Spelat Liv av Louise Eek

Det är omöjligt att läsa den här boken utan att känna en storm av känslor.

Jag valde att läsa Louise Eeks biografi eftersom jag tidigare läst artiklar av henne, Hon är otroligt klarsynt och skarp i sitt språk det är även hennes bok.
Spelat liv  är en sådan bok som är skriven av en kvinna som kommit långt i sin process, som rest och kommit ut på andra sidan.
Hon är en av få svenska kvinnor som är offentlig med sin bakgrund som prostetuerad. Hon berättar sin sanning, konstruerad eller inte, men sitt liv.

Louise eek är i dag journalist författare och debattör. hon skriver mycket om porr och prostituion och debatterar starkt mot prosituionsleberalismen, hon har kunnat vänt på stigmat, använder sitt förflutna som en styrka, men det efter mycket arbete terapi och läkning.Men trots hennes styrka och läkning kan det inte vara lätt, jag tror hon ha fått betala mycket för sin öppenhet.

För att kunna skriva om sina egna erfarenheter och upplevelser på ett sånt här granskande och naket sätt,
krävs ett otroligt mod. Men så tror jag också att hon ville något med boken.
Det är ingenting jag vet bara min egen känsla från boken, att hon ville berätta en verklig sanning om
Prostetution och bordell liv.
Kanske krossa några myter och naiva människors bild som tror att dom vet hur det är.
Ta bort både stigmatiseringen kring prostetution och bilden om den lyckliga horan.

  Hon inte bara berättar historien om en ung prostituerad utan förklara hur hon hamnade där varför hon stannade där.

-Jag kan inte sluta förvånas över hur varje kvinna som varit utsatt för övergrepp fortsätter att sparka och slå på sig själva. Men jag intalar mig själv att jag inte är som mina arbetskompisar.
Jag kommer snart att tacka för mig och avsluta mitt studiebesök i den här verkligheten, bara ett år till bara ett år till..

I inledningen av boken berättar hon för läsarna om några av de unga kvinnor som var hennes arbetskamrater och vänner som dött, kanske för att hedra dom och att vi ska veta att dom funnits och att deras historia aldrig kommer att berättas.

Hon skonar ingen när hon berättar, inte ens sig själv. Det är i det någonstans som skickligheten i hennes berättelse syns tycker jag, hon skonar inte sig själv men hon är inte längre självdestuktiv när hon berättar, hon är stark och modig och hon har rest sig upp.

Hon berättar som det är, groteskt ibland är allt nattsvart "och det som sägs om patriarkatet från den platsen är det enda som är värt att veta om patriarkatet" (det citatet är från förorden till en annan bok
S.c.u.m manifestet.)

- Om den sextioåriga mannen hade behagat titta in i mina ögon skulle han sett den avgrund som lurade mot honom, öppen och flammande.
Om detta var hans fantasi skulle jag kanske berätta min omedelbara fantasi för honom.
Att göra en utdragen kastrering av honom med ett slött rakblad, där den stora finalen antagligen skulle avslutas med att jag tryckte ner kuken i halsen på honom så att han sakta kvävdes, att jag tvingade honom svälja sin egen lem. Tanken gjorde mig definitivt på bättre humör.

Boken är fylld av smärta hat förvirring men också vänskap och ibland hopp. Den är bara 117 sidor kort. men känns mycket längre den är välskriven och väl förklarande. Det är fantastiskt  att läsa en bok av en kvinna som så väl granskat sitt liv och sexbrachen rest sig upp och orkat skriva om det.


Zam Hellidenfolkhögskola