måndag 10 mars 2014

Min bästa väns dotter - Dorothy Koomson


Boken är skriven av Dorothy Koomson och ät utgiven 2008 av Bonnierförlagen, originaltiteln är ”My best Friend´s girl” och är utgiven av time warner books 2006.

Min bästa väns dotter är en rörande bok som handlar om Kamryn som är en framgångsrik PR-manager för en stor varuhuskedja i Storbritannien, vars liv som skulle at en stor vändning när hennes före detta bästa vän Adele går bort i sjukdomen leukemi. Där hon får vårdnaden av Adeles femåriga dotter Tegan, som är orsaken till att dem är före detta bästa vänner.

Eftersom Kamryn är en hårt arbetande kvinna, så har hon egentligen aldrig haft någon dröm om att skaffa familj och speciellt inte att skaffa barn. För en gång för ungefär 5 år sedan, då hade hon fästman vid namn Nate. Dem skulle gifta sig och allt var jätte bra, men den dagen hon fick reda på att det barnet som låg i hennes bästa vän Adeles mage var Nates, bröt hela hennes värld samman. Det var då kontakten bröts mellan henne och Adele och bröllopet blev avblåst.

Men om vi går fram 5 år till den dagen Kamryn fick vårdnaden för Tegan, det var ett beslut som Kamryn egentligen inte ville. Men hon kunde inte lämna henne hos Adeles föräldrar där hon blev misshandlad och där dem svälte henne. Så hur sårad hon än hade blivit den dagen som hon fick reda på att hennes fästman var pappan till hennes bästa väns barn, så kunde hon inte lämna henne för att svälta.

Det var roligt att läsa om hur hon fick ändra sin vardag för att allt skulle fungera med Tegan, hur ett barn kan påverka så mycket. Men det man fick läsa var att hon skötte det bra för att ha gått från att vara en arbetsnarkoman till att bli en mamma för en flicka som inte är ens egen dotter. Tycker även att det är så bra gjort utav Kamryn att lägga undan sina känslor för att hjälpa ett barn, det bevisar att det finns fina människor här i världen. För det är nog egentligen inte många som kan lägga undan sina egna känslor för att hjälpa någon annan som har svikit, så det är en stark sak att göra. Det var det jag mest blev berörd utav.

Alexandra Fihn


Inga kommentarer: