Några recensioner

Günter Grass

Grass föddes Oktober 1927 i den polska staden Gdańsk (på den tiden Danzig), vilket har speglats i hans litteratur. I sin ungdom blev han tvångsvärvad i det nazistiska Waffen-SS, något som han fått mycket kritik för i sina äldre dagar när han valde att gå ut med det. Kritiker har uttryckt sin besvikelse över att ett så politiskt korrekt moralist även har varit nazist, medans andra har stått på Günters sida för att det trots allt skedde i hans tonår, mot hans egen vilja.

Blecktrumman är roman med intryck av magisk realism, vilket innebär att mer eller mindre övernaturliga element vävs in i en annars realistisk värld. Oskar, bokens huvudkaraktär, skriver en autobiografi under sin vistelse i ett sanatorium. Han har ett glassplittrande skrik, älskar att trumma och lyckas med att inte åldras - genom att helt enkelt vägra till det. Boken innehåller även starka inslag från nazityskland, kristallnatten, invasionen av Polen och andra händelser under Hitlers styre. Blecktrumman följs av Katt och Råtta och Hundår, vilka tillsammans är kända som "Danzig-trilogin" i och med att dom skildras i eller i närheten av Günters födelsestad, Danzig.

När boken släpptes i 1959 så blev den Günters stora genombrott. Andra världskrigets hemskheter fanns fortfarande i atmosfären, och boken återger krigstidens bisarra verklighet på ett mycket levande sätt, trots att den även lyckas vara komisk och lättsam.



Slå på trumman, krossa glas.


Günter Grass är en författare som är känd för sina verk från efterkrigstiden. Han föddes i Danzig (numera Gdańsk) år 1927, och har fått Nobels litteraturspris för "att i muntert svarta fabler ha tecknat historiens glömda ansikte". Hans mest kända verk är Blecktrumman, skriven 1959, som handlar om en pojke som beslutar sig för att inte åldras, älskar att trumma och kan skrika sönder glas. Dessa övernaturliga element vävs in i en verklighet lik våran egen, ett fenomen som är känt som magisk realism.

The Catcher in the Rye (Räddaren i nöden)

Räddaren i nöden är ett praktexempel på hur stor kulturinverkan en roman kan uppnå. Boken är hyllad, hatad, omdiskuterad och sedd som en av nittonhundratalets populäraste verk. Den skrevs 1951 av J.D Salinger, en tid då bokens obscena språkbruk och "omoraliska" karaktärer väckte stor kontroversi.

Hela boken berättas som en monolog av den dystre Holden Caulfield, en ungdom som blir relegerad från sin skola. Han misslyckas med näst intill alla ämnen i skolan, stör sig på sina skolkamrater och hatar falskhet över allt annat. Boken är inte som en typisk berättelse med en tydlig handling, det är snarare en inblick i Holdens liv. För varje blad man vänder så fördjupar man sig mer och mer i hans karaktär. Själva berättelsen går i andra hand. Låter det tråkigt? Möjligtvis. Men ändå har boken en kraft som attraherar, hypnotiserar och underhåller. Jag rekommenderar den starkt.

One Flew Over the Cuckoo's Nest (Gökboet)

…one flew east, one flew west,
One flew over the cuckoo's nest.

Gökboets handling utspelar sig på ett mentalsjukhus i Oregon, och berättas ur perspektivet av en indian som låtsas vara dövstum. Miljön är klinisk, mekanisk och kontrollerad... fram tills det att Randle McMurphy dyker upp. McMurphy är onekligen bland de mest färgstarka karaktärer som någonsin porträtterats inom amerikansk litteratur, och den starkaste drivkraften i boken. Han svär, spelar, jävlas och motsätter sig all auktoritet - vilket leder till kraftiga konflikter på mentalsjukhuset. Boken bygger mycket på hur olika auktoriterer styr oss, och dess starka handling gör det till en ständig bladvändare.

Den skrevs år 1962 av Ken Kesey, och väckte när den utgavs stor uppståndelse med sitt grova språk och sexuella natur.

-Johannes Broman, 09