igenom.
Det är med en stor portion humor som denna fantasifulla roman leveraras och jag fascineras av hur modern den känns trots sina över hundra år på nacken.
jag brukar välja bra böcker att läsa men detta var absolut ett litet guldkorn i hyllan som jag tänker läsa om och varmt rekomenderar, den lilla tunna boken ser kanske inte mycket ut för världen men sidorna flyger förbi och bär på ordentligt med innehåll, alltså Övermannen, en modern roman från det trevliga lilla Sphinx bokförlag.
Ronja
fredag 21 januari 2011
Bokrecension: Stenhuggaren av Camilla Läckberg
Vid obduktionen visade de sig att flickan hade sötvatten och tvålrester i lungorna.Flickan hade blivit dränkt inomhus,påklädd och utslängd i vattnet.
Patrik Hedström som arbetar på Tanumshede polisstation blir åter indragen i en komplicerad mordutredning,där omgivningen bär på hemligheter som familjekonflikter, barnporrhärvor mm.
I boken får man också tillbakablickar i från en ung kvinnas liv på 1920-talet.där två historier kommer att vävas ihop på något sätt.
Jag tycker den här boken var mycket läsvärd,för den är både spännande och intressant.
Boken väcker verkligen nyfikenheten hos mig som läsare.
Författaren heter Camilla Läckberg,hon är 36 år gammal och känd som sveriges deckarförfattare.
Camilla är uppvuxen i Fjällbacka i norra bohuslän.där skriver hon alla sina
deckare,några böcker hon har skrivit efter stenhuggaren är:Predikanten och Isprinsessan.
Camilla bor nummera i Stockholm med en man och två barn
Gitte
måndag 10 januari 2011
Den döende detektiven
Författad av Leif GW Persson.
Denna bok är nyligen utgiven. När jag först hörde om boken så tänkte jag att nu är Leif igång igen med sin roliga och säregne kriminalkommissarie Evert bäckström. Men i denna bok figurerar den tokige kriminalkommissarien enbart i utkanterna. Istället är det före detta rikskriminalchefen Lars Martin Johansson som sätts i centrum i denna bok.
Lars Martin Johansson, pensionerad före detta Rikskriminalchef, åker på en propp i hjärnan efter ett besök i korvkiosken. Han vaknar upp på sjukhuset något ranglig i sin motorik. Det är på sjukhuset han får höra om ett 25 år gammalt våldtäktsmord på 9 åriga Yasmine. Lars Martin fångas upp av händelsen och bestämmer sig för att lösa mordet. Detta gör han så fort som han kommer hem från sjukhuset. Intressanta rollfigurer framträder i boken, bl.a. det tatuerade hembiträdet Matilda, samt den ryske drängen Max, som ljudlöst rör sig omkring. GW lyckas som vanligt att karaktärisera sina rollfigurer på ett fångande och intresseväckande sätt. Med sedvanligt detektivarbeten börjar Lars Martin skickligt och metodiskt att utreda och dra slutsatser, vilket till en början leder fram till mordplatsen, som är en gammal lyxvilla i närheten av flickans föräldrahem. För att sedan lyckas ringa in mördaren utifrån dennes kopplingar till husägaren. Eftersom mordet på Yasmine är preskriberat så kan polisen inte ta över ärendet i formell mening. Men det hindrar inte Lars Martin från att ändå “ge mördaren ett erbjudande som denne inte kan motstå“. Nämligen att mördaren själv erbjuder sig att sätta sig i fängelse. Annars kommer Lars Martin att namnge honom till vissa personer som gladeligen skulle kunna tänka sig att kompenserar för den bristande rättvisa som råder. Som en röd tråd, utöver själva detektivarbetet handlar det mycket om Lars Martins sjukdomsbild. I slutet av boken är hans liv tyvärr till ända. Han dör i en hjärtattack, innan mördaren erbjuder sig att ta sitt straff. På rysk manér önskade Lars Martins dräng, Max, honom “nasdarovie“, (frid). För Max var det förövrigt självklart att ombesörja så att hans gamla chef får vila i frid. Samma kväll hittade polisen en övergiven bil på Mälaröarna. I bagageutrymmet hittade polisen ett illa åtgånget manslik, nerstuvat i en blå idrottsbag.
Leif GW Persson är känd från TV-programmet efterlyst med sin lite släpiga stil och säregen karaktär. Kriminologen som också är polisprofessor hos rikspolisstyrelsen. Vad var det han sa i en intervju en gång? Att han brukar gå igång med alkoholen någon gång i maj månad.. Om man tittar på Leifs tidigare böcker så kan man få aningar om att han i själva verket bara återspeglar sig själv i vissa karaktärsroller. Utöver hans återkommande alkoholinlägg i var och varannan mening, så talar han även varmt om olika maträtter. Även en hel del inslag av sexuella anspelningar av mera fyrkantig karaktär förekommer. Det är väl dessa egenskaper som ringar in Leifs tidigare böcker. Den döende detektiven är helt klart läsvärd! Jag har läst tidigare böcker av GW och denna sista bok är troligen den mest "seriöst" framställda.
Henrik Öst
Författad av Leif GW Persson.
Denna bok är nyligen utgiven. När jag först hörde om boken så tänkte jag att nu är Leif igång igen med sin roliga och säregne kriminalkommissarie Evert bäckström. Men i denna bok figurerar den tokige kriminalkommissarien enbart i utkanterna. Istället är det före detta rikskriminalchefen Lars Martin Johansson som sätts i centrum i denna bok.
Lars Martin Johansson, pensionerad före detta Rikskriminalchef, åker på en propp i hjärnan efter ett besök i korvkiosken. Han vaknar upp på sjukhuset något ranglig i sin motorik. Det är på sjukhuset han får höra om ett 25 år gammalt våldtäktsmord på 9 åriga Yasmine. Lars Martin fångas upp av händelsen och bestämmer sig för att lösa mordet. Detta gör han så fort som han kommer hem från sjukhuset. Intressanta rollfigurer framträder i boken, bl.a. det tatuerade hembiträdet Matilda, samt den ryske drängen Max, som ljudlöst rör sig omkring. GW lyckas som vanligt att karaktärisera sina rollfigurer på ett fångande och intresseväckande sätt. Med sedvanligt detektivarbeten börjar Lars Martin skickligt och metodiskt att utreda och dra slutsatser, vilket till en början leder fram till mordplatsen, som är en gammal lyxvilla i närheten av flickans föräldrahem. För att sedan lyckas ringa in mördaren utifrån dennes kopplingar till husägaren. Eftersom mordet på Yasmine är preskriberat så kan polisen inte ta över ärendet i formell mening. Men det hindrar inte Lars Martin från att ändå “ge mördaren ett erbjudande som denne inte kan motstå“. Nämligen att mördaren själv erbjuder sig att sätta sig i fängelse. Annars kommer Lars Martin att namnge honom till vissa personer som gladeligen skulle kunna tänka sig att kompenserar för den bristande rättvisa som råder. Som en röd tråd, utöver själva detektivarbetet handlar det mycket om Lars Martins sjukdomsbild. I slutet av boken är hans liv tyvärr till ända. Han dör i en hjärtattack, innan mördaren erbjuder sig att ta sitt straff. På rysk manér önskade Lars Martins dräng, Max, honom “nasdarovie“, (frid). För Max var det förövrigt självklart att ombesörja så att hans gamla chef får vila i frid. Samma kväll hittade polisen en övergiven bil på Mälaröarna. I bagageutrymmet hittade polisen ett illa åtgånget manslik, nerstuvat i en blå idrottsbag.
Leif GW Persson är känd från TV-programmet efterlyst med sin lite släpiga stil och säregen karaktär. Kriminologen som också är polisprofessor hos rikspolisstyrelsen. Vad var det han sa i en intervju en gång? Att han brukar gå igång med alkoholen någon gång i maj månad.. Om man tittar på Leifs tidigare böcker så kan man få aningar om att han i själva verket bara återspeglar sig själv i vissa karaktärsroller. Utöver hans återkommande alkoholinlägg i var och varannan mening, så talar han även varmt om olika maträtter. Även en hel del inslag av sexuella anspelningar av mera fyrkantig karaktär förekommer. Det är väl dessa egenskaper som ringar in Leifs tidigare böcker. Den döende detektiven är helt klart läsvärd! Jag har läst tidigare böcker av GW och denna sista bok är troligen den mest "seriöst" framställda.
Henrik Öst
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)