Djurens gård av George Orwell, recension av Peter Meisel

Jag har läst "Djurens Gård" (även känd som "Djurfarmen"). En bok skriven av författaren George Orwell som levde under första halvan av 1900-talet. Han är känd för sina skarpsinniga samhällskritiska böcker så som "1984" och denna bok "Djurens gård". Boken är en satirisk roman och fabel som behandlar kommunism och framförallt stalinismen som var den huvudsakliga inspirationen till bokens handling.

Boken handlar om en gård som drivs av Mr Jones och hans drängar. Gården är i alla avseenden en vanlig gård där människorna enväldigt bestämmer och djurens välmående bara är intressant ur en ekonomisk synpunkt. När den äldsta och visaste grisen Gamle Majoren närmar sig döden bestämmer han sig för att berätta om en utopi som uppenbarat sig för honom i en dröm. En utopi där alla djur är vänner och kämpar ihop för att driva gården för enbart deras eget intressens skull, en värld utan människor som styr och dikterar. Denna idé sprider sig bland djuren på gården som kallar det för animalismen. Och en dag bryter upproret ut och Mr Jones med resten av människorna drivs iväg från gården. Under den första tiden utan människor blir många saker bättre på gården. Djuren får mer mat och alla får vara med och bestämma. Ett antal regler sätts upp som en slags grundlag som säkerställer alla djurs lika värde och ett antal andra principer som ska följas. Men med tiden så börjar grisarna, som är dom smartaste djuren på gården, ta sig mer och mer befogenheter. Med hjälp av propaganda, rädsla och det faktum att dom gömmer sig bakom det ursprungliga budskapet med upproret så tar grisarna för sig mer och mer så att dom till slut inte skiljer sig nämnvärt från de människor som dom en gång slog sig fria från.

Boken har ett antal framstående karaktärer.
Napoleon är den gris som står som ledare av gården under största delen av boken. Napoleon är en slug gris som utnyttjar den andra djurens okunskap för att skapa fördelar för sig själv. Han säger sig motvilligt ta emot den stora bördan att leda gården för att han är den enda som är kapabel till det. Och för att kunna axla denna börda är det inte så konstigt att han i bland får lite fördelar för att orka med menar han på. Under historiens lopp så förändras Napoleon till att vara en jämlike med resten av djuren till att leda dom utsedd som gårdens store ledare som är ej ifrågasättbar.

Snöboll heter den gris som i början av i historien är Napoleons motståndare. Dom två står alltid på var sida av debatten och kommer inte överens. Snöboll blir bortjagat av Napoleon och klandras sen för alla motgångar som gården stöter på. Han blir den fiende som alla djuren iståndsätter sig emot och unifierar dom för att kämpa hårdare.

Tjalle är en gris som är Napoleon egen propaganda spridare. När budskapet för animalismen hela tiden förändras är för att passa Napoleon är Tjalle den som övertygar dom andra djuren att dom helt enkelt missförstått det grundläggande budskapet och att Napoleon självklart har rätt.

Andra karaktärer är Boxer den outtröttlige arbetshästen som inte ifrågasätter. Korpen Moses som sprider idé om en ett liv efter döden som låter mer än lockande för dom hårt slitande djuren. Mollie en ung häst som inte vill slita utan bara vill skämmas bort och äta sockerbitar. Människorna på granngårdarna som är gårdens naturliga fiender, dom fruktar att deras egna djur ska göra uppror och ser gärna till att skapa problem för djurens gård för att bevisa att deras filosofi är fel.

Boken är skriven i kronlogisk ordning och i tredje person. Den är medel till lätt att läsa och är på bara 94 sidor. Den innehåller inte mängder med person och miljöbeskrivningar utan är ganska komprimerat i sitt berättande vilket kan göra det lite sterilt att läsa i bland men inte så att det tog i väg från handlingen.

Handligen är tänkt att spegla stalinismen framfart i sovjetunionen. Hur exakt och korrekt den är motsvarande till den riktiga händelsen kan jag inte svara på. Men jag tycker budskapet kan sättas in i många av det länder som har eller har haft kommunism och deras utfall. Tankarna förs snabbt till länder som Nord Korea och deras ledare, och Kina som i och för sig går mot en mer kapitalistisk syn i dagsläget. Det budskapet som Orwell får fram passar inte bara på stalinism utan på all slags kommunism. Boken skildrar de problem som kan och förmodligen kommer uppstå under ett sådant styre.

Överlag tycker jag boken var bra om än lite kort. Den var välskriven och budskapet var tydligt. Den är väll kanske inte lika revolutionär i dag då kommunism är mindre på tapeten men kan fortfarande vara intressant läsning. Jag ger boken min rekommendation och fyra grisknorrar av fem möjliga!