En sann berättelse baserad på Cathy Glass upplevelser som fostermamma till en liten åttaårig flicka som heter Jodie. Boken beskriver vardagen i familjehemmet men också socialtjänsten och andra myndigheters delaktighet i Jodies och Cathys liv.
Cathy är en ensamstående kvinna med tre egna barn. Under tjugo års tid har hon tagit emot fosterbarn. Att det den här gången kommer att bli en stor utmaning förstår Cathy redan från början. Hon får beskrivet för sig att barnet man vill placera hos henne är en åtta årig flicka som heter Jodie. Jodie har under fyra månader varit i fem olika familjehem. Cathy får reda på att Jodie är ett krävande barn som bl.a. har satt eld på en hund, skär sig själv och är väldigt aggressiv. Cathy funderar en stund men beslutar sig för att ta sig an uppdraget. En åttaårings ilska skall hon nog kunna hantera.
Sen följer en tid som nästan tar knäcken på Cathy. Det blir kaos – åttaåriga Jodie börjar regera hela familjen med sina olika knep och metoder. Jodie är ofta vaken på nätterna, hon drömmer mardrömmar och ser ”ögon” på sovrumsväggarna som stirrar på henne. Cathy ägnar Jodie mycket tid. De andra barnen i familjen har stort tålamod men de blir också utsatta för Jodies slag och sparkar får allt mindre av Cathys uppmärksamhet och tid. Cathy upptäcker också att Jodie har tre olika personligheter, det är ju inte ovanligt att barn har låtsaskompisar men Jodie verkar inte komma ihåg eller veta om att hon har det.
När Jodie dessutom börjar bajsa på sig för att få som hon vill, så börjar Cathy funder på om hon kanske tagit sig vatten över huvudet den här gången. Samtidigt som hon ju förstår att Jodie måste ha varit med om något hemskt för att ha blivit så här.
Så småningom börjar Cathy förstå av saker som Jodie gör och säger vad hon varit utsatt för. Värsta sortens övergrepp och svek från vuxenvärdens sida rullas upp.
Huvudpersonerna är fostermamman Cathy Glass och det åttaåriga fosterbarnet Jodie. Cathy har mycket lång erfarenhet av fosterbarn av olika slag. När det gäller Jodie känner hon sig ändå många gånger osäker på sin egen förmåga att hjälpa och är beredd att ge upp flera gånger. Jodie är allvarligt skadad av sin tidiga barndom, hennes aggressivitet och hennes olika personligheter finns kvar under hela berättelsen. Däremot känner hon tydligen en viss trygghet i Cathy eftersom hon börjar anförtro sig åt henne.
Handlingen utspelar sig i nutid men det som händer är tidlöst och skulle lika gärna kunnat hända vilket århundrade som helst. Författaren ger också en god bild av olika myndigheters inblandning och hur de ofta väljer att blunda för sånt som de borde kunna se.
Originalet är skrivet på engelska och översatt till en lättförståelig svenska med vanliga ord och enkla meningar. Stora delar av berättelsen är skrivna som en dialog mellan olika personer.
Författaren lyckas absolut förmedla budskapet att det finns barn som far väldigt illa. En förfärlig berättelse om vad vuxna människor kan utsätta ett litet barn för rullas upp.
Boken kan absolut rekommenderas, den är läsvärd. Slutet är däremot inte självklart lyckligt utan lämnar en del frågetecken kring hur det skall gå för Jodie i livet.
Belinda Fardstedt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Belinda, tack för din bokrecension. Du skriver om en stark berättelse, som också bygger på en sann historia, vilket så klart ger en extra tyngd åt texten. En bra presentation som lockar till en hemsk, men bra läsupplevelse. /Christina
Hej, jag ser att min kommentar inte syns, så jag lägger upp den igen:
Belinda, tack för din bokrecension. Du skriver om en stark berättelse, som också bygger på en sann historia, vilket så klart ger en extra tyngd åt texten. En bra presentation som lockar till en hemsk, men bra läsupplevelse. /Christina
Skicka en kommentar