Tänkte börja med att tipsa om en fantastisk bok jag läste i somras; Majgull Axelssons roman Jag heter inte Miriam.
" – Jag grät själv när jag skrev det sista kapitlet, säger Majgull Axelsson. Boken publicerades förra året, samtidigt som regeringen publicerade sin vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet.Majgull Axelsson är journalist och författare och har skrivit flera böcker om övergrepp och utsatthet. I början av 90-talet läste jag hennes dokumentära roman Rosario är död och det är en oerhört stark och obehaglig berättelse om barnprostitutionen på Filippinerna. Läs den också:
''En liten flicka dör i ett land långt borta. Vad angår det oss? i synnerhet om det har gått mer än ett decennium sedan det hände.
Hon hette Rosario Baluyot. Jag mötte henne aldrig, åndå följer hon mig ständigt. Det händer att jag drömmer att hon inte alls är död, att hon fått växa sig vuxen och vacker. Då går hon i blommig klänning bakom mig och skrattar, hennes ansikte har mjuknat, hungerlinjerna har suddats ut, kroppen har skrubbats ren från smuts och skabb. I sådana drömmar är hon den hon var född att bli.
I andra drömmar är hon den hon verkligen blev: en mager unge med gatubarnets torra hud och hårda hände, en liten flicka med undernäringens svarta streck ristade i ansiktet, ett döende barn med tovigt hår och vilda ögon. Då går hon bakom min rygg - inte bara i drömmen utan också om dagarba - och viskar sina frågor:Vad var det för värld jag föddes till? Vad är det att vara människa om det som hände mig får lov att hända?'' ur förordet, Majgull Axelsson
Hälsningar Christina