Led Zeppelin - En biografi av Mick Wall

Originaltitel: When giants walk the earth - A biography of Led Zeppelin

Översättning: Niclas Nilsson

Anledningen att jag valde boken var för att jag är en Zeppelinfan(atiker) och den här boken har fått bra kritik.

Bandet var ju självklart fantastiskt musikaliskt men levde verkligen ut sex, drugs & rock n' roll myten. 

Led Zeppelin var också intressanta genom att de var så skickliga på att marknadsföra sig hos publiken trots att kritikerna inte tyckte om dem under stora delar av deras storhetstid.

Mick Wall tar tid att beskriva bandmedlemmarna: Jimmy Page (gitarr) som grundade bandet, Robert Plant (sång), John Bonham (trummor), John Paul Jones (Bass & Keyboard) men också deras manager Peter Grant. Läsaren får följa med från deras uppväxt, hur bandet bildades, hur de blev så stora och deras nedgång och fall som blev totalt med John Bonhams död 1980.

Författaren fokuserar mycket på Jimmy Page och Peter Grant.

Just Jimmy Page besatthet och studier om svart magi och ockultism tar mycket plats i boken men också Peter Grants hårdföra metoder för att Zeppelin skulle bli störst, bäst och rikast. Wall har en diger lista av referenser och har intervjuat bandmedlemmarna, vänner, släktingar, managers & turnépersonal.   

Ibland blir det lite väl mycket info som ska tas upp, personer i bandets närhet som ska få sin historia berättad.

Men överlag tycker jag det är en mycket intressant, informativ och bra biografi.

Här är ett stycke från boken som jag tycker sammanfattar deras storhetstid:

De var miljonärer och så berömda att de nu gömde sig bakom beväpnade vakter, anställde egna knarklangare och reste med privatplan, men det var också under den här perioden som de stod i sitt kreativa zenit och tog sin musik långt bortom de flesta andra rockbands gränser.

Jag tycker om både biografier och romaner. Allt beror ju på om personen/personerna är intressanta. 

I det här fallet blir ju biografin nästan som en fiktion. 70-talets rockband levde verkligen långt ifrån alla andra människor och mycket i en egen sfär. 

/Simon Andersson

Den långa vägen ut ur helvetet - Marilyn Manson

Jag har läst boken "Den långa vägen ut ur helvetet" av Marilyn Manson (Brian Warner). Jag valde den just för att han är en fängslande person med häpnadsväckande bakgrund. Det är lätt att vara dömande efter hur hans image är, men det är sällan man får läsa så djupt och lära sig om en person som i den här boken.

"... Det var som ett möte hos Anonyma Satanister. Efteråt skulle alla böja sina huvuden och be. Om ingen frivilligt blivit frälst vid det laget brukade den misslyckade pastor som höll i samlingen ta upp folk på scenen för att hålla händer och få syndernas förlåtelse. Varenda gång kände jag mig kallad att gå upp på den där scenen, men var för generad för att stå där inför hela skolan." (s. 20)

Man får följa hans uppväxt och hur han gick i en kristen skola, där han började att tvivla på vem han var. Efter att ha läst den här boken så kändes det som att jag fått ett nytt perspektiv på vem "Marilyn Manson" egentligen är och hur han blev den här personen. Vem kunde tro att en less rockjournalist som egentligen var poetiskt lagd skulle spela något som blev kallat "snuskrock" i gummikalsonger och ändå bli så stor som han är idag?

Jag uppskattar biografier mer än romaner bara för att man får se in i en annan persons liv. De utlämnar sitt inre av en anledning: för att vi ska förstå, bli inspirerade eller kanske till och med för att vi ska börja agera. Men självklart är det skönt att bara slå sig ned med en roman, man kan bli påverkad ändå. Ibland är det dessutom skönt att veta att det hela inte är på fullaste allvar.

/Jennifer Suomalainen

Så dumt - Mia Törnblom

Jag valde boken Så Dumt som är skriven av Mia Törnblom, eftersom att min mamma rekommenderade mig att läsa den. Hon har läst många av Mias olika böcker och ansåg att denna var ett bra val. Mia Törnblom är en före detta narkoman som har skrivit flera olika ”hjälp-dig-själv” böcker, exempelvis ”du äger!”. Jag tycker att den här boken var ganska seg men ändå så berör den ett intressant ämne. Mia har levt ett enligt mig hemskt liv och lyckats ta sig ur det, vilket är väldigt bra gjort. Det är en bok som jag rekommenderar andra att läsa. Några intressanta citat ur boken:

Mia 18år, ”Hur ska jag kunna uttala mig om droger om jag aldrig provat?”

Mia 19år, ”Jag kan inte bli beroende, jag är ju oxe-envis, trygg, stark och stabil.”

Mia 25år, ”Jag är en tuff partytjej som stil. Knarkare? Är du dum i huvudet?”

Mia idag, ”Mitt första drogfria år var det allra svåraste, men också mitt mest framgångsrika någonsin”.

Jag tycker att dessa citat lyfter fram förnekelsen i att vara narkoman. Men även lättnaden att ta sig ur det. Jag anser personligen att biografier är mer intressanta än vad andra böcker är. Med tanke på att jag kan koppla det jag känner till att någon annan verkligen har gått igenom det. På något sätt anser jag att det blir mer troligt och dramatiskt om man vet om att det verkligen har hänt. 

/Frida Adolfsson, 2året a-distans