Jag heter Isbjörg jag är ett lejon

Jag heter Isbjög jag är ett lejon av Vigdis Grimsdottir

Jag har läst några av Vigdis böcker tidigare,
de jag har läst har jag läst om, även denna bok.

Boken är inte uppdelad i kapitel utan i timmar, 12 timmar som utspelar sig inne i en polis cell.

Hela boken är ett samtal eller rättare sagt en monolog. Isbjörg, kvinnan i cellen berättar under tolv timmar sin livshistoria för sin advokat.

Talar direkt till honom. Vilket får mig som läsare ibland att tro att hon talar direkt till mig.

Isbjörg är inte intresserad av att berätta om brottet hon är misstänkt för än mindre förklara sig skyldig till det. Hon har Petur advokaten i sin grepp eller sin ägo i tolv timmar, hon vill fånga honom ta en bit av, honom, hans själ, hon säger att det är det hon gör, fångar in människor med sin röst sina berättelser. Blir oförglömliga. Isbjörg börjar sin berättelse i barndomen.

Historien är mörk, språket är rått men på ett vackert sätt.

Isbjörgs familj är liten och trasig, i centrum står hennes pappa. En casinospelare med fokus på casino bonusar. Han är färgstark, manodepresiv, excentrisk,k känslig patriark både Isbjörg och hennes mammas liv cirklar kring pappan, både när han har bra dagar och dålig. Och om än mer när han tidigt i boken begår självmord.

Han är ständigt med i deras liv bilden av honom går aldrig att riktigt fånga, den blandas med bilder av en man som misshandlar sin fru låser, in sig i dagar i rad med varma minnen av en vis och kärleksfull pappa. Efter pappans död, bryter mamman ihop, blir ett vrak och Isbjörg räddar sig ännu mer in i sin egen fantasi och sin egen uppfattning om världen.

Hennes fantasi är något hon talar om redan från början. Hon talar om den som ett väsen eller som någon.En vän.

Min fantasi var levande, reslig, föränderlig. Den var kamp glad. Jag saknar den mycket nu.

De alldagligaste händelser iscensatte den i en uppdiktad magisk teater. Och i den virvlande massan av vågor överraskade det mesta mig. Men fantasin släppte mig när den fann att det var nog. Såg till att jag aldrig förlorade ur sikte vad som var verkligt.

Talade om det för mig med en vänlig knackning varge gång den tyckte att jag förirrade mig riskabelt långt bort. Gjorde mig uppmärksam på det med ett lätt tryck som jag kände när jag skakade på huvudet. På det viset var den också min beskyddare.

Liksom du är nu. Och jag kom till besinning. Gladde mig.En stor del av lyckan bestod nämligen av att veta att jag ensam ägde den magiska teatern. Att det aldrig blev någon föreställning för andra på den. Att den aldrig skulle tas i från mig därför att den helt enkelt inte existerade.

Isbjörg är stark och stolt, även om hennes berättelse är en hård och ensam väg låter hon sig aldrig knäckas. Hon är på någotsätt mycket av det mörka i m nniskor, alla de tankar jag tror många har men aldrig berättar om, dem talar hon om.

   Vigdis Grimsdottir

Vigdis Föddes 1959 i Reykjavik . Hon berättar i en intervju att hon alltid har skrivit, redan som fyra åring skrev hon poetiska små lappar till sin pappa, och lite senare noveller. Långt in i vuxenlivet hade ingen annan än hennes familj och framför allt hennes två barn fått höra hennes berättelser.

Det var hennes bror som skickade in hennes texter till ett förlag till slut, Du ska sluta att vara så förbaskat blyg ska han ha sagt.

I en intervju i Dast magazine får hon frågan om vart ifrån hon får sina berättelser

Hon berättar då att hon spionerar på folk. Följer efter människor hon tycker ser intressanta ut och hittar sedan på berättelser som hon tycker skulle passa in på dem. Hon säger att problemet för mig är inte att jag saknar idéer, snarare att jag har alldeles för många.



Zam Helliden Folkhögskola

Tatuerad Torso - Helene Tursten

Helene Tursten:

Hon är född den 17 februari 1954 i Göteborg, skriver svenska kriminalromaner. Hennes mest kända böcker är böckerna om Irene Huss, som även filmatiserats ett flertal gånger.

Blivit nominerad flera gånger till årets författare av Västsvenska författarsällskapet.

Kort om boken:

Boken är utgiven 2001-05-01. Den handlar om huvudpersonen, Irene Huss. En kvinna i 40 års åldern som arbetar som polis. Hon är gift och har två barn, bor i ett hus och har en hund. Hela boken utgår ifrån henne och henns perspektiv. Boken handlar om en nekrofil, som under bokens gång mördar flera människor. Det första mordoffret har en koppling till Danmark, så Irene och hennes kolega Johnny åker till Danmark för att reda ut saker och ting. I Danmark kommer de inte så bra överens med den danska polisen och vid ett tillfälle misstänker Irene Huss att den danska polisen har mer med mordutredningen att göra än enbart som poliser.

Jag tycker:

Jag gillar den här boken starkt! Den har även gjorts till en film, Irene Huss – Tatuerad torso. Boken innehåller fler detaljer än vad filmen gör. Jag anser att boken är mer spännande. Boken är välskriven och den är väl värd att läsa.
/ Frida Adolfsson, a-distans år2

Femtio nyanser av mörker (E.L. James)

Det här är den andra boken av trilogin "Femtio nyanser av..." och Anastasia Steele, huvudpersonen, har lämnat den framgångsrike vd:n Christian Grey som på sätt och vis har trollbundit henne totalt. Hon kan inte sluta att tänka på honom, till råga på allt så lämnar han henne inte ifred. Han är kontrollerande, krävande och brottas alltid med sina inre demoner, något som Ana inte är van vid eftersom Christian Grey är hennes första förälskelse. I den här delen så ber han om en andra chans, något som hon inte nekar till. Men nya problem dyker upp: hans gamla ex och dessutom så får hon reda på information som hon helst skulle vilja vara utan.

Det är en djup handling och jag har både skrattat och gråtit mig igenom första och andra delen. Man kan tycka att boken är ganska klyschig på något vis och det är svårt att hitta ett mellanting om man gillar den eller inte. Men jag tycker att det är en riktigt bra bok eftersom känslorna framkommer så tydligt. Den är inte svårläst alls, men det är svårt att lägga ifrån sig boken och inte vara berörd på något vis.

E L James är en brittisk författare och är känd för sin  erotiska trilogi Femtio nyanser. Hon är nog den enda författaren som har gjort ett samarbete med Kappahl och fått en kollektion damunderkläder lanserad. Hon är en samtida författare, handlingen i sig är modern och om boken skulle vara skriven för ungefär 10-20 år sedan så skulle det blivit ett ramaskri bland folket.

/Jennifer

Linda - som i Lindamordet : roman om ett brott av Leif GW Persson

Jag har läst Linda - som i Lindamordet och den börjar med att en ung kvinna hittas mördad i sin lägenhet i Växjö.

Den oerfarna polisen i Växjö får snabbt förstärkning från rikskriminalen med Evert Bäckström i spetsen. Så här introduceras Bäckström i boken: Bäckström var en liten, fet och primitiv men vid behov kunde han vara både listig och långsint. Själv betraktade han sig som en klok karl i sina bästa år. En fri och obunden man som föredrog det lugna livet i stan och eftersom tillräckligt många aptitliga lättklädda damer tycktes ha samma syn på saken fanns det verkligen ingen anledning att beklaga sig. 

Romanen är en skildring över hur en utredning av ett spaningsmord går till.

GW skildrar hur polisen genom DNA-spår, förhör och kartläggning försöker få hitta mördaren. Även medias roll i mordutredningen beskrivs och skillnader mellan landsortspressen och riksmedia.

Jag valde boken eftersom jag läste hans biografi för 1,5 år sedan och blev sugen på att läsa mer av honom och nu var det ett bra tillfälle.

Det här är absolut en av de bästa kriminalromanerna som jag har läst. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken och den blir aldrig tråkig. Det beror väldigt mycket på att Leif GW har ett lättläst språk men samtidigt blir det aldrig platt eller ytligt. Det är väldigt uppenbart att han har unika kunskaper om hur polisen och media jobbar men också hur författare kan göra en intressant berättelse av det.

/Simon