måndag 26 mars 2012
Himmelsdalen Peter Meisel
Himmelsdalen är en spänningsroman av en svensk författare vid namn Marie Hermansson. Marie är utöver författare, reporter och frilansjournalist. Hon slog igenom som författare med boken Värddjuret som släpptes 1995.
Boken handlar om Daniel en kille i 25-30 års åldern. Han har den senaste tiden hamnat i en liten depression och sagt upp sig från sitt jobb som tolk. En dag får Daniel ett brev från sin tvillingbror Max där han ber honom att komma och hälsa på honom på en rehabiliteringsklinik i en alpby vid namn himmelsdalen.
Daniel bestämmer sig för att ge sig iväg för att träffa sin tvillingbror som till skillnad från Daniel är en mycket nyckfull person som lidit av psykiska problem under stora delar av sitt liv. Framme i himmelsdalen visar det sig att ett besök inte var det ända Max ville ha. Han ber Daniel ta hans plats på kliniken under en kort period medan han åker iväg för att lösa några akuta problem. Daniel bestämmer sig efter en del övertalning att hjälpa sin bror då livet på kliniken ändå verkar oerhört behagligt och eftersom det bara är några dagar det gäller ser han det som en chans att få en liten gratis semester.
Men tiden går och Max återvänder inte. Det är heller ingen som tror Daniel när han slutligen berättar vem han är, dom påstår att Max inte ens har en tvillingbror. Dessutom verkar det som den lilla idylliska alpbyn och kliniken inte riktigt är va Max påstått att det skulle vara.
I boken möter vi flera karaktärer där dom mest inflytelserika är.
Daniel, huvudpersonen i boken. Beskriven som en aningen blyg och tillbakadragen kille i en mindre livskris där han försöker komma på vem han är.
Max, Daniels enäggstvilling. En motpol till Daniel. Nyckfull, charmerande och framåt i sin personlighet. Lidit av diverse psykiska problem under hela sin uppväxt och har aldrig kunnat stanna på en plats eller fokusera på ett projekt särskilt länge.
Corinne, Daniels kärleksintresse. Hon jobbar i puben i byn och är den enda som kommer riktig nära Daniel. Men vem är hon egentligen och vad är hennes bakgrund?
Dr. Obermann, Daniels och Max doktor när dom bor i byn. En lätt försupen medelålders kvinna som tar extra intresse i Daniel när han berättar om det faktum att han bytt plats med sin bror.
Boken utspelar sig i nutid och språket är i tredje person. Författaren har en förkärlek för väldigt målande miljö- och personbeskrivningar.
Personligen var jag inte speciellt förtjust i boken. Första halvan är oerhört utdragen och innehåller mest sidolånga miljöbeskrivningar som inte för handlingen framåt överhuvudtaget, jag fann mig själv hoppa fram i texten så fort det var dags för en ny miljöbeskrivning. På sidan 102 hittar vi en berskrivning av bergen runt dalen.
"Det verkade vara av en annan bergart än berget på norra sidan. Var det sandsten? Kalksten? Ytan var slät och gulvit. Här och var fans det urgröpningar och grottor vilkas storlek var omöjlig att avgöra och som ingen människa någonsin skulle nå. En del av dessa håligheter verkade vara bebodda av svalor som kretsade längs bergväggen. Andra var utlopp för små bäckar, som grävt sig en passage inuti berget och sipprade ut genom dessa naturens egna stuprör och vidare i små rännilar nerför berget"
Detta är en liten del av den miljöbeskrivning som man finner på sida 102 och som pågår i 1½ sida och den gav mig inte den minsta information som skulle förändra den bild jag hade av dalen utan är bara en massa onödigt svammel.
Andra gånger tycktes författaren hoppa i tiden framåt utan några indikationer på att så skett. Vid några få tillfällen fick jag gå och kolla om jag råkat missat en sida men så var inte fallet. Utöver detta kändes inte Daniel trovärdig. En av dom första sakerna jag tänkte när jag läste boken var, det känns inte som en kille skrivet detta. Och mycket riktigt, när jag då kollade var det en kvinnlig författare som skrivit boken. Med tanke på att huvudpersonen är en kille är det inte en fördel att detta var något av det första jag tänkte på.
Men Daniels trovärdighet var inte det enda jag reagerade på. Nästan alla karaktärer och hela handlingen verkade stundvis mycket ologisk och i bland påtvingad. Och när karaktärer inte betedde sig ologiskt så var det orimlig slump som förde handlingen framåt. Att Corrine råkat spara en papperslapp från 5 år tillbaka som just råkade vara Max första journaler, ja det för ju handlingen framåt men var för mig inget imponerande sätt att föra vidare handlingen på.
Överlag var jag inte imponerad av boken även om den blev aningen bättre i andra hälften när handlingen faktiskt började. Jag skulle säga att boken var läsbar men inget du bör välja frivilligt. Jag skulle jämföra den med en b-action rulle som försöker lite för mycket i stället för att bara vara det den är, lättsmällt underhållning.
måndag 19 mars 2012
Jag har läst "Djurens Gård" (även känd som "Djurfarmen"). En bok skriven av författaren George Orwell som levde under första halvan av 1900-talet. Han är känd för sina skarpsinniga samhällskritiska böcker så som "1984" och denna bok "Djurens gård". Boken är en satirisk roman och fabel som behandlar kommunism och framförallt stalinismen som var den huvudsakliga inspirationen till bokens handling.
Boken handlar om en gård som drivs av Mr Jones och hans drängar. Gården är i alla avseenden en vanlig gård där människorna enväldigt bestämmer och djurens välmående bara är intressant ur en ekonomisk synpunkt. När den äldsta och visaste grisen Gamle Majoren närmar sig döden bestämmer han sig för att berätta om en utopi som uppenbarat sig för honom i en dröm. En utopi där alla djur är vänner och kämpar ihop för att driva gården för enbart deras eget intressens skull, en värld utan människor som styr och dikterar. Denna idé sprider sig bland djuren på gården som kallar det för animalismen. Och en dag bryter upproret ut och Mr Jones med resten av människorna drivs iväg från gården. Under den första tiden utan människor blir många saker bättre på gården. Djuren får mer mat och alla får vara med och bestämma. Ett antal regler sätts upp som en slags grundlag som säkerställer alla djurs lika värde och ett antal andra principer som ska följas. Men med tiden så börjar grisarna, som är dom smartaste djuren på gården, ta sig mer och mer befogenheter. Med hjälp av propaganda, rädsla och det faktum att dom gömmer sig bakom det ursprungliga budskapet med upproret så tar grisarna för sig mer och mer så att dom till slut inte skiljer sig nämnvärt från de människor som dom en gång slog sig fria från.
Boken har ett antal framstående karaktärer.
Napoleon är den gris som står som ledare av gården under största delen av boken. Napoleon är en slug gris som utnyttjar den andra djurens okunskap för att skapa fördelar för sig själv. Han säger sig motvilligt ta emot den stora bördan att leda gården för att han är den enda som är kapabel till det. Och för att kunna axla denna börda är det inte så konstigt att han i bland får lite fördelar för att orka med menar han på. Under historiens lopp så förändras Napoleon till att vara en jämlike med resten av djuren till att leda dom utsedd som gårdens store ledare som är ej ifrågasättbar.
Snöboll heter den gris som i början av i historien är Napoleons motståndare. Dom två står alltid på var sida av debatten och kommer inte överens. Snöboll blir bortjagat av Napoleon och klandras sen för alla motgångar som gården stöter på. Han blir den fiende som alla djuren iståndsätter sig emot och unifierar dom för att kämpa hårdare.
Tjalle är en gris som är Napoleon egen propaganda spridare. När budskapet för animalismen hela tiden förändras är för att passa Napoleon är Tjalle den som övertygar dom andra djuren att dom helt enkelt missförstått det grundläggande budskapet och att Napoleon självklart har rätt.
Andra karaktärer är Boxer den outtröttlige arbetshästen som inte ifrågasätter. Korpen Moses som sprider idé om en ett liv efter döden som låter mer än lockande för dom hårt slitande djuren. Mollie en ung häst som inte vill slita utan bara vill skämmas bort och äta sockerbitar. Människorna på granngårdarna som är gårdens naturliga fiender, dom fruktar att deras egna djur ska göra uppror och ser gärna till att skapa problem för djurens gård för att bevisa att deras filosofi är fel.
Boken är skriven i kronlogisk ordning och i tredje person. Den är medel till lätt att läsa och är på bara 94 sidor. Den innehåller inte mängder med person och miljöbeskrivningar utan är ganska komprimerat i sitt berättande vilket kan göra det lite sterilt att läsa i bland men inte så att det tog i väg från handlingen.
Handligen är tänkt att spegla stalinismen framfart i sovjetunionen. Hur exakt och korrekt den är motsvarande till den riktiga händelsen kan jag inte svara på. Men jag tycker budskapet kan sättas in i många av det länder som har eller har haft kommunism och deras utfall. Tankarna förs snabbt till länder som Nord Korea och deras ledare, och Kina som i och för sig går mot en mer kapitalistisk syn i dagsläget. Det budskapet som Orwell får fram passar inte bara på stalinism utan på all slags kommunism. Boken skildrar de problem som kan och förmodligen kommer uppstå under ett sådant styre.
Överlag tycker jag boken var bra om än lite kort. Den var välskriven och budskapet var tydligt. Den är väll kanske inte lika revolutionär i dag då kommunism är mindre på tapeten men kan fortfarande vara intressant läsning. Jag ger boken min rekommendation och fyra grisknorrar av fem möjliga!
torsdag 15 mars 2012
Vill du ha barn med mig av Åsa Jinder
tisdag 13 mars 2012
Tintin - Den kompletta guiden
I Tintin - Den kompletta guiden skildrar Tintinexperten Michael Farr de faktorer som gjorde äventyren om Tintin till ett framgångsrecept. Vi blir presenterade delar av det bildarkiv som fanns i Hergés studio med bilar, flygplan, interiörer, kläder och även personer som stått modeller och gett serien dess hänförande framställning. Samtida händelser och samhällsklimat analyseras och sätts i perspektiv till serien, likaså författarstilen och dess förändring under tidens gång.
Tintin - Den kompletta guiden är inget annat än vad den utger sig för att vara. Helt enkelt ett måste för den Tintinfrälste.
torsdag 8 mars 2012
Anastasia av Valdimir Megré
Anastasia är den första boken utav en serie på nio böcker som heter 'The ringing cedars' som skriven utav Valdimir Megré. Valdimir växte upp i Sovjetunionen under mitten utav 1900-talet. Så fort det blev tillåtet att bedriva eget företag, fick Valdimir chansen att börja arbeta på dem tre största passagerarbåtarna i Västsibiriska flodrederiet.
Boken handlar om Valdimirs egna möte med Anastasia. Det hela börja med att Valdimir var ute på floden och lätt ett ledningsfartyg lägga till vid en stranden utav en liten by, för att sälja och köpa diverse varor. Där träffade han på två äldre män, som gav honom förslaget att ta med 50 män och följa med dom två mil in i skogen, till Tajgan. Som sen boken kommer att utspela sig i. Anledningen till att dom skulle följa med var att dem två männen sade att det fanns ett ceder träd där som dom kunde såga ner. 40 meter högt, som dom rekommenderade att såga i tur till mindre delar, för att sedan ge dem till deras familjer och bekanta. Vilket Valdimir inte kunde se någon vettig anledning till att göra. Men tillslut gick han med och följde de två männen, vilket gav upphov tills han möte med Anastasia.
Anastasia var en ung kvinna, väldigt vacker och attraktiv till Valdimirs sinnen. Hon levde och var uppvuxen i den Sibiriska skogen. Hon hade inget hem, hon bodde i en glänta och sov i en jordgrotta. Härifrån består deras möte utav att Anastasia berättar för Valdimir hur hon lever, hon berättar ingående om hennes syn på odling, barnuppfostran, helande, sexualitet, religion och mycket mer. Allting i början är väldigt svårsmält för Valdimir. Där hans åsikter varvas med starka insikter, och att han får kämpa med tankar och känslor om han är fast ute i skogen med en galen häxa.
Jag finner denna bok väldigt underhållande, men då får jag ha överseende med att detta är Valdimirs första bok och han har ingen som helst bakgrund i att skriva böcker. Utan anledningen som han själv uttrycker det till varför han skrev dessa böcker var för att Anastasia sa att han skulle göra det. För att inspirera människor. Vilket han definitivt har gjort, dessa böcker har givit upphov till hundratals ekobyar, visioner om hur vi kan skapa våra samhällen som kan leda oss till en mer grönskande planet med fria, lyckliga och skapande människor. Med kunskap om att materiell utveckling inte gör människor lyckliga och att vi har glömt bort det enkla goda livet
Ulf Fredriksson
tisdag 6 mars 2012
Geim av Anders De La Motte
Anders de la Motte bjuder sina läsare på en fascinerande balansgång mellan det virtuella och det verkliga. Geim är en modern lättläst thriller som bara får dig att vilja läsa mer.
Geim kretsar runt syskonen Henrik HP Pettersson och Rebecka vars liv berättas parallellt. HP som en dag hittar en silverfärgad mobil på tunnelbanan som drar in honom i ett spel som utspelar sig i svennevärlden.
Spelet förändrar hans liv totalt. Från att han varit en lat oambiös småhustlare till att bli 007 på bara en vecka. Efter att han har klarat av inträdesprovet får han diverse olika uppdrag vilket leder till ett antal händelser med lite till stor kriminell inblandning.
Hans liv står till slut vid vägs ende. Polisinspektör Rebecka Normén är HPs raka motsats och vi följer henne som en livvakt åt Säpo med en mörk hemlighet. Tills slut blir även hon indragen i sin brors spel. Slutet är oväntat och man anar en fortsättning.
Geim är nog en av dom mer intressanta och spännande deckare jag någonsin läst. Jag får intrycket att även om det är ganska overkligt skulle det mycket väl kunna hända i verkligheten. Jag valde just denna bok eftersom den tilltalar mig och påminner mig om mig själv ibland.
Anders de la Motte, född 1971. arbetar med säkerhetsfrågor åt ett internationellt it-företag och har tidigare arbetat med stockholmspolisen. [Geim] är Anders uppmärksammade debut som författare, som även tilldelats Svenska Deckarakademins pris för bästa debut 2010. Uppföljaren [Buzz] utkom september 2011. Böckerna är sålda internationellt och SF har filmrättigheterna för geim.
Wiktor Wadström.