Just Kids av Patti Smith

Jag har läst boken Just Kids av Patti Smith. Anledningen till att jag valde just denna boken, var för att jag läste den i somras och jag blev helt tagen av den. Jag har aldrig varit ett direkt fan av Patti Smith, men har heller aldrig tyckt illa om henne på något vis. Hon är lite av en ikon och jag respekterar hennes arbete, men hon har helt enkelt inte fallit mig i smaken. Så när en vän berättade att han hade boken och han hade bara hört bra saker om boken, så valde jag att låna den och läsa den under sommaren. Boken var slut dagen därpå.

Boken genomsyras helt och fullkomligt av en poetisk melodi som jag sällan hittar när jag läser böcker. Det finns få, särskilt biografier, som bibehåller mitt intresse och som får mig att vilja klättra in mellan bokstäverna och vara där, finnas tillsammans med karaktärerna.
Just Kids handlar om Patti Smith och hennes kärlek till Robert och deras resa från början till slut. Allting som händer där emellan, som är så viktigt för deras relation och för deras liv som skulle komma att bli. Man får ta del av Roberts tavlor och foton och av Pattis dikter. Också av deras vänner och de människor som på under den generationen skulle komma att bli gigantiska inom nöjesbranschen. Man får dela deras glädje och deras sorg.
Genom boken får man följa Patti och hur hon lever i New York som ung kvinna, som försöker slå sig fram med sin poesi, men som främst försöker få Robert att slå igenom.
Två blödande konstnärer på väg till berömmelse.

När jag sitter här och skriver så inser jag att jag skulle valt en annan bok att skriva en recension om, då jag inte vill berätta mer om bokens innehåll, utan istället skulle jag vilja att alla läste den för att få uppleva vilken magi en text kan utbringa.
Jag har bara gott att säga om Just Kids och även om jag inte är ett fan av Patti Smith ur en musikalisk synvinkel, så är jag definitivt ett stort fan av hennes skrivna ord.

Hanna Medin, Helliden distans

Mia Skäringer - Dyngkåt och hur helig som helst.

När jag såg Mia Skäringers föreställning på tv, Dyngkåt och hur helig som helst. Så tyckte jag att hon var super cool. Ärlig, rå och fruktansvärt rolig. Hon börjar sin föreställning iklädd en alldeles för liten bikini. Enbart. Publiken skrattar hysteriskt. Hela föreställningen pratar hon om livet som mamma, husfredsknull, barnspyor och allt annat som fyller upp hennes vardag. Därför var mitt val av biografi självklart. Jag har alltså läst Mia Skäringers bok dyngkåt och hur helig som helst. Boken är precis lika bra som jag hade förväntat mig. Hon berättar om när hon förlorade oskulden, om allt fejkat sex hon hade, hur hon spontan köpte en hund, hennes skilsmässa och om hennes cellförändringar i livmodern. Hon är rak och ärlig. Skriver exempelvis:

 ”Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. ”

Det allra bästa med boken är att allt är så ärligt och händer på riktigt. Jag känner igen mig i många av hennes händelser. Jag känner helt enkelt igen mig i henne, i Mia Skäringer.

En bok som är påhittad tycker jag kan känns så fejkad och överdriven. En bok som handlar om någonting som verkligen har hänt, är så mycket mer spännande enligt mig. Av den enkla anledningen att jag gillar ärlighet och verklighet. Inte påkrystade fejkade händelser.

Frida Adolfsson

3096 Dagar av Natascha Kampusch

Jag har läst 3096 dagar av Natasha Kampusch

Natasha kidnappades på vägen till skolan som tioåring. Och var nu i händerna på en ibland psykotisk och paranoid man. Under de första åren förekom ingen misshandel, men hon tvingades leva i ett litet mörkt, kallt rum. Misshandeln började när hon var i tonåren och den blev bara grövre. Vartefter hans paranoia blev värre. Hon skulle visa tacksamhet mot honom som tagit hand om henne, räddat henne från sina föräldrar som enligt honom aldrig älskat henne. Hon skulle också uppfylla hans dröm om det lyckliga paret. Hans tanke var att hon skulle kunna bo med honom på övervåningen.

Varför jag valde just den här biografin är för att jag undrat över hennes styrka var den kom ifrån, hennes mod och hur hon kunnat förlåta. Hur hon hanterat media. Något som jag hoppades få svar på i boken. I boken beskriver hon sin mamma som en stark kvinna som har fått reda sig själv. Kärv bestämd, tårar och alltför stora känslor fick henne att bli illa berörd. ” Indianen känner ingen smärta löd hennes valspråk” Lite hårdhet skadar inte ansåg hon utan man klarar sig ur många situationer bättre på det sättet. Så jag tror att en del av Natashas styrka kommer från uppväxten med sin mor. Att ibland bita ihop och inte bryta ihop trots den svåra misshandel hon utsattes för under sin fångenskap. Hur hon kunde förlåta? Det var för tungt att ta in allt elände istället för att gå under helt så var förlåtelsen ett sätt att överleva. Också så beskriver Natasha att hon hade mycket lättare för den sjuka situationen genom att hon var barn när det hände. Och van vid att rätta sig efter vuxna. Det var inte lika förnedrande för henne att bli tillsagd vad hon skulle göra som en vuxen skulle man inte ha haft lika lätt att hantera det. Något som jag tycker är väldigt intressant i boken är när hon beskriver att hon är stolt över att hon kom så nära den som berövade henne allt, men att det ändå var det som räddade hennes liv. Hon tar upp en del om Media och deras förföljelse och hur dom velat överdriva och ibland hitta på saker om det som hänt. Hur hon inte hade något privatliv under en period, hon är också irriterad över att behöva placeras i ett fack som Stockholmssyndromet.

”  Inget är enbart svart eller vitt. Och ingen är enbart god eller ond. Samma sak gäller den som rövat bort mig. Det vill man inte gärna höra från ett kidnappningsoffer.” jag blir berörd när hon i boken beskriver hur hon fått massa människor efter sig när det enda hon vill är att få ha rätten till sin egen historia.

Jag tycker boken var jätte bra.Jag tycker det blir mer personligt att läsa en biografi man vet redan innan man börjar läsa att det hänt i verkligheten. Och därmed blir det också mer spännande.

Elin Berggren