Jag har läst Utrensning av Sofi
Oksanen.
En gammal kvinna hittar en morgon en
smutsig och frusen flicka i sin trädgård och berättelse om två
helt skilda livsöden som vävs samman och upptäcker att det finns
en gemensam historia rullar igång.Väldigt välskriven och
intressant att läsa skildringar om livet i Estland efter
Sovjetunionens sammanfall och målande beskrivningar både vad gäller
personer och miljöer gör att man rycks med och känner sig
verkligen på plats när man läser.
”Det var en flicka. Lerig, trasig och
smutsig, men i alla fall en flicka. En helt obekant flicka. En
människa av kött och blod, inte ett tecken från skyn som varslade
om framtiden. Det röda nagellacket flagade. Kinderna var randiga av
mascara och halvt raknade lockar med små klumpar av hårgelé och
några löv från silverpilen som hade fastnat i dem. Genom den
sträva blonderingen kunde man se flottiga mörka hårrötter. Under
smutsen var huden i alla fall vit och genomskinlig, som övermogen
Transparente blanche, flisor hängde från den torra undre läppen,
som annars putade tomatröd, onaturligt klar och blodfylld och den
fick smutsen att framstå som en hinna som man borde torka bort likt
vax på äpplen som legat länge i kyla. Den violetta färgen hade
samlats i rynkorna på ögonlocken, och det hade gått maskor i de
svarta genomskinliga strumpbyxorna.”
Det är ingen glad historia, tvärtom,
eländet flödar i strida strömmar men det är samtidigt
underhållande på ett mysrysligt sätt. Sofi Oksanen fick nordiska
kulturrådets litteraturpris för boken 2010, klart välförtjänt
enligt mig. Vill man ha en inblick i livet för våra baltiska
grannar före, under och efter sovjettiden är det här helt rätt
bok.
Patrik Nilsson
